Det gamla huset i Bergslagen står där det står. Älskat av många men använt av få. Det lever alltid lite farligt på grund av detta. Nästa är säljer jag nog säger pappa och så nästa år säger han samma sak. En dag blir det sant. Jag förstår det. Ett hus som står tomt blir liksom utan sin själ. Så kostar det enormt mycket att ha ett hus med el och vatten stående också… Det är nästan lite sjukt. Jag brukar bo i det några nätter varje sommar. Ibland själv ibland med sällskap. Det ligger lite tråkigt intill en stor landsväg men omgivningarna är vackra, huset fantastiskt och våra rötter finns här i byarna vid den stora sjön Väsman i Ludvika. Känslomässigt, immateriellt kulturarv så det stänker om det. Jag tror inte att pappa alls vill sälja. Men ingen av oss har obegränsat med pengar.
Genom åren har jag gjort några projekt i huset. Jag har lagt mycket tid på att tvätta det inomhus med såpa, det blir mycket smuts i ett hus på hundra år, plocka fram möbler och porslin från vinden och köpa till det som saknas för att det ska bli hemtrevligt att vara där. Det är fantastiskt att höra elden knäppa i den hundraåriga vedspisen, känna lukten av linoljesåpa och höra bruset av bilar där nere på vägen.
För tio år sedan så bytte jag ut överskåpet i köket från en tidig 80-talsmodell till ett stort 30-talsskåp som jag fått från en kompis i Stockholm. Det blev kanske inte optimalt men det blev bättre än innan och var totalt återbruk. Jag har också jobbat hårt med att göra det stickiga och missfärgade köksgolvet som dök upp under skivor och mattor efter en vattenskada till ett fint skurgolv. År efter år med rotborste, kallvatten och linoljesåpa. Jag har väl inte riktigt kommit i mål där men jag är rätt nöjd med resultatet så långt. Det är ljusare och mjukare än det nånsin varit innan.
Genom åren har det också förstås blivit en hel del trädgårdsarbete och fasadmålning. Sånt där som en inte kommer undan om en vill ha ett hus. Kontinuerligt underhåll. Pappa har slitit hårt nu det senaste året med fönster och foder.
Men det är förstås lite svårt att ge sig hän på ett hus som en inte direkt använder eller ska ha kvar. Även om det är ett hus jag älskar.
Dörren gick från förfall till nytt liv med skrapa, borste och gulockra linoljefärg. Väggarna målades med Falu rödfärg ljus. Foder vit linoljefärg.
Det jag aldrig gjorde då var att byta dörrhandtag. Den huvudsakliga anledningen var att jag inte hade något annat handtag att byta till, för jag vägrade köpa ett nytillverkat. Det blir så allt oftare, att jag vägrar köpa ett nytillverkat och väntar till dess ett begagnat dyker upp nånstans. Så det gamla innerdörrshandtaget i funkisstil fick duga så länge. Egentligen är väl inte nån stor vits med att byta heller. Det funkar ju! Men samtidigt så börjar det rosta och ge efter. Det är inte gjort för att vara utomhus och efter många år med väder och vind började dess livstid gå mot sitt slut. Så en dag hittade jag ett i samma stil som låsplåtar jag hittat i uthuset. En vanlig modell i villabebyggelse från första delen av 1900-talet. Kan vara nytillverkat av Gysinge, men jag köpte det begagnat. Nu var det dags att byta.
Dörren blev liksom lite rejälare och lite viktigare på nåt vis. På insidan fick dock funkistrycket vara kvar. Huset behöver sina minnen och lager.
Nygammalt dörrtrycke och låsplåt. Såpskurad brokvist. Huset ska fan vara så fint som möjligt även om det säljs. Lägg märke till det rosagrå Ludvikateglet med röda fogar på skorstenen.
Jag har tidigare under året berättat om mammas kök här. Sen kom sommaren och det var dags att måla kök och annat, sen var det dags att flytta från Stockholm till Göteborg och sen… Men NU har jag tid, för jag ligger hemma sjuk och stormen Knut rasar utanför. Så:
Mamma tog över sitt föräldrahem och allas vår släktgård för närmare två år sedan. Det är en kringbyggd gård med öppen gårdsplan i mitten och förhållandevis välbevarad bebyggelsestruktur. Det går fortfarande att ana hur här såg ut för 100 år sedan. Det stora boningshuset är uppfört på platsen i början av 1900-talet och övertog då rollen från den byggnad som idag kallas Lisstuggu.
Under 50-talet genomgick stora boningshuset en genomgripande renovering och utvidgades. Det hela gjordes med känsla för miljön av min morfar och utifrån ser bebyggelsen enhetlig ut. I timmer och allt.
Köket skapades alltså i sin nuvarande form och stod färdigt 1958. Ett klassiskt funkiskök.
Fina köksskåp från 1958 med mycket sliten målning. Fin bänkskiva i stavlimmad ek ovanpå.Diskbänk från tidigt 1950-tal i toppskick med samtida lite tröttare underskåp och en mycket trött och sliten bänkskiva i laminat från 1980-talet intill. Blått kakel i original från 1958 i nyskick.
Men som bilderna visar, ett funkiskök med några år på nacken och många lager färg. Det senaste färglagret från sent 70-tal eller möjligtvis tidigt 80-tal. Ingen minns exakt. Inte min favoritkulörskala, men en otroligt välgjord ådringsmålning. Många duktiga hantverkare var verksamma under 70-talet.
På 40 år hinner dock modet ändras några gånger och framförallt hinner ett kök som används varje dag bli ganska slitet. Detta kök har känts väldigt trött de senaste åren och de fuktproblem som nyligen åtgärdats under huset har lämnat en unken lukt i alla underskåp. Att mamma, som ska bo här dessutom skarpt ogillar dessa kulörer talade skarpt för någon form av förändring.
Inte bara av färg heller för den delen, utan snarare en total omplanering av köket. Diskmaskinen som installerades på 60-talet hamnade då i en tom lucka mitt under den långa köksbänken och har sedan dess konstant varit i vägen. Så fort någon har öppnat luckan har det inneburit en krock. Dessutom ville mamma ha tillbaka en vedspis i köket. Det har knappt eldats i huset alls sedan flispannan togs ur bruk under 90-talet till förmån för jordvärme vilket varit en del av det tilltagande fuktproblemet i huset. Eldar du inte ett hus så kommer fukten… Vedspisen plockades bort under slutet av 60-talet vilket inte alls är konstigt. Det var förstås fantastiskt att slippa sot, aska och ved inne i köket. Elspis är ju rätt fantastiskt.
Så vad går det då att göra av detta? Riv ur och bygg nytt! Återskapa det rena funkisköket i all sin moderna skönhet? Allmogekök för att minna om husets byggår?
Först och främst, kök är skitdyrt. Vem fan har råd att riva ut och bygga ett nytt bara så där? Den som precis tagit över en släktgård vill nog helst slippa ytterligare utgifter. Dessutom, ett kök från 50-talet har en hel del prima virke i sig och tillåter ombyggnad. Utöver det så är allmogekök ett modernt påhitt. Ett falsarium som rent historiskt aldrig existerat. I det här huset var köket fram till 1958 en samling av lösa bord, stolar, skåp, soffor och sängar i olika kulörer och från olika tider. Inte aktuellt nån annanstans än på hembygdsgården för de flesta moderna människor. Den som tittar på bilderna ovan och nedan inser att här inte är läge att skapa en enhetlig historisk stil. Snarare att jobba med det som finns för att skapa ett bra och hemtrevligt kök med 2000-talsstandard. Slutligen, miljömässigt så är det ohållbart att byta ut ett kök som går att behålla (de flesta kök går att behålla). Vi kan inte hålla på och slänga saker hur som helst. Vi måste ta hand om dem och lära oss leva med att allt inte är nytt. Innan jordklotet är slut.
Framskrapade kulörer på köksluckorna. Den näst översta vita är en grundfärg för ådringsmålningen från 1970-talet.Köket från en annan vinkel. Äldre hörnskåp som morfar fått i betalning för ett ritjobb åt en släkting landade i köket på 1970-talet. En nytryckt tapet med schablonimitation som suttit uppe i minst 30 år. Stora men gedigna spröjsade fönster från 50-talet. Grått golv av plast/linoleumtyp. Smutsigt kökstak som skriker efter färg. Stolar och bord från olika epoker. Hur skapas en bra helhet av allt detta tillsammans med skåpsinredningen på den andra väggarna?
Så hur ska en då gå till väga? Var börjar arbetet? Jag började med en handritad skiss.
Snabbskiss över förändrade funktioner i köket.
Skissen utgick från några viktiga grundförutsättningar som var givna. 1. Vedspis installeras i anslutning till skorsten. 2. Diskmaskin får inte flyttas allt för långt från avlopp. 3. Det får inte bli för dyrt, dvs. gör så lite som möjligt.
Det innebar att diskmaskinen flyttade från mitten av skåpväggen till vänstra kanten under diskbänken och att vedspisen hamnade längst till höger där skorstenen fanns bakom väggen. En tydlig ledtråd till det var att det fortfarande låg kvar klinker i golvet där vedspisen en gång stått. Men mamma kunde ju också berätta hur det en gång sett ut.
Den gamla elspisen var av bredare modell och när den byttes mot en normalstor så fick både el- och vedspis plats längs väggen och bara ett litet grytskåp fick skatta åt förgängligheten. Det fanns på gården inte kvar nån lämplig vedspis att återanvända i köket. Men vi hade en stående i garaget! Den var av en något mindre modell, Husqvarna från 1930-40-tal som jag tvingat mamma att ta med i flytten. Den hade stått nedplockad i ett hörn av ett uthus och kommit med på köpet vid ett annat husköp några år tidigare. Den lämnades på renovering och kom tillbaka nästan som ny.
Den nyrenoverade vedspisen på väg upp i köket. Duktig murare/spisrenoverare från trakten som gjort jobb åt familjen flera gånger tidigare klarade biffen även denna gång.Spisen på plats. Golvklinker kvar sedan 1950-talets vedspis stod där.
Vi hade tur eftersom pappa och jag gjort en liknande uppdatering av hans kök bara några månader tidigare. Även den kan ni läsa om här på bloggen. Pappa fick då tag på några fantastiska hantverkare som intresserar sig för återbruk och bra material. Samma hantverkare gjorde även ändringarna i detta kök. Renovering av spis, murning, bortmontering av skåp, anpassning av dem och återmontering. Snickaren bytte till exempel ett trasigt sidostycke på ett överskåp mot ett i massivträ, tillverkad en ny skärbräda med samma noggrannhet och anpassade den nyfunna bänkskivan.
Bänkskivan ja, det var en märklig blandning av tur och gott minne.
Mamma och jag kunde ganska tidigt konstatera att det var läge för en ny bänkskiva mellan diskbänk och spis. Den som lagts dit under 80-talet i laminat var sliten och ful. Jag vet inte riktigt hur min hjärna jobbade då men på något vis bar den minne av nån stor skiva jag sett flera gånger på gården. Så jag började leta. Jag gick igenom några bodar, klättrade upp på några skullar och faktiskt efter knappt tio minuter kunde jag i triumf bära fram en stor tillsynes oanvänd stavlimmad bänkskiva från stallskulln. Det visade sig att den antagligen var gjord för just denna bänk då måtten stämde nästan perfekt. Den hade dock ett fult hack på ena sidan vilket antagligen ledde till att den hamnade på skullen istället. Men eftersom bänkytan nu krympt med några decimeter på grund av de båda nyinstallerade spisarna kunde snickaren såga bort det dåliga och lägga den på plats!
När diskmaskinen flyttats kunde skåpen flyttas närmare diskbänken, och utrymme för elspisen skapades. Notera nyoljad bänkskiva funnen på en höskulle.Diskmaskinen på sin nya plats i kanten av skåpsraden, nära både vatten, diskho och överskåp för porslin men inte i vägen för matlagning.Den nygamla bänkskivan på plats.Ny standard för vatten kräver att det finns avstängning för diskmaskin ovan diskbänk.. Så några fula hål i väggen och en ny kran, men en gammal diskbänk! Tur att det finns massor av kakel kvar från bygget 1958 så det går att byta framöver.
Överskåpet vid spisen behövde också omarbetas. En vedspis kräver en hel del utrymme runt om åt alla håll av brandsäkerhetsskäl. Skåpsraden som satt ovanför spisen nu visade tecken på att vara påbyggd. Viket förstås inte var så konstigt eftersom det tidigare funnits en vedspis i köket. När den plockades bort kunde överskåpen byggas på.
Snickaren fick nu montera ned hela raden och sedan återskapa den storlek som suttit där från tidigare och lämnat fritt ovan vedspisen
Det nygamla överskåpet blev visserligen mindre, men i det gamla hade det gått ett stort ventilationsrör och mest stått skräp. Notera det återinstallerade lysröret. Inte så snyggt kanske men väldigt praktiskt och förr standard i alla kök. När det är släckt syns det inte.
Kulören till köksskåpen var inte helt enkel att välja. Men nånstans längs vägen hade vi landat i att grön var ett bra val. Grön fanns redan i tapeten som inte skulle bytas, den fanns i det stora gamla hörnskåpet och det var en kulör vi lätt kunde associera med 50-talskök. Det tog några provmålningar och en omröstning innan vi var redo att sätta igång på allvar.
Jag tror det blev bra.
Slutresultatet innebar ett helt nytt kök med hundra års historia där det enda som faktiskt var nytt var en elspis, en kolfilterfläkt, några eluttag, en lysrörsarmatur och några burkar färg.
Allt på plats. Vedförvaring, vedspis, elspis, lådor, skåp, diskmaskin på sina nya platser.
Jämför innan efter:
Vi valde att måla in skafferidörren för att göra köket mindre rörigt.
Jag tänker på hus mest hela tiden. Hus från olika tider, platser och storlekar. Hus och allt som hör till. Tekniker, stilar, inredningar och historia. Jag har ritat hus i hela mitt liv. Fantiserade och riktiga. Genomskärningar, fasader och planritningar. Dessutom har jag hittat på historier till många av husen. Sakta har husen trängt in i mitt liv och tar upp allt mer tid. Jag har tur, för i min familj har det alltid funnits många hus att vara i och fixa med. För ett år sedan tog min mamma över vår släktgård i Leksand, en kringbyggd gård med timmerbyggnader från olika tider. Det senaste året har denna gård tagit allt mer av min tankeverksamhet och lediga tid i anspråk. Just nu är det en precis påbörjad köksrenovering som tar plats i huvudet. Med stöd, ritning, råd och vägledning försöker jag hjälpa min mamma genom denna process. Jag hoppas att hon inte blir helt vansinnig på min energi och mina frågor längs vägen. Det är ett väldigt spännande projekt för mig. Idag påbörjade världens bästa hantverkare demontering av köksinredning från 50-talet som ska byggas om för att sedan sättas tillbaka.
Jag var hemma på gården över påskhelgen, inte minst för att diskutera köket, men det finns mycket annat att fixa med också. Fixande som ger mig otroligt mycket glädje och energi. Lillstugan på gården, Lisstuggu, är det äldsta av de tre bostadshusen som nu finns på gården med mycket av timret avverkat på 1780-90-talet och påbyggt i slutet av 1800-talet. Det renoverades grundligt på i början av 1950-talet men med en del bevarad charm.
Möblemanget i det lilla huset är en blandning av äldre ärvda möbler och lite nytt som speglar husets historia. Men det finns mycket att åtgärda och mycket att förbättra. Inte minst med tanke på att mamma vill hyra ut huset veckovis eller per natt till turister. Lisstuggu måste vara hemtrevlig för oss i familjen och attraktiv för hyresgäster. Nya överkast och kuddar var denna helg ett första steg i rätt riktning.
Jag har också varit sugen på att återföra lite mer spår av husets äldre historia men inte vetat hur. I ett av uthusen har jag dock spanat in ett gammalt skåp. Under påsken släpade jag ut det i ljuset, dammsög det och torkade rent.
Det är ett skåp byggt helt utan spik och det känns gammalt. Kanske har det varit en del av Lisstuggus fasta köksinredning en gång i tiden. Nu fick det komma tillbaka in i huset.
Lisstuggu är inte uppvärmd just nu vilket är bra för skåpet som är mättat av fukt efter årtionden i uthus. Nu får det några veckor på sig att torka långsamt och förhoppningsvis undvika sprickor. Jag är väldigt nöjd med resultatet och hoppas att fler ska vara sugna på att hyra in sig i den fina miljön. Här en länk till uthyrning.
Jag är hemma sjuk för tredje dagen. Huvudvärk och trötthet rör sig i mig. Kanske har det blivit för mycket av allt. Fokus nu är att göra så lite som möjligt. Det är svårt att inte känna sig låg och ledsen.
Men mellan vilostunderna rusar tankarna omkring och rycker tag i olika saker. Jobb och privatliv och framtid.
Inte minst köket hemma hos mamma som kommande månader ska genomgå en första etapps renovering med fokus på återbruk fångas i mina tankar om och om igen. Köket är byggt 1958 i gedigna material när stora huset på gården genomgick en omfattande men fin renovering. Det blir den här gången nyinstallation av vedspis, omflyttning av funktioner och inte minst ommålning av luckor och stommar. Målet är att bevara för modernt liv.
Det kommer dyka upp många texter och bilder här på bloggen under våren om det här arbetet.
Såna här tankar är positiva avbrott i sjukdomsmonotonin.
En annan positiv sak är att en av mina favoritlåtar slutligen fått ett officiellt släpp och ligger uppe på YouTube i färdig version. Med textrader som passar mig rätt bra och mindre bra just nu. Jag önskar mest att jag orkade lyssna och slapp huvudvärken:
Detta är berättelsen om en köksrenovering som fått ta tid och vars mål har varit att inte skada huset och de värden som finns där.
Huset där köksrenoveringen genomförts är byggt 1920 och ligger på landsbygden nära Borlänge och Falun. Det är ombyggt vid flera tillfällen, både utvidgat och moderniserat genom åren. Det tillhör min pappa och har dykt upp på den här bloggen vid flera tillfällen tidigare.
När pappa frilagt väggarna i hallen och trapphuset med vackert resultat kunde han inte låta bli att titta närmare på väggarna i köket.
Köket i huset är säkert renoverat vid flera tillfällen, men den tydligaste renoveringen gjordes på 60-talet då huset vid ett av få tillfällen bytt ägare. Köket har sedan dess haft massor av platsbyggda skåp med släta skåp av masonite, släta väggar och ett slätt tak. Golvet täcks av en äldre linoleummatta i parkettimitation, 30- 40-tal? Inredningen är välbyggd och i bra skick med inbyggda diskställ i skåpet ovanför diskbänken. I golvet vid ena köksbänken ligger en stenhäll med metallist i original runt kanten. Den visar var en stor vedspis en gång stått. På dess plats finns nu istället en bred elspis.
Jag och pappa har vid många tillfällen diskuterat hur köket skulle kunna moderniseras på ett bra sätt men det har aldrig riktigt landat i något konkret. Men när pappa började riva skivorna på köksväggarna började det så smått bli dags att tänka framåt.
Vad fanns där bakom? Bilden nedan visar.
Köksväggarna efter rivning av väggskivor. Björkådringen syns nedtill. På golvet ligger den gamla linoleummattan i ekparkettimitation och till vänster syns delar av köksinredningen som täcker två väggar i köket. I hallen skymtar plastmattan från tidigt 80-tal. Lägg märke till de ursprungliga runda elinstallationerna täckta av plåt högt upp på väggen.
På köksväggarna fanns olika lager av skivor med tapeter och en yttre målning. När pappa började lossa skivorna visade det sig att den övre delen av kökets väggar varit skivklädda från början och täckta med tapet med panelen omålad under detta. Den nedre delen av väggarna är dock sedan byggåret ådringsmålade i björkimitation. Denna ådringsmålning har senare, antagligen på 30 eller 40-talet, täckts av en lackad bärnstensfärgad skiva för att slutligen målas över med täckande färg. Detta innebar att ådringsmålningen var intakt och i nästan perfekt skick runt hela köket.
På skivorna som pappa plockade ned gick det också att hitta spår av de äldre tapeterna som suttit i köket.
Spår av äldre tapeter från köket, minst fyra stycken. Den i blått och brunt den första från husets byggår 1920.
Efter att ha funderat ett tag på att måla den rena pärlsponten, något som också skulle kunna vara fint eller att kanske sätta tillbaka och måla de gamla skivorna så bestämde sig pappa för göra något helt annat. Eftersom han jobbat med grafisk design och layout under en stor del av sitt yrkesliv bestämde han sig för att försöka scanna och återskapa den första tapeten som någonsin sattes upp i köket. Efter många timmars jobb var han nöjd med mönsterstorlek och färgerna och skickade mönstret till ett modernt tryckeri. De kunde för ett rimligt pris trycka tapetmönstret med bård, även den från byggåret, i färdiga våder!
Tapet, bård och ursprunglig elinstallation. 20-talet återskapat.
Det färdiga resultatet, med den ursprungliga ådringsmålningen och en ny, för 20-talet tidstypisk bröstlist. En oro av halm jag tillverkat till jul hänger i taket. Endast skruvhålen i bröstlisten ska spacklas och målas.
Sättning av våder med förtryckt bård.
Det är ju ganska fantastiskt faktiskt. Men det tog förstås både tid och kostade en del att genomföra. Pappas goda vän som är dekorationsmålare hjälpte till att passa våderna korrekt efter att de gamla skivorna spikats tillbaka där den en gång satt.
Detta innebar alltså att väggarnas utseende och renoveringsfas började bli klar. Men vad skulle ske med det riktigt viktiga i köket. Funktion och skåpinredning?
Vi pratade mycket om vilka funktioner som var viktiga för pappa. Han ville gärna ha en diskmaskin, möjlighet att elda i en köksspis men också ha en köksfläkt, något han saknat sedan han flyttat in. Jag gjorde en enkel skiss i blyerts på hur detta skulle kunna te sig, och pappa köpte förslaget. Vi har i efterhand gjort några mindre förändringar. Se originalskiss nedan.
Den första skissen.
Den första skissen jag gjorde för ombyggnad av pappas kök. Det ursprungliga bakbordet uteslöts senare (men slängdes förstås inte) och på vänsterkanten kunde en av de ursprungliga skåpsektionerna bevaras bredvid den nya smalare elspisen.
Via muraren som hjälpt pappa att renovera och installera en liten vedspis i den gamla kökshörnan på övervåningen några år tidigare (läs här) hade han kommit i kontakt med en snickare som verkade bra. Det enda var att snickaren inte hade möjlighet att börja inom en snar framtid utan snarare efter ett år. Men eftersom det inte på något vis var bråttom kunde pappa lugnt vänta på detta.
Så en dag när jag lyckosamt var hemma på besök ringde telefonen. Det var snickaren som hörde av sig och berättade att han hade ett inställt jobb och kunde börja med köket hos oss imorgon om det passade. Självklart passade det! Nästa morgon kom han och vi kunde efter en titt på ritning, skåp, mätning och diskussion hjälpas åt att börja demontera köksinredningen så att snickaren skulle kunna ta den till sin verkstad för ombyggnad. Han fick med sig två underskåp och ett överskåp att jobba på.
Provisorisk diskbänk tillsnickrad av den duktiga snickaren i väntan på skåpens återkomst. På golvet kunde vi under tiden konstatera att linoleummattan var äldre än de fasta skåpen, vilket stämmer bra med tanken om att den skulle kunna vara från 30-40-tal eller ännu äldre. Den stora stenhällen med metallist har legat på sin plats sedan 1920.
Själva snickeriarbetet tog inte så lång tid och var färdigt inom två veckor. De båda underskåpen behövde förändras på bredden för att rymma de nya installationerna. Ett utrymme för bakbord fick offras liksom ett mindre kastrullskåp. Bakbordet har fått en ny plats i skafferiet. Underskåpen fick också nya högre socklar för att nå dagens standardhöjd. Överskåpet som skulle sitta ovanför elspisen fick kapas nedtill med ett hyllplan och luckorna byggas om för att skapa rätt höjd mellan spis och fläkt. Snickaren hjälpte dessutom till med att hitta en begagnad diskbänk på rörmokarens lager som både var större än den gamla men som också kunde bytas rakt av mot den som suttit där innan.
I det gamla köket var stänkskyddet bakom köksbänken en perstorpsskiva. Pappa ville nu ha kakel, men vilket? Vi kunde turligt nog hämta inspiration från det gamla kakel vi hittat på den gamla köksväggen en trappa upp i huset. Se bilderna nedan.
Den tidigare dolda kaklade och marmorerade spismuren
Det igensatta skafferiet och köksväggen.
Skåpen levererades tillbaka och sattes på plats. El och vatten drogs om för att passa de nya installationerna. Ett riktigt stort jobb som blev pappas var att spackla och måla om de gamla köksskåpen. Kulören mättes upp från andra skåp i köket, en gråaktig kulör.
Ny begagnad diskbänk i fin kontrast mot gammal ådringsmålning, foder och nysatt kakel.
Den nya grå kulören matchar de gamla och rätt ovanliga skåphandtagen.
De gamla inbyggda diskställen är kvar och skåpen nymålade inuti och utanpå. Väggen nykaklad bakom och ett runt utblås för kolfilterfläkt i skåpets sida.
Jag är nöjd och stolt över den här köksrenoveringen och det vet jag att min pappa också är. Han har låtit den ta tid och han har funderat över många alternativ men också kunnat lyssna på andras förslag. Hantverkarna som varit inblandade har också varit fantastiska genom sin kunskap och sitt engagemang.
Så hur blev det då? Jo så här:
Nästan färdigt! Några lister kvar bara. I stort sett bevarat från tidigare men anpassat för behov och liv idag med belysning, diskmaskin och fläkt. Nymålat, nykaklat och bra matchat med golv och annan äldre inredning.
Vi har på det här viset dels kunnat bevara och förbättra den inredning som redan fanns i köket, men också fått chansen att lyfta fram husets hela historia. I köket syns nu både 1920-tal genom tapet, ådring, foder, socklar och kakel, 1930-40-tal i linoleumgolvet. Köksskåpen och den återanvända bänkskivan i perstorpsplatta visar på husets stora renovering under 1960-talet och elspis, vedspis, diskmaskin och köksfläkt är anpassade för ett liv idag.
Det har varit kul att få vara med och göra detta möjligt. Jag hoppas att någon kommer läsa den här artikeln och känna inspiration att göra liknande med sina egna kök. Med tid och fantasi går det att komma långt. En tråkig tendens idag är att många river ur sina kök från 50- och 60-tal för att bygga ”äldre” varianter från tidigt 1900-tal. Det tycker jag både är slöseri med resurser och historia. Bygg på det som finns i första hand. Mycket av den äldre köksinredning vi har i Sverige idag är från de här åren i mitten av 1900-talet, med massiva stommar och gott om plats. Det moderna köket härstammar från den här tiden och innebar en enorm förbättring i standard jämfört med tidigare.
Vi behöver idag långsiktiga lösningar och vårdande av det som redan finns för att kunna skapa ett hållbart samhälle.
Härnäst ska jag försöka hjälpa min mamma med en liknande renovering. Skiss är redan gjord, kulörer valda och köksspis avdammad i ett uthus.
Dagens låt är Overload, enligt min mening en av de bästa debutlåtarna från en grupp någonsin.
Ibland blir jag galen av att öppna tidningarna Gård&Torp och Byggnadsvård. Ord som genuin och lantlig står mig upp i halsen. Jag vill inte se fler vitmenade kök eller boningshus som återställts till byggåret 1850, förutom nybyggda kök och ett badrum i amerikansk eller brittisk sekelskiftesstil. Vem fan är det som har råd med dessa renoveringar. Inte jag i alla fall. Inte vår planet heller tänker jag. Kanske är jag avundsjuk? Men hur många kök från 40, 50, 60, 70 och 80-tal har rivits ut för att skapa dessa genuina miljöer? Det ser ibland ut som om folk lever mer i museum än i ett verkligt liv. Jag älskar också gamla prylar och vackra saker, men inte är det ett museum jag lever i. Men det kan förstås också handla om valen som tidningarna gör också. Detta gäller förstås i högre utsträckning för tidningen Gård&Torp. Jag skulle nog önska mig lite mindre perfekta miljöer och mer hantverk och skit under naglarna, för det är ju så det brukar bli när en renoverar sina hem. Var är hemmen med spår av många epoker. De som målat om sitt furukök från 73 men kör det i kombo med nytt kakel och en vedspis? Måste ytskikten vara perfekta? Nina Björk skrev en gång på detta tema så fantastiskt om renoveringshets och perfektion så klicka och läs. Men jag vet att tidningen är gjord främst för inspiration. jag vet jag vet jag vet. Men ändå. Jag längtar efter något helt annat tror jag.
Ett av familjens kök med golv, tak och spis från 1904, överskåp från 40-tal, underskåp och tapet från 70-tal. En salig blandning men inget offrat enbart för stilideal. En är ganska lycklig i det där köket ändå.
Men Byggnadskultur då? Den tidningen vurmar ju inte direkt för inredningsreportage. Jag har läst den tidningen i över femton år, jag var väldigt ung när de första numren damp ned i min brevlåda. Den förändrade mitt liv när den berättade om allt det där som ingen vuxen sa något, om gamla hus, deras värden och hur en tar hand om det. Samtidigt så känns ibland tidningens teman rätt mossiga. Eller en del artiklar inom dem i alla fall. Senaste numret handlar om staden, den täta, genuina och borgerliga stenstaden och kanske läser jag det hela fel men delar av texterna känns som hyllningar av det förflutnas städer. Visst är det också kul med den täta stenstaden, jag har själv bott så i många år. Men vad finns det för behov av att skapa pastischer på de byggnader som byggdes där och varför finns det en hel artikel om sådana pastischer i senaste numret av Byggnadskultur? Är den täta stenstaden verkligen lösningen för framtidens byggande?
Slutligen så vill jag hylla Underbara Clara för hennes insiktsfulla text om det den ”vita fräscha lantliga stilen” som sprids och dominerar i drömmen om det äkta och genuina. Klicka och läs! Ernst Kirschsteiger står på dess barrikader med penseln i högsta hugg. Det är inte att skapa något genuint att måla allt vitt, det är extremt nytt och modernt, vilket kan vara kul. Bara ingen tror att det finns någon historisk koppling i detta. Färgsättning sliten av generationer eller vitpatinerat nytt? Jag ska inte moralisera över andras hem, men tycker att det finns en historielöshet i längtan efter det genuina, äkta och gamla. Att måla ett kök helvitt för hundra år skulle varit vansinne med all sot och smuts.
Nåväl, håll koll på din kulturhistoria men skapa också ett hem du trivs i.
Fönster mot gården 