Jag har tidigare under året berättat om mammas kök här. Sen kom sommaren och det var dags att måla kök och annat, sen var det dags att flytta från Stockholm till Göteborg och sen… Men NU har jag tid, för jag ligger hemma sjuk och stormen Knut rasar utanför. Så:
Mamma tog över sitt föräldrahem och allas vår släktgård för närmare två år sedan. Det är en kringbyggd gård med öppen gårdsplan i mitten och förhållandevis välbevarad bebyggelsestruktur. Det går fortfarande att ana hur här såg ut för 100 år sedan. Det stora boningshuset är uppfört på platsen i början av 1900-talet och övertog då rollen från den byggnad som idag kallas Lisstuggu.
Under 50-talet genomgick stora boningshuset en genomgripande renovering och utvidgades. Det hela gjordes med känsla för miljön av min morfar och utifrån ser bebyggelsen enhetlig ut. I timmer och allt.
Köket skapades alltså i sin nuvarande form och stod färdigt 1958. Ett klassiskt funkiskök.
Men som bilderna visar, ett funkiskök med några år på nacken och många lager färg. Det senaste färglagret från sent 70-tal eller möjligtvis tidigt 80-tal. Ingen minns exakt. Inte min favoritkulörskala, men en otroligt välgjord ådringsmålning. Många duktiga hantverkare var verksamma under 70-talet.
På 40 år hinner dock modet ändras några gånger och framförallt hinner ett kök som används varje dag bli ganska slitet. Detta kök har känts väldigt trött de senaste åren och de fuktproblem som nyligen åtgärdats under huset har lämnat en unken lukt i alla underskåp. Att mamma, som ska bo här dessutom skarpt ogillar dessa kulörer talade skarpt för någon form av förändring.
Inte bara av färg heller för den delen, utan snarare en total omplanering av köket. Diskmaskinen som installerades på 60-talet hamnade då i en tom lucka mitt under den långa köksbänken och har sedan dess konstant varit i vägen. Så fort någon har öppnat luckan har det inneburit en krock. Dessutom ville mamma ha tillbaka en vedspis i köket. Det har knappt eldats i huset alls sedan flispannan togs ur bruk under 90-talet till förmån för jordvärme vilket varit en del av det tilltagande fuktproblemet i huset. Eldar du inte ett hus så kommer fukten… Vedspisen plockades bort under slutet av 60-talet vilket inte alls är konstigt. Det var förstås fantastiskt att slippa sot, aska och ved inne i köket. Elspis är ju rätt fantastiskt.
Så vad går det då att göra av detta? Riv ur och bygg nytt! Återskapa det rena funkisköket i all sin moderna skönhet? Allmogekök för att minna om husets byggår?
Först och främst, kök är skitdyrt. Vem fan har råd att riva ut och bygga ett nytt bara så där? Den som precis tagit över en släktgård vill nog helst slippa ytterligare utgifter. Dessutom, ett kök från 50-talet har en hel del prima virke i sig och tillåter ombyggnad. Utöver det så är allmogekök ett modernt påhitt. Ett falsarium som rent historiskt aldrig existerat. I det här huset var köket fram till 1958 en samling av lösa bord, stolar, skåp, soffor och sängar i olika kulörer och från olika tider. Inte aktuellt nån annanstans än på hembygdsgården för de flesta moderna människor. Den som tittar på bilderna ovan och nedan inser att här inte är läge att skapa en enhetlig historisk stil. Snarare att jobba med det som finns för att skapa ett bra och hemtrevligt kök med 2000-talsstandard. Slutligen, miljömässigt så är det ohållbart att byta ut ett kök som går att behålla (de flesta kök går att behålla). Vi kan inte hålla på och slänga saker hur som helst. Vi måste ta hand om dem och lära oss leva med att allt inte är nytt. Innan jordklotet är slut.
Så hur ska en då gå till väga? Var börjar arbetet? Jag började med en handritad skiss.
Skissen utgick från några viktiga grundförutsättningar som var givna. 1. Vedspis installeras i anslutning till skorsten. 2. Diskmaskin får inte flyttas allt för långt från avlopp. 3. Det får inte bli för dyrt, dvs. gör så lite som möjligt.
Det innebar att diskmaskinen flyttade från mitten av skåpväggen till vänstra kanten under diskbänken och att vedspisen hamnade längst till höger där skorstenen fanns bakom väggen. En tydlig ledtråd till det var att det fortfarande låg kvar klinker i golvet där vedspisen en gång stått. Men mamma kunde ju också berätta hur det en gång sett ut.
Den gamla elspisen var av bredare modell och när den byttes mot en normalstor så fick både el- och vedspis plats längs väggen och bara ett litet grytskåp fick skatta åt förgängligheten. Det fanns på gården inte kvar nån lämplig vedspis att återanvända i köket. Men vi hade en stående i garaget! Den var av en något mindre modell, Husqvarna från 1930-40-tal som jag tvingat mamma att ta med i flytten. Den hade stått nedplockad i ett hörn av ett uthus och kommit med på köpet vid ett annat husköp några år tidigare. Den lämnades på renovering och kom tillbaka nästan som ny.
Vi hade tur eftersom pappa och jag gjort en liknande uppdatering av hans kök bara några månader tidigare. Även den kan ni läsa om här på bloggen. Pappa fick då tag på några fantastiska hantverkare som intresserar sig för återbruk och bra material. Samma hantverkare gjorde även ändringarna i detta kök. Renovering av spis, murning, bortmontering av skåp, anpassning av dem och återmontering. Snickaren bytte till exempel ett trasigt sidostycke på ett överskåp mot ett i massivträ, tillverkad en ny skärbräda med samma noggrannhet och anpassade den nyfunna bänkskivan.
Bänkskivan ja, det var en märklig blandning av tur och gott minne.
Mamma och jag kunde ganska tidigt konstatera att det var läge för en ny bänkskiva mellan diskbänk och spis. Den som lagts dit under 80-talet i laminat var sliten och ful. Jag vet inte riktigt hur min hjärna jobbade då men på något vis bar den minne av nån stor skiva jag sett flera gånger på gården. Så jag började leta. Jag gick igenom några bodar, klättrade upp på några skullar och faktiskt efter knappt tio minuter kunde jag i triumf bära fram en stor tillsynes oanvänd stavlimmad bänkskiva från stallskulln. Det visade sig att den antagligen var gjord för just denna bänk då måtten stämde nästan perfekt. Den hade dock ett fult hack på ena sidan vilket antagligen ledde till att den hamnade på skullen istället. Men eftersom bänkytan nu krympt med några decimeter på grund av de båda nyinstallerade spisarna kunde snickaren såga bort det dåliga och lägga den på plats!
Överskåpet vid spisen behövde också omarbetas. En vedspis kräver en hel del utrymme runt om åt alla håll av brandsäkerhetsskäl. Skåpsraden som satt ovanför spisen nu visade tecken på att vara påbyggd. Viket förstås inte var så konstigt eftersom det tidigare funnits en vedspis i köket. När den plockades bort kunde överskåpen byggas på.
Snickaren fick nu montera ned hela raden och sedan återskapa den storlek som suttit där från tidigare och lämnat fritt ovan vedspisen
Det nygamla överskåpet blev visserligen mindre, men i det gamla hade det gått ett stort ventilationsrör och mest stått skräp. Notera det återinstallerade lysröret. Inte så snyggt kanske men väldigt praktiskt och förr standard i alla kök. När det är släckt syns det inte.
Kulören till köksskåpen var inte helt enkel att välja. Men nånstans längs vägen hade vi landat i att grön var ett bra val. Grön fanns redan i tapeten som inte skulle bytas, den fanns i det stora gamla hörnskåpet och det var en kulör vi lätt kunde associera med 50-talskök. Det tog några provmålningar och en omröstning innan vi var redo att sätta igång på allvar.
Jag tror det blev bra.
Slutresultatet innebar ett helt nytt kök med hundra års historia där det enda som faktiskt var nytt var en elspis, en kolfilterfläkt, några eluttag, en lysrörsarmatur och några burkar färg.
Jämför innan efter:
Veckans video är Mango med Hyomin
/L
Fönster mot gården 