Ibland blir jag galen av att öppna tidningarna Gård&Torp och Byggnadsvård. Ord som genuin och lantlig står mig upp i halsen. Jag vill inte se fler vitmenade kök eller boningshus som återställts till byggåret 1850, förutom nybyggda kök och ett badrum i amerikansk eller brittisk sekelskiftesstil. Vem fan är det som har råd med dessa renoveringar. Inte jag i alla fall. Inte vår planet heller tänker jag. Kanske är jag avundsjuk? Men hur många kök från 40, 50, 60, 70 och 80-tal har rivits ut för att skapa dessa genuina miljöer? Det ser ibland ut som om folk lever mer i museum än i ett verkligt liv. Jag älskar också gamla prylar och vackra saker, men inte är det ett museum jag lever i. Men det kan förstås också handla om valen som tidningarna gör också. Detta gäller förstås i högre utsträckning för tidningen Gård&Torp. Jag skulle nog önska mig lite mindre perfekta miljöer och mer hantverk och skit under naglarna, för det är ju så det brukar bli när en renoverar sina hem. Var är hemmen med spår av många epoker. De som målat om sitt furukök från 73 men kör det i kombo med nytt kakel och en vedspis? Måste ytskikten vara perfekta? Nina Björk skrev en gång på detta tema så fantastiskt om renoveringshets och perfektion så klicka och läs. Men jag vet att tidningen är gjord främst för inspiration. jag vet jag vet jag vet. Men ändå. Jag längtar efter något helt annat tror jag.

Men Byggnadskultur då? Den tidningen vurmar ju inte direkt för inredningsreportage. Jag har läst den tidningen i över femton år, jag var väldigt ung när de första numren damp ned i min brevlåda. Den förändrade mitt liv när den berättade om allt det där som ingen vuxen sa något, om gamla hus, deras värden och hur en tar hand om det. Samtidigt så känns ibland tidningens teman rätt mossiga. Eller en del artiklar inom dem i alla fall. Senaste numret handlar om staden, den täta, genuina och borgerliga stenstaden och kanske läser jag det hela fel men delar av texterna känns som hyllningar av det förflutnas städer. Visst är det också kul med den täta stenstaden, jag har själv bott så i många år. Men vad finns det för behov av att skapa pastischer på de byggnader som byggdes där och varför finns det en hel artikel om sådana pastischer i senaste numret av Byggnadskultur? Är den täta stenstaden verkligen lösningen för framtidens byggande?

Slutligen så vill jag hylla Underbara Clara för hennes insiktsfulla text om det den ”vita fräscha lantliga stilen” som sprids och dominerar i drömmen om det äkta och genuina. Klicka och läs! Ernst Kirschsteiger står på dess barrikader med penseln i högsta hugg. Det är inte att skapa något genuint att måla allt vitt, det är extremt nytt och modernt, vilket kan vara kul. Bara ingen tror att det finns någon historisk koppling i detta. Färgsättning sliten av generationer eller vitpatinerat nytt? Jag ska inte moralisera över andras hem, men tycker att det finns en historielöshet i längtan efter det genuina, äkta och gamla. Att måla ett kök helvitt för hundra år skulle varit vansinne med all sot och smuts.

Nåväl, håll koll på din kulturhistoria men skapa också ett hem du trivs i.

Zara Larsson säger allt så bra ändå:

/Lars