Gamla hus – Sida 2 – Fönster mot gården

Publicerad den 14 september, 2016 av larsliljas

Vakna vakna vakna

Gårdsplanen hos farsan ramas in, dels av boningshuset, dels av uthuset/gårdshuset. Båda är byggda cirka 1920 och står ganska stadigt på sin kulle i det gamla jordbrukslandskapet. Ni som läst här innan har hört en del om båda husen. Om funna vackra väggar bakom buckliga skivor med trasig tapet i båda husen. Om kakelugnar som fungerar och upphittade kakelväggar från ett gammalt kök.

Denna sommar innehöll som många av er vet inte all den tid jag kanske tänkt mig för arbeten hos farsan. Men jag har ändå gjort en del.

Uthusdörr med flagad plastfärg i blå kulör

Fönster till gårdshusköket. Trasiga rutor, extremt flagad färg och nära nog fösvunnen kittning.

När pappa tog över var inget gjort på länge. En måste inte heller göra mycket. Det är okej med sliten målning. Men här var det frågan om hurvida fönstren skulle överleva alls. De var hårt utsatta sedan färg, kitt och glas gett upp och släppt vind fukt och sol fria. Det första jag gjorde var att halvolja fönstren och täcka för de trasiga rutorna. Träet var väldigt torrt med inte förstört. eftersom jag inte bor i trakten har jag fått ta en sak i taget. En båge en sommar, en dörr nästa. Nu i augusti började det falla på plats. Glas i bågarna, kittade och målade minst två lager med linoljefärg. Det är inte så svårt bara man har glasen. Jag pallar inte att skära mer i tunt glas som spricker. Det kostar men är rimligt att beställa. Fönstren i vit obruten kulör från någon leverantör, dörren obruten gulockra från Gysinge.

Jag är nöjd, farsan är nöjd. Nästa säsong blir det vindsfönstren och annat skoj.

Grimes avslutar dagens inlägg med awesome.

/Lars

Publicerad den 13 september, 2016 av larsliljas

Färg, fönster ännu mer färg (och Troye Sivan)

Jag har under juli och kanske främst augusti jobbat rätt hårt med att få färdigt en del av de projekt som jag tänkt mig för sommaren. Det blev andra saker prioriterade och det var inte dåligt, tvärtom var det på många sätt en fantastisk sommar. Men det kliade i fingrarna också och till slut kom också möjligheter att jobba med husen. Husen ligger främst i Kopparbergslagen mellan Falun och Borlänge. Längs sjöarna Runn och Ösjön ligger många gamla byar med rötter i medeltid och äldre än så. Urbaniseringen drivs på rätt hårt här just nu med många nybyggen i närheten av Dalarnas största städer, men fortfarande kan en skönja gamla bystrukturer och gammal kulturbygd. Husen jag har jobbat på ligger även de i ett gammalt kulturlandskap och är byggda i början av 1900-talet. De är placerade på kullar för att inte stjäla jordbruksmark dessutom! Tänk om någon kunde tänka så långsiktigt idag. Jordbruksmarken kommer vi behöva en vacker dag.

Det har främst handlar om renovering av fönster och byte/målning av vindskivor och liknande denna sommar. Jag har gett upp att skära i äldre glas och efter några fixade så fick resten beställas. Jag är inte så romantisk att alla rutor måste vara munblåst glas, det är vackert förstås men det viktigaste är att glasen är hela och att glaset är tunt nog att rymmas i båge med kittfals och allt. Ett av fönstren är tidig funkis på ett trapphus:

Detta fönster har länge varit ett aber för mig. Det har inte varit i tillräckligt dåligt skick för att behöva akutrenovering samtidigt som det är ett fönster som en passerar nästan varje dag. Det har sett förjävligt ut rent sagt, flagad färg, bortfallet kitt och dessutom en testmålning med bortvald kulör i ena hörnet. Lägg även märke till på bilden att de som spikat den nya panelen(tilläggsisolerat och fram till nyligen plåtfasad) gjort det så snävt att fönstret inte längre går att haka av. Otroligt ogenomtänkt. Nåväl. det har inte varit något störreproblem att jobba med detta fönster. Det är från tidigt 40-tal, superkvalité på virke och 50% av kittet satt fortfarande som berg, även om det inte var så snyggt gjort. Men se skillnaden efter två lager linoljefärg:

Huset får plötsligt en helt annan karaktär. Mamma som äger huset har valt engelskt röd som kulör på fönster. Jag har här valt att som förr ofta gjordes måla fönsterblecket i samma kulör som fönster, men skyddsplåten ovanför i samma kulör som foder. Fasaden får ett lugnt intryck när alla olika färger som fanns nu plötsligt bara är två.

På mammas hus har det också länge varit läge att fixa en av vindskivorna på en del av huset som byggts till senare. De har haft fel kulör i relation till resten av huset och den ena hade dessutom murknat längst ut.

Innan, skadad vindskiva och hängränna i avvikande kulör

Efter. Vindskivan fixad och hängränna inmålad.

Ni ser skillnaden på innan och efter? Markant förändring skulle jag vilja säga. Vindskivorna är nu kortade med en rejält utstickande plåt ovanpå. Dessutom målade i samma kulör som övriga detaljer på huset. Även den gamla hängrännan är nu inmålad. Farsan hjälpte mig mycket här på ganska hög höjd och de ska han ha all ära för.

På mammas tomt finns en gammal friggebod i något som en gång var lackat fusktimmer. Det har sett ganska illa ut i större delen av mitt liv. Vad gör en åt en något sådant? Vi har tvättat ren fasaden, bytt de lappade och murkna vindskivorna och dragit på ett lager rödfärg. Detta är absolut inte byggnadsvård. Jag har inte alls försökt återställa den till ursprungligt skick. Då hade jag fått plocka fram lackburken. Istället har jag försökt få den att smälta in med de övriga uthusen på tomten och rädda den från totalt förfall. Se nedan.

Algbevuxen en gång lackad panel och vindskivor i dåligt skick.

Vindskivor bytta, fasaden tvättade och allt rödfärgat med Falu ljus.

Det är helt otroligt vad lite färg och nya vindskivor kan göra. Sedan dess även fixat nock.

Det sista projektet jag tänkt genomföra denna sommar på denna fastighet var ett uthusfönster och surprise, vindskivorna ovanför som var i lika bedrövligt skick. Men tiden har inte räckt till, det finns så mycket annat att göra, jobba, älska och vara på andra platser. Men det blir klart innan snön för jag har redan påbörjat renovering av fönster, andra strykningen gjord. Återkommer helt enkelt. Jag tror det kommer bli bra.

Dåligt skick på målning(plastfärg) och vindskivor(plastfärg)

fönstret urtaget och på ansiktslyftning. Linoljefärg blev det!

Kontentan av detta inlägg är väl vad lite färg och nya vindskivor kan göra för ett hus. Visst är det några timmars arbete. Men det tar längre tid att se en säsong av Game of Thrones(har sett alla).

Häromkvällen var jag för övrigt på Gröna Lund. Det var många år sedan sist, typ högstadiet tror jag. Jag och några kompisar käkade på en bättre restaurang nära gamla dansbanan, åkte några karuseller och sedan såg vi den fine unge Troye Sivan spela för tusentals kids (och deras föräldrar) mfl. Troye slog igenom via YouTube för några år sedan och har sedan dess blivit en etablerad sångare och artist. Detta var sista av typ 160 spelningar på världsturnén. Utöver att han verkar rätt trevlig och har en mycket fin mörk röst så är han också något så fantastiskt som en öppet homosexuell flick- och pojkidol. Jag har lyssnat på en del av hans låtar men tillhör absolut inte hardcorefansen. Det var dock några tusen andra sådana där denna kväll och tillsammans med dem, Troye på scen, den varma luften, regnbågsflaggorna, karusellerna och frånvaron av fulla människor skapade vi en magisk afton. Kanske att jag lägger upp några filmklipp senare, det lät förvånansvärt bra, men under tiden får ni hålla till godo med en video från YouTube här nedan. Befriande att se en idol stå på scen och som upptakt till en låt bara säga:”this is about being a homosexual”följt av ett enormt jubel från publikhavet. Fler sådana idoler tack.

allt gott i byggnadsvården namn

/Lars

Publicerad den 2 maj, 2016 av larsliljas

1 maj och alla möjligheter vi har

Igår var det 1 maj. Det är en helgdag som firas över hela jorden. En av få politiska helgdagar i vår kalender.

Tyvärr har jag just nu svårt att känna mig hemma i någon av de politiska organisationer som demonstrerade igår. Förra året vandrade jag mellan olika torgmöten och såg många demonstrationer. Året innan gick jag i ett tåg. I år såg jag inget alls…

Det var kanske dumt. Men jag är inte beredd att ställa upp så pass mycket på något partis åsikter att jag kunde delta.

Hade jag varit hemma i Borlänge hade det dock varit enkelt. På min gamla hemstads gator marscherade nazister under 1 maj. Å jag kan bara säga, FY FAN. En skam för den gamla arbetarstadens historia.

Det anordnades glädjande nog fina motdemonstrationer och hade jag varit hemma hade det varit självklart att delta.

Det är dock inte bara på 1 maj vi kan vara politiska och göra våra röster hörda. Det finns möjlighet att göra året om, i många olika sammanhang. Det behöver inte vara den viktigaste saken i ditt liv. Men i tider av främlingsfientlighet och urholkad arbetsrätt är det viktigt att ändå våga stå för sina åsikter som motkraft.

Jag hoppas att jag kan bidra med något till ett öppet och jämställt samhälle. Att allt jag ägnar mig åt inte bara är gamla hus och bilder på vackra prylar. Det kan det vara OCKSÅ. Men det ena behöver kanske inte heller utesluta det andra.

Så, jag fortsätter att tänka på hus. Fotografera detaljer och vackra saker. Planera för nästa restaurering och samtidigt våga vägra främlingsfientlighet, homofobi, och stora skattesänkningar.

IMG_4353_2

Ha en fin majvecka och njut av vårt fantastiska land när det nu vaknar till liv. Var rädda om er och njut av Myriam Fares, Libanons finest, i videoklippet nedan.

/Lars

Publicerad den 21 april, 201621 april, 2016 av larsliljas

Att finnas på olika platser

Just nu sitter jag på ett tåg upp genom södra Norrland mot Sundsvall från Stockholm. Tanken är att jag ska överraska min flickvän på hennes födelsedag innan hon kommer hem från sin turné. Det är pirrigt, nervöst och känns väldigt bra. Vi har inte setts på snart två veckor och jag längtar väldigt mycket. Det är en mulen dag men utanför fönstret svischar Sverige förbi. Det finns väldigt mycket att se i det här landet. Massor av platser en aldrig stannar på eller har tid för.

Mycket av min egen tid delas mellan Stockholm och olika platser i Dalarna. Jag har bott i Stockholm nästan hela mitt vuxna liv och delar av livet där, av staden, älskar jag verkligen. Jag har ett bra jobb, lägenhet, sambo, familj och vänner. Jag har alltid längtat efter stadens liv. Men Dalarna finns alltid där. Hägrande på håll i tanken. En hembygd. Jag har projekt på gång i olika hus. Det är fönster som ska renoveras, golv som ska skuras, spisar att svärta och tak att lägga om. Jag längtar, inte bara efter det kroppsliga arbetet, utan också efter platserna. Kopparbergslagen vid sjöarna Aspan, Faxen, Ösjön och Runn, Tunaslätten, Leksands låga berg och Ludvikas avsomnade gruvsamhällen.

Sjön Väsman i solnedgång sedd från Lekombergs gruva.

Jag har personliga kopplingar till alla de där platserna och det finns minnen och känslor där som inte försvinner. Det är fantastiskt .

I min vardag möter jag massor med människor som lämnat sina platser bakom sig. Det är platser långt bort som de tvingats lämna av olika anledningar och inte kan besöka längre. Jag är rik, för jag kan ta mig till de där platserna på bara några timmar med tåg, buss och bil. Det kan inte alla göra. Syrien och Irak är inte bara långt bort. Där pågår krig. Det gör det inte hemma hos min mamma.

Hemma i min mammas trädgård pågår inga väpnade konflikter.

Sverige är ett fantastiskt land och det finns plats för så många människor här. Låt oss göra Sverige ännu bättre i framtiden och låta än fler människor se landet som en hembygd att drömma om och återvända till. Det finns ju dessutom många övergivna hus i det här landet som skulle behöva lite kärlek.

/Lars

OCH!

Det gick bra att överraska flickvännen. Bästa helgen.

Publicerad den 11 april, 201612 april, 2016 av larsliljas

Ännu mer upphittat

Pappa har börjat röja i lillstugans kök. Kanske går det att ha loppis där framåt sommaren?

Ytskikten är slitna i det gamla köket. Det har använts som förråd och inte fått så mycket kärlek på senare år. Jag har påbörjat ett sakta arbete med fönster och utvändig målning. Huset är i alla fall vattentätt nu. Det var det inte för några år sedan när pappa tog över.

Hängränna, stuprör uthus Tomnäs

Lillstugans dörr

Lillstugans gavel

Men vad ska en göra med alla ytskikt? Det finns så många alternativ för slitna väggskivor och hängande takpapp. Eventuellt kan en sätta hammaren i väggen och kolla vad som finns där bakom. Det gjorde pappa och i vanlig ordning på den här gården fanns det saker att hitta.

Bakom väggskivan fanns spår efter krok i väggen från en gång för längesedan.

Taket har varit pappspänt. Men nu var det i väldigt dåligt skick. Uppenbarligen har taket varit utan papp en gång och under finns fin målning.

Bakom väggskivan en fint målad pärlspont från en gång för längesedan. Uthuset är byggt ungefär 1920 samtidigt som boningshuset.

Så grattis till pappa som än en gång hittat fina saker bakom skadade väggskivor hemma på sin gård! Nu är det bara att bestämma vad som ska ske med de frilagda ytskikten… Linoljefärg hägrar nån gång i framtiden men låt oss inte ha för bråttom. Drömmar om sommarledighet med utrymme för husen skvalpar i huvudet.

Och drömmar om kommande söndag, för då kommer min älskade flickvän hem från sin turné.

Och! Det finns en ny musikvideo från SMTOWN att titta på.

hade!

/Lars

Publicerad den 25 januari, 201626 januari, 2016 av larsliljas · 1 kommentar

Värdet av att titta på tv -och att våga saker

En kväll någon gång innan jul, ja det kanske var en månad innan, så satt jag och tittade på SVTs program om byggnadsvård, Det sitter i väggarna. De var i ett hus i Vadstena, och även om jag blir galen på formatet med den romantiska musiken och den dramatiska mysiga tonen i olika spännande avslöjanden om husets historia så finns det en hel del hedervärda idéer i det här programmet. Inte minst i de praktiska momenten när vi som tittare blir guidade i hur det går till att restaurera olika delar av ett gammalt hus. Fantastiskt bra folkbildningsinitiativ! Det skulle kunna göras många fler sådana inslag med superduktiga byggnadsantikvarien Erika Åberg. Även om hon väl egentligen är lite väl hurtig för min smak. Nåväl, jag satt och tittade och det handlade om att renovera ett trapphus invändigt. Erika bände loss skivor från väggarna och frilade dold äldre pärlspont. Det är ju lätt hänt att en blir lite trött på all denna pärlspont i alla möjliga sammanhang, men nog blev det väldigt mycket vackrare när hon frilagt de gamla väggarna. I mitt huvud så började tankarna gå. Ja just det, i trapphus var det nog ganska vanligt med pärlspont förr. Hållbart och enkelt för hundra år sedan.

Jag tog upp min telefon och skickade ett sms till pappa med en fråga: Hur tror du det ser ut under tapeter och skivor i ditt trapphus? Tittar på ett tv-program där de frilägger trapphusväggar med pärlspont.

Eller ja nåt i den stilen i alla fall. Det är ju ett tag sedan nu. Pappa har tidigare pratat om och suckat lite över att väggarna i trapphuset hade bucklig och trasig tapet och att de vid något tillfälle skulle behöva åtgärdas. Jag fick inget svar på mitt sms, inte på en stund.

Men efter 20 minuter kom den här bilden:

Pappa hade fått mitt meddelande, tagit sig en titt på trapphusväggarna och resolut börjat riva skivorna. Under satt en vacker, ganska smal pärlspont målad i en fin kulör som på sina håll nästan såg nymålad ut. OBS pappa var nöjd! Det kom fler bilder:

Trapphusväggarna sedda ovanifrån

Nedre hallen med köksdörren

Övre hallen efter friläggningen

Bytt fönster i övre hallen

Bevarad hörnlist i övre hallen

På jakt efter matchande kulör för framtida ommålning

och en annan för målning av socklar och foder

På mindre än ett dygn förändrade pappa hallarna nere och uppe och trapphuset ganska drastiskt. de gamla gråbruna tapeterna ersattes med fin panel i vacker kulör. Dessutom kom en av pappas kompisar förbi. Han är en skicklig dekorationsmålare och började leta fram kulören. För visst kommer det att behövas ommålning framöver, men det blir en kul utmaning som jag lovat att hjälpa pappa med. Men efter tvättning såg väggarna faktiskt väldigt bra ut och det duger gott för stunden:

Visst blev det fint? Pappa gjorde än en gång ett otroligt jobb med en del av sitt hus. Det ska bli kul att hjälpa honom med målningen framöver.

Det blev uppenbarligen otroligt mycket spik att dra ur väggarna…

Sensmoralen i denna historia är som följer: Titta på tv! och våga göra! Då kanske det dyker upp fantastiska saker därhemma.

Fantastiska After School får avsluta med ett fantastiskt, makalöst och klassiskt klipp. Let’s Step Up

Publicerad den 4 januari, 20166 januari, 2016 av larsliljas · 1 kommentar

Var inte rädda, det är inte för sent

Ibland ser en ett hus eller en vägg nånstans som ser ut att vara helt bortom räddning. Ännu jobbigare är det om den där väggen eller det där huset råkar vara något en själv äger…

I påskas tillbringade jag en vecka i vårt hus i Bergslagen. Det ligger inte pittoreskt isolerat ute i någon skog eller långt från städer, men att bli tvungen att elda för att få värme och vara i en byggnad som saknar det mesta av brusande rör och moderna installationer gör att det känns som att befinna sig på en annan planet. Mitt mål med veckan var dels att komma bort från Stockholm och vardagen, dels att få lite jobb gjort på huset. Det var en torr fin påsk så målning stod högst på listan.

Huset är byggt i början av 1900-talet och sedan antagligen påbyggt under 1920-talet. På bottenvåningen finns , farstu, kök, kammare, ett minimalt sovrum, hall och sedan några år faktiskt ett fullt fungerande badrum. Bottenvåningen innehåller flera fina detaljer från olika epoker såsom spegeldörrar, skurgolv och fernissade golv, vackra stora fönster, äldre strömbrytare och köksskåp från olika perioder.

Övervåningen är helt oinredd, den blev liksom aldrig färdigbyggd, men med utrymme för minst två sovrum och garderober. Min familj har ägt huset sedan 1970-talet men på senare år är det mest jag som åker dit, sover över, skurar golv, vädrar, eldar, gräver längs grunden och målar där det behövs allra mest.

Fasaden har hunnit bli väldigt sliten med åren och under hela min livstid(33 år) så har ytterdörren aldrig blivit målad. Som ni ser på bilden ovan har det mesta försvunnit i färgväg och rosten runt låset skapat nya kulörer. De senaste åren har jag tittat på den här dörren och fasaden och känt mig ganska uppgiven. Det har känts nästan hopplöst och omöjligt att få det fixat. Skulle det ens gå att fixa? Eller har förfallet gått för långt?

IMG_4314_2

Det finns något fantastiskt i att sätta igång ett nytt projekt. Plocka fram alla verktyg, se till så att alla finns hemma, göra en plan och sedan sätta igång. Efter att jag borstat och sopat rent alla ytor vid entrén gick jag över till att skrapa. Jag skrapade både dörr och snickerier samt borstade ren det rödfärgade. Jag ville ge hela entrén ett piggare utseende.

Snickerierna runt dörren var inte helt lätta att skrapa. Färgen satt hårt. Men det gör inget! Sitter färgen bra så ska man låta den sitta! Yta blir kanske inte lika slät som om den vore renskrapad, men man måste verkligen inte skrapa ren allt målat virke. Låt färgen sitta om den sitter!

Det var däremot väldigt enkelt att skrapa rent dörren. Färgen som fanns kvar satt väldigt löst och rasade som snö när jag gick över den med skrapan. Efter skrapningen kunde jag se att träet på dörren var i tämligen bra skick. Jag skruvade loss låsplåten och la den i ett bad med linoljesåpa några dagar, halvoljade extra utsatta delar av dörren och gjorde mitt bästa för att få ren gångjärnen.

IMG_4328_2

Gångjärnen stålborstades, oljades, skrapades, såpades och borstades igen. Det tog ganska lång tid men till slut blev de faktiskt nästan helt rena. Jag hade förstås kunnat skruva loss gångjärnen för att bearbeta dem ordentligt. Men då hade jag behövt lyfthjälp och mer tid. Jag tror det blev ganska bra ändå.

Jag målade dörr och snickerier med linoljefärger. Gulockra i två lager på ytterdörren, obruten kulör från Gysinge. Det vita är målat med en helvit obruten kulör, även den från Gysinge. Rödfärgen är Falu ljus.

Det tog fem dagar att färdigställa entréfasaden. Inte alls något heltidsarbete. Jag hann även måla ena gavelfasaden, skura golven och läsa lite böcker. Det blev ganska fint måste jag säga.

Huset fick ett helt nytt utseende med den ommålade entréfasaden. Utöver dörr och snickerier så målade jag även den svarta hängrännan ovanför dörren vit och rödfärgade fasadpartierna.

IMG_4314_2

Sliten, nästan eroderad färg, svart hängränna och smutsig entrétrappa.

I jämförelse med nymålat och skurat.

Det gick att rädda! Nu är bara resten kvar…

Dagens musikaliska inslag har inget med hus att göra eller med Sverige ens, men det är en gammal älskad favorit som jag lyssnat på mycket idag, sittandes hemma med öroninflamation. ”Touch” med Miss A.

ha det!

Publicerad den 4 januari, 20169 januari, 2016 av larsliljas · 1 kommentar

Det som göms i snö… (kommer fram när en river en vägg)

Det som nu följer utspelar sig i pappas hus för ungefär ett år sedan. Jag kan egentligen inte ta åt mig äran för något av det som sker i texten utöver att det är jag som skrivit den…

Nåväl, min pappa köpte som sagt ett hus för inte så många år sedan. Sakta men säkert har det också utförts olika arbeten på huset. Stora jobb som gjorts är att skorstenspiporna har renoverats, bergvärme installerats och just nu kopplas kommunalt avlopp och badrummet på bottenvåningen renoveras.

När pappa flyttade in var han den första nya ägaren sedan 1960-talet. Under den perioden på över 50 år hade flera genomgripande förändringarna gjorts. Nya fönster, den nya fasaden, oljepanna, kök, tapeter och en utbyggnad med nytt badrum och sovrum gjord på tidigt 1980-tal för att handikappanpassa huset. Allt för att göra huset modernt och bekvämt för dess invånare. Jag tror de förra ägarna lyckades ganska bra med den föresatsen och hade det rätt bra i sitt hus under många år.

Men modet skiftar och tiden går. Människor blir äldre och dör. Deras livsverk i form av hus och renoveringar blir någon annans arv och funderingar. Pappa klev in i ett hus med en yta av 60- och 80-tal blandat med minnen från 20-talet. Ett hus med många spår av tidens gång och även stora behov av renoveringar.

Var börjar en sina renoveringsprojekt i ett hus där det finns hur mycket som helst att göra men inget är superakut efter att bergvärme installerats?

I det större av övervåningens två rum fanns på takpanelen skador efter en gammal vattenläcka. Den syns lite högst upp på bilden ovan. Det fick bli starten på det nya åtgärdsprogrammet.

Rummet har en lite märklig form med väldigt mycket dörrar, garderober och två stora fönster. Men det har fin utsikt och kanske flest originaldetaljer kvar av alla rum i huset.

Bilden visar del av det större rummet på övervåningen med vackra rums- och garderobsdörrar samt samt socklar och foder från husets byggår i början av 1920-talet.

Pappa bestämde sig för att ta in en snickare som kunde åtgärda skadan i takets pärlspont. Dessutom ville han att snickaren skulle ta upp väggen mot skorstensmuren. Dels för att komma åt spillvärme från eldning i någon av kakelugnarna, dels för att i framtiden kanske installera en kamin i rummet. Jag tyckte att det lät som ett stort jobb att ta bort väggen mot skorstenen men visste vad han ville.

Plötsligt en förmiddag fick jag den här bilden skickad till min telefon

Bilden är tagen på samma plats i rummet som den allra först i inlägget. Den här bilden visar snickaren i färd med att riva vägen mot skorstenen. Väggen som hade sett ut att vara samtidig med husets övriga inredning dolde en kaklad köksvägg från husets första år på 20-talet!

Tydligen har det stora rummet på övervåningen från början tjänstgjort som kök. Dolt bakom den gamla väggen (när sattes den upp egentligen?) fanns även ett skafferi/skåp och ådringsmålad pärlspont av samma typ som dykt upp på andra platser i huset, samt spår efter någon form av liten bänk längst inne i hörnet.

Den tidigare dolda kaklade och marmorerade spismuren

Det igensatta skafferiet och köksväggen.

Spår i golvet efter vedspis med förstärkningar i bjälklaget

Tapetrester på en av de tidigare dolda väggarna

Närbild på en av tapeterna

tapetfragment

Spjället i den dolda spismuren inböjt för att kunna spikas för

Vilket fynd! Rummet på övervåningen blev plötsligt något helt annat och fick massor med historiska spår blottlagda. Tänk hur många år som passerat utan att någon vetat om vad som funnits bakom väggen. Golvsockel och taklist på väggen som dolde ”köket” var av samma typ som i hela huset och från husets byggår. När de valde att dölja köksspåren gjorde någon ett snyggt jobb för att inget skulle synas.

Så vad gör man då med ett upphittat kök från 20-talet i ett av rummen på övervåningen i sitt hus? Det var ju vackert och med mycket karaktär. Men också en rätt udda detalj. Pappa ville i alla fall spara det som hittats synligt. Han kom på att det i husets källare stod en gammal kokspis. Kanske skulle den gå att installera där vedspisen en gång stått?

En gammal söt liten Husqvarna kokspis som stått i husets källare. Hårt använd då plattan var sprucken och hela spisen rostig efter många år oanvänd och bortglömd.

Pappa tog kontakt med Lindqvist kakelugnar och murverk som besiktigade spisen, tog sig an att restaurera den och sedan installera vid den upptäckta köksväggen på övervåningen.

Samtidigt reparerades också de dåliga bitarna av taket i rummet.

Och rummet började sakta men säkert att helt skifta karaktär. Från slitet och opersonligt

Till mycket charm och historia. Kokspisen är renoverad och fungerar fint.

Pappa slet som ett djur med det här rummet. Målning av tak, fönster, väggar och dörrar. Slutligen också slipning av golvet som fanns under skivor och mattor. Det blev väldigt fint.

Bord och stolar togs från vårt hus i Ludvika och fick komma till användning för första gången på länge. Mattor som mammas farmor vävt passade bra in med färgerna i rummet. Mitt enda egentliga bidrag till detta projekt utöver dokumentationen var att jag hittade och rengjorde ett gammalt skåp som stod i ett av källarens rum. Det passade fint i det nya rummet.

Det började som en renovering av ett tak med en gammal vattenskada och slutade med att hela rummet ändrade karaktär. Mycket jobb och en hel del pengar krävdes förstås för att det skulle bli så här fint. Det var en rolig resa att vara del av. Att få prata och fundera kring hur det skulle kunna bli i slutändan.

Bra jobbat pappa!

Publicerad den 6 december, 20156 december, 2015 av larsliljas

Fasadprojekt 2015, de små detaljerna (och Skrillex)

Jag har stått och tittat på fasaden till pappas hus många gånger, gått nära, klivit bakåt, tittat igen. kikat in under senare tids påspikade panel. Hur ser det under nu, hur påverkade dess gamla panel intrycket av huset och finns det någon möjlighet att återskapa något av detta?

IMG_5669 (1)

Det är frågor som bubblat i mig. Jag har ju sett den gamla bilden i svartvitt som visar huset i all sin härlighet inte så långt efter att det stod färdigt.

Men någon gång måste man faktiskt börja göra och inte bara tänka. Vilket jag gjorde en dag när pappa var bortrest och jag kunde gå loss på hans hus utan inblandning. Antingen så skulle det bli succé eller fail. Hammare och berått mod för mig som aldrig faktiskt gjort något liknande jobb.

Jag började på ena sidan av pappas hus. Inte det första man ser från vägen och samtidigt en lätt vägg att komma åt.

Tomnäs 31 fasad sida

Det var här jag påbörjade fasadprojektet och här kan man se husets uppbyggnad och höjd. En källarvåning där ett fönster murats igen då oljepanna installerats. (Oljepannan är nu borta och huset har radiatorer drivna med bergvärme och möjlighet till komplettering med vedpanna om något skulle fela.) Bottenvåningens fasad visar ett köksfönster och ett smalare fönster för det som tidigare varit badrum och kanske allra först ett skafferi. På övervåningen ett rumsfönster och så ett mindre fönster till ett gammalt badrum. Längst till höger på bilden syns tillbyggnaden från 80-talet för modernt badrum och ett sovrum. Fönstren är bytta på 60-talet och då spikades ”fjäll”panelen för att dölja såren som uppstod när huset fick betydligt mindre fönster än tidigare. I källaren finns dock tre originalfönster kvar med för källare typiskt smårutiga bågar.

Planen var att som första steg försöka se om den vita ram som från början markerat gränsen mellan grund och trävägg gick att frilägga igen.

Tyvärr har jag inte kvar tillräckligt mycket bilder för att visa hela processen i friläggandet av sockeln/ramen(glöm inte att fotografera när ni jobbar!), men visst satt den kvar längs med grunden. Den var otroligt smutsig av spindelväv och björkfrökapslar under den nyare panelen och den gamla vita färgen hade gulnat en hel del, men virket såg och kändes bra ut och efter skrubbning, skrapning och sandning gick det att åter måla den med vit linoljefärg.

Fast varför skriver hen så mycket om en jävla bräda längst ned på ett gammalt hus? EN ENDA BRÄDA. Jo men det är det här som är grejen. Jag har inte tid eller råd att plocka ned hela fasaden och byta fönster. Det finns inte heller någon anledning att byta ut de fönster som huset nu har. Det vore slöseri det med. Jag är inte heller någon expert. Men jag har en idé att en med mycket små medel och lite avsatt tid kan förändra utseendet på hus ganska dramatiskt. Gärna med koppling till hur det en gång sett ut. Därav denna text.

Jag har alltså plockat bort två gistna bitar fjällpanel som på 1960-talet spikats utanpå en tjusig men enkel 1920-talsfasad för att frilägga något som sitter under.

Skillnaden kan tyckas liten, men jämför de två bilderna ovanför. Den framtagna vita sockeln/ramen längs med grunden ger enligt mig huset ett helt nytt intryck. Huset landar på grunden lätt istället för tungt som när det röda gick ända ned och det går också att få en aning om vad det var för typ av fasad som huset hade innan.

Det här inlägget är skrivet i efterhand och därför går det att visa hela processen från sommaren 2015 i ett enda inlägg. Men jag jobbade vid utspridda tillfällen under fyra månader med det som beskrivs. Även om just den där första frilagda sockeln och målningen av den tog mindre än två timmar effektiv tid på ett dygn. Men med blodad tand och glada tillrop från pappa fortsatte jag med mitt arbete.

Tomnäs 31 fasad framsida

Gavelfasaden ut mot vägen är hög och stor. Även här har förstås de förminskade fönstren påverkat känslan av fasaden negativt. Höjd och bredd skiljer sig markant från de i den svartvita bilden högst upp i den här texten. Även de socklar och ramar som en gång delat upp fasaden i geometriska fält är dolda bakom 1960-talspanel och dessa saker tillsammans gör huset ganska tungt.

Huset har ändå verkliga kvaliteter sett från det här perspektivet. Höjden exempelvis, och de olika takfallen med sin lutning. På taket tronar också en stor och vackert murad skorsten som har kvar sitt ursprungliga utseende och i källarvåningens höga murade grund finns originalfönstren kvar.

Sockeln mellan grund och träfasad ska friläggas, dörren behöver målas och fönstren skrapas, få spräckta rutor lagade och kittade och sedan målade med linoljefärg.

Gavel innan

Under arbete

Nästan klart

Bilderna ovan visar tre stadier av fasaden. Från start och in i arbetet. Sockeln frilades, skrapades och målades. Dörren som inte alls är original målades i en gulockra linoljefärgkulör, vanlig under 1920-talet och fönstren har plockats ur för att renoveras under tak.

Fönster är knepigt men behöver inte alls vara så svårt. Tålamod och övning och bra instruktioner som idag går att få tag på lätt räcker långt.

Fönstren i dåligt skick när arbetet startade

Kitt, glas, damm och skräp nedfallet mellan inre och yttre bågar

Första rengöringen på länge

Skrapade och rengjorda fönster under kittning

Fönstren strukna en andra gång

Förarbetet är jobbigast och det är lätt att tröttna. Speciellt när det är så här slitna bågar med många rutor och detaljer.

Men jag har börjat med att borsta ordentligt. Sedan skrapa bort allt som är löst. Åter borstat och tvättat. Sedan halvoljat bågarna för att mätta det extremt torra virket och sedan bytt den ruta som var spräckt.

Kittningen tog förstås lite tid då det är så många falsar i varje båge, men å andra sidan tog jag inte heller bort allt gammalt kitt. Det som satt fast fick sitta och där vet jag att åsikterna går isär. En del vill renovera sina fönster genom att montera ned dem i sina minsta beståndsdelar och det är nog säkert bra. Men jag har försökt göra en avvägning av vad jag orkar/har tid/måste/tycker är viktigt att göra med de här fönstren. De måste till exempel inte se fabriksnya ut. MEN LINOLJEKITT OCH LINOLJEFÄRG ÄR ETT MÅSTE.

Målningen brukar gå snabbt. Först en strykning med 30-40% utspädd linoljefärg och sedan en strykning med 15-20% utspädd linoljefärg. Den tredje och sista strykningen gjorde jag när fönstren åter satt på sina gångjärn i huset och då med ren linoljefärg.

Det här med fönstren tog sin tid, men om fönsterkarmen är ordentligt igensatt under tiden så kan det faktiskt få ta lite tid. Stress och press är inte bra. Ta det lugnt, tänk efter och vila. Då blir det bra för mig.

Så hur blev resultatet? Nedan finns bilder för jämförelse. Innan till vänster, efter till höger. Först gaveln mot vägen.

Gavel innan

Gavel efter

Sedan båda sidorna sedda från vägen

Fasader utan de flesta förändringarna

Fasader efter förändringar

Jag hoppas att skillnaderna och mina tankar framgår utifrån text och bild. Det finns förstås fortfarande massor kvar att göra. Men det här är exempel på hur små saker kan förändra utseendet på en fasad ganska fort.

Jag är otroligt nöjd och tillfreds med resultatet i det här lilla projektet. Pappa som ju äger huset verkar också var nöjd. Videon nedan får försöka återge den känsla jag får av att se de här bilderna.

hugz

Publicerad den 3 december, 20153 december, 2015 av larsliljas

Sommaren 2015 – pappas hus med liten budget

Under sommaren 2015 har jag jobbat en del med utsida och fasad på min pappas nyinköpta hus. Det är ett hus som ursprungligen är uppfört i början av 1920-talet i tre plan, men sedan dess renoverat och tillbyggt på ibland mindre lyckat vis. Huset är byggt i suterräng av liggande plank på ena sidan av en kulle i ett gammalt jordbrukslandskap.

På bilden ovan pappas hus sett från vägen innan starten för mitt projekt med fasadarbete.

Källarvåningen är murad med två oinredda rum samt en matkällare och ett gammalt tvättrum.

Entréplan bestod från början av kök och rum samt hall och ett badrum som möjligtvis tidigare varit skafferi. Under tidigt 1980-tal utbyggt med ytterligare ett rum och ett större badrum.

På övervåningen finns hall och två rum med större garderober och wc. Det ena rummet på övervåning har under husets första år använts som kök vilket visat sig nyligen på ett oväntat vis.

Huset har alltså förändrats en hel del sedan det byggdes och det är inte helt enkelt att se den propra lilla villa som det en gång var.

Gammalt foto från Gods och gårdar som visar huset med ursprunglig fasad på sin lilla kulle.

Fasaden förändrades på 1960-talet i samband med att fönstren byttes, förminskades och i vissa fall togs bort. Antagligen skedde förändringen för att dölja de märken och skador i fasaden som då uppstod och möjligtvis för att ge huset ett modernare utseende. Den träfasad som spikats utanpå den gamla ger huset en ”sportstugekänsla” och det är idag ganska svårt att känna igen huset på det gamla svartvita fotot från bokverket Gods och gårdar om man jämför med den nytagna bilden ovanför.

Huset har tidigare haft en spontad rödfärgad liggande panel i fält med vita ramar som gav liv åt fasaden och lättade upp intrycket. Idag vilar huset tungt på grunden och ”fjällpanelen” buktar oformlig utåt.

Så hur kan jag förändra den här slitna fasaden utan någon stor budget? Går det att göra den mer livfull eller återskapa något av det som gått förlorat utan att det tar en hel sommar och innebär att jag byter ut varenda bräda? Jag har några tankar och idéer att testa och visa i alla fall.

Fortsättning följer på detta och idag är det Drake som säger godnatt.