Jag har inte bloggat mycket det senaste året. Det tar tid att skriva långa bra inlägg, men livet har också kommit emellan än en gång. Uppbrott, nystart, jobb och sånt som livet innehåller. Det är så det är bara. Det betyder dock inte att jag inte hunnit med att jobba med hus! En stor sak som hänt under 2017 var att min mamma sålde huset jag vuxit upp för att flytta hem och ta över föräldrahemmet och släktgården i Leksand. Det är en kringbyggd gård med både äldre och nyare tillägg. Jag kommer antagligen skriva mycket om den här platsen framöver. Här nedan kommer bilder från arbete jag gjort under sommaren. Det är inte frågan om restaurering utan snarast om renovering med återbruksfokus. Det här arbetet handlar om entrén på stora huset.
Snickerierna har inte målats om sedan den stora renoveringen 1958. Tvättning, skrapning, borstning, slipning och spackling som underarbete. Dörren som varit lackad i alla år kommer nu att målas i en kromoxidgrön som förr var vanlig på dörrar. Stolpar och vindskiva får en grå färg som påminner om originalet från 58. Är det då rätt att måla en dörr som varit avsedd som lackad? Det är förstår ingen enkel fråga att svara på. Men det handlat inte heller om ett byte av dörr. Den som vill skulle en gång kunna återställa den. Mamma ville ha färg och en hint om husets ursprungliga byggår 1900. Då passade de gröna kulörerna bra in. Men det är på det stora hela både en filosofisk diskussion, ett antikvariskt dilemma och frågan om en smaksak tänker jag. Resultatet blev i alla fall rätt bra:
Huset har fått en mer välkomnande entré utan några stora pengar eller stora ingrepp.
Dagens video är All night med fantastiska Girls Generation. Deras senaste och kanske sista släpp någonsin:
Detta är berättelsen om en köksrenovering som fått ta tid och vars mål har varit att inte skada huset och de värden som finns där.
Huset där köksrenoveringen genomförts är byggt 1920 och ligger på landsbygden nära Borlänge och Falun. Det är ombyggt vid flera tillfällen, både utvidgat och moderniserat genom åren. Det tillhör min pappa och har dykt upp på den här bloggen vid flera tillfällen tidigare.
När pappa frilagt väggarna i hallen och trapphuset med vackert resultat kunde han inte låta bli att titta närmare på väggarna i köket.
Köket i huset är säkert renoverat vid flera tillfällen, men den tydligaste renoveringen gjordes på 60-talet då huset vid ett av få tillfällen bytt ägare. Köket har sedan dess haft massor av platsbyggda skåp med släta skåp av masonite, släta väggar och ett slätt tak. Golvet täcks av en äldre linoleummatta i parkettimitation, 30- 40-tal? Inredningen är välbyggd och i bra skick med inbyggda diskställ i skåpet ovanför diskbänken. I golvet vid ena köksbänken ligger en stenhäll med metallist i original runt kanten. Den visar var en stor vedspis en gång stått. På dess plats finns nu istället en bred elspis.
Jag och pappa har vid många tillfällen diskuterat hur köket skulle kunna moderniseras på ett bra sätt men det har aldrig riktigt landat i något konkret. Men när pappa började riva skivorna på köksväggarna började det så smått bli dags att tänka framåt.
Vad fanns där bakom? Bilden nedan visar.
Köksväggarna efter rivning av väggskivor. Björkådringen syns nedtill. På golvet ligger den gamla linoleummattan i ekparkettimitation och till vänster syns delar av köksinredningen som täcker två väggar i köket. I hallen skymtar plastmattan från tidigt 80-tal. Lägg märke till de ursprungliga runda elinstallationerna täckta av plåt högt upp på väggen.
På köksväggarna fanns olika lager av skivor med tapeter och en yttre målning. När pappa började lossa skivorna visade det sig att den övre delen av kökets väggar varit skivklädda från början och täckta med tapet med panelen omålad under detta. Den nedre delen av väggarna är dock sedan byggåret ådringsmålade i björkimitation. Denna ådringsmålning har senare, antagligen på 30 eller 40-talet, täckts av en lackad bärnstensfärgad skiva för att slutligen målas över med täckande färg. Detta innebar att ådringsmålningen var intakt och i nästan perfekt skick runt hela köket.
På skivorna som pappa plockade ned gick det också att hitta spår av de äldre tapeterna som suttit i köket.
Spår av äldre tapeter från köket, minst fyra stycken. Den i blått och brunt den första från husets byggår 1920.
Efter att ha funderat ett tag på att måla den rena pärlsponten, något som också skulle kunna vara fint eller att kanske sätta tillbaka och måla de gamla skivorna så bestämde sig pappa för göra något helt annat. Eftersom han jobbat med grafisk design och layout under en stor del av sitt yrkesliv bestämde han sig för att försöka scanna och återskapa den första tapeten som någonsin sattes upp i köket. Efter många timmars jobb var han nöjd med mönsterstorlek och färgerna och skickade mönstret till ett modernt tryckeri. De kunde för ett rimligt pris trycka tapetmönstret med bård, även den från byggåret, i färdiga våder!
Tapet, bård och ursprunglig elinstallation. 20-talet återskapat.
Det färdiga resultatet, med den ursprungliga ådringsmålningen och en ny, för 20-talet tidstypisk bröstlist. En oro av halm jag tillverkat till jul hänger i taket. Endast skruvhålen i bröstlisten ska spacklas och målas.
Sättning av våder med förtryckt bård.
Det är ju ganska fantastiskt faktiskt. Men det tog förstås både tid och kostade en del att genomföra. Pappas goda vän som är dekorationsmålare hjälpte till att passa våderna korrekt efter att de gamla skivorna spikats tillbaka där den en gång satt.
Detta innebar alltså att väggarnas utseende och renoveringsfas började bli klar. Men vad skulle ske med det riktigt viktiga i köket. Funktion och skåpinredning?
Vi pratade mycket om vilka funktioner som var viktiga för pappa. Han ville gärna ha en diskmaskin, möjlighet att elda i en köksspis men också ha en köksfläkt, något han saknat sedan han flyttat in. Jag gjorde en enkel skiss i blyerts på hur detta skulle kunna te sig, och pappa köpte förslaget. Vi har i efterhand gjort några mindre förändringar. Se originalskiss nedan.
Den första skissen.
Den första skissen jag gjorde för ombyggnad av pappas kök. Det ursprungliga bakbordet uteslöts senare (men slängdes förstås inte) och på vänsterkanten kunde en av de ursprungliga skåpsektionerna bevaras bredvid den nya smalare elspisen.
Via muraren som hjälpt pappa att renovera och installera en liten vedspis i den gamla kökshörnan på övervåningen några år tidigare (läs här) hade han kommit i kontakt med en snickare som verkade bra. Det enda var att snickaren inte hade möjlighet att börja inom en snar framtid utan snarare efter ett år. Men eftersom det inte på något vis var bråttom kunde pappa lugnt vänta på detta.
Så en dag när jag lyckosamt var hemma på besök ringde telefonen. Det var snickaren som hörde av sig och berättade att han hade ett inställt jobb och kunde börja med köket hos oss imorgon om det passade. Självklart passade det! Nästa morgon kom han och vi kunde efter en titt på ritning, skåp, mätning och diskussion hjälpas åt att börja demontera köksinredningen så att snickaren skulle kunna ta den till sin verkstad för ombyggnad. Han fick med sig två underskåp och ett överskåp att jobba på.
Provisorisk diskbänk tillsnickrad av den duktiga snickaren i väntan på skåpens återkomst. På golvet kunde vi under tiden konstatera att linoleummattan var äldre än de fasta skåpen, vilket stämmer bra med tanken om att den skulle kunna vara från 30-40-tal eller ännu äldre. Den stora stenhällen med metallist har legat på sin plats sedan 1920.
Själva snickeriarbetet tog inte så lång tid och var färdigt inom två veckor. De båda underskåpen behövde förändras på bredden för att rymma de nya installationerna. Ett utrymme för bakbord fick offras liksom ett mindre kastrullskåp. Bakbordet har fått en ny plats i skafferiet. Underskåpen fick också nya högre socklar för att nå dagens standardhöjd. Överskåpet som skulle sitta ovanför elspisen fick kapas nedtill med ett hyllplan och luckorna byggas om för att skapa rätt höjd mellan spis och fläkt. Snickaren hjälpte dessutom till med att hitta en begagnad diskbänk på rörmokarens lager som både var större än den gamla men som också kunde bytas rakt av mot den som suttit där innan.
I det gamla köket var stänkskyddet bakom köksbänken en perstorpsskiva. Pappa ville nu ha kakel, men vilket? Vi kunde turligt nog hämta inspiration från det gamla kakel vi hittat på den gamla köksväggen en trappa upp i huset. Se bilderna nedan.
Den tidigare dolda kaklade och marmorerade spismuren
Det igensatta skafferiet och köksväggen.
Skåpen levererades tillbaka och sattes på plats. El och vatten drogs om för att passa de nya installationerna. Ett riktigt stort jobb som blev pappas var att spackla och måla om de gamla köksskåpen. Kulören mättes upp från andra skåp i köket, en gråaktig kulör.
Ny begagnad diskbänk i fin kontrast mot gammal ådringsmålning, foder och nysatt kakel.
Den nya grå kulören matchar de gamla och rätt ovanliga skåphandtagen.
De gamla inbyggda diskställen är kvar och skåpen nymålade inuti och utanpå. Väggen nykaklad bakom och ett runt utblås för kolfilterfläkt i skåpets sida.
Jag är nöjd och stolt över den här köksrenoveringen och det vet jag att min pappa också är. Han har låtit den ta tid och han har funderat över många alternativ men också kunnat lyssna på andras förslag. Hantverkarna som varit inblandade har också varit fantastiska genom sin kunskap och sitt engagemang.
Så hur blev det då? Jo så här:
Nästan färdigt! Några lister kvar bara. I stort sett bevarat från tidigare men anpassat för behov och liv idag med belysning, diskmaskin och fläkt. Nymålat, nykaklat och bra matchat med golv och annan äldre inredning.
Vi har på det här viset dels kunnat bevara och förbättra den inredning som redan fanns i köket, men också fått chansen att lyfta fram husets hela historia. I köket syns nu både 1920-tal genom tapet, ådring, foder, socklar och kakel, 1930-40-tal i linoleumgolvet. Köksskåpen och den återanvända bänkskivan i perstorpsplatta visar på husets stora renovering under 1960-talet och elspis, vedspis, diskmaskin och köksfläkt är anpassade för ett liv idag.
Det har varit kul att få vara med och göra detta möjligt. Jag hoppas att någon kommer läsa den här artikeln och känna inspiration att göra liknande med sina egna kök. Med tid och fantasi går det att komma långt. En tråkig tendens idag är att många river ur sina kök från 50- och 60-tal för att bygga ”äldre” varianter från tidigt 1900-tal. Det tycker jag både är slöseri med resurser och historia. Bygg på det som finns i första hand. Mycket av den äldre köksinredning vi har i Sverige idag är från de här åren i mitten av 1900-talet, med massiva stommar och gott om plats. Det moderna köket härstammar från den här tiden och innebar en enorm förbättring i standard jämfört med tidigare.
Vi behöver idag långsiktiga lösningar och vårdande av det som redan finns för att kunna skapa ett hållbart samhälle.
Härnäst ska jag försöka hjälpa min mamma med en liknande renovering. Skiss är redan gjord, kulörer valda och köksspis avdammad i ett uthus.
Dagens låt är Overload, enligt min mening en av de bästa debutlåtarna från en grupp någonsin.
Det är höst nu, jag är trött och har mycket att göra. Det är livet liksom. Snart blir det helg och äntligen dags att åka till Göteborg över helgen. Där finns min fina flickvän på turnépaus. Det ska bli skönt. Sen blir det höstlov och då ska jag spotta i nävarna och jobba för glatta livet med ett hus i Dalarna som ska bli klart inför försäljning. Renovering och restaurering med små medel. Vare sig ägaren eller jag har råd att lägga stora summor. Men det behövs inte. Det behöver inte vara dyrt att fixa sitt hus! Antagligen kommer det ett eller två blogginlägg då. Under tiden blir det vacker musik med vacker video ni kan må bra av. Jag ger er Chop av och med DonChristian och grymma dansare.
Ibland blir jag galen av att öppna tidningarna Gård&Torp och Byggnadsvård. Ord som genuin och lantlig står mig upp i halsen. Jag vill inte se fler vitmenade kök eller boningshus som återställts till byggåret 1850, förutom nybyggda kök och ett badrum i amerikansk eller brittisk sekelskiftesstil. Vem fan är det som har råd med dessa renoveringar. Inte jag i alla fall. Inte vår planet heller tänker jag. Kanske är jag avundsjuk? Men hur många kök från 40, 50, 60, 70 och 80-tal har rivits ut för att skapa dessa genuina miljöer? Det ser ibland ut som om folk lever mer i museum än i ett verkligt liv. Jag älskar också gamla prylar och vackra saker, men inte är det ett museum jag lever i. Men det kan förstås också handla om valen som tidningarna gör också. Detta gäller förstås i högre utsträckning för tidningen Gård&Torp. Jag skulle nog önska mig lite mindre perfekta miljöer och mer hantverk och skit under naglarna, för det är ju så det brukar bli när en renoverar sina hem. Var är hemmen med spår av många epoker. De som målat om sitt furukök från 73 men kör det i kombo med nytt kakel och en vedspis? Måste ytskikten vara perfekta? Nina Björk skrev en gång på detta tema så fantastiskt om renoveringshets och perfektion så klicka och läs. Men jag vet att tidningen är gjord främst för inspiration. jag vet jag vet jag vet. Men ändå. Jag längtar efter något helt annat tror jag.
Ett av familjens kök med golv, tak och spis från 1904, överskåp från 40-tal, underskåp och tapet från 70-tal. En salig blandning men inget offrat enbart för stilideal. En är ganska lycklig i det där köket ändå.
Men Byggnadskultur då? Den tidningen vurmar ju inte direkt för inredningsreportage. Jag har läst den tidningen i över femton år, jag var väldigt ung när de första numren damp ned i min brevlåda. Den förändrade mitt liv när den berättade om allt det där som ingen vuxen sa något, om gamla hus, deras värden och hur en tar hand om det. Samtidigt så känns ibland tidningens teman rätt mossiga. Eller en del artiklar inom dem i alla fall. Senaste numret handlar om staden, den täta, genuina och borgerliga stenstaden och kanske läser jag det hela fel men delar av texterna känns som hyllningar av det förflutnas städer. Visst är det också kul med den täta stenstaden, jag har själv bott så i många år. Men vad finns det för behov av att skapa pastischer på de byggnader som byggdes där och varför finns det en hel artikel om sådana pastischer i senaste numret av Byggnadskultur? Är den täta stenstaden verkligen lösningen för framtidens byggande?
Slutligen så vill jag hylla Underbara Clara för hennes insiktsfulla text om det den ”vita fräscha lantliga stilen” som sprids och dominerar i drömmen om det äkta och genuina. Klicka och läs! Ernst Kirschsteiger står på dess barrikader med penseln i högsta hugg. Det är inte att skapa något genuint att måla allt vitt, det är extremt nytt och modernt, vilket kan vara kul. Bara ingen tror att det finns någon historisk koppling i detta. Färgsättning sliten av generationer eller vitpatinerat nytt? Jag ska inte moralisera över andras hem, men tycker att det finns en historielöshet i längtan efter det genuina, äkta och gamla. Att måla ett kök helvitt för hundra år skulle varit vansinne med all sot och smuts.
Nåväl, håll koll på din kulturhistoria men skapa också ett hem du trivs i.
Gårdsplanen hos farsan ramas in, dels av boningshuset, dels av uthuset/gårdshuset. Båda är byggda cirka 1920 och står ganska stadigt på sin kulle i det gamla jordbrukslandskapet. Ni som läst här innan har hört en del om båda husen. Om funna vackra väggar bakom buckliga skivor med trasig tapet i båda husen. Om kakelugnar som fungerar och upphittade kakelväggar från ett gammalt kök.
Denna sommar innehöll som många av er vet inte all den tid jag kanske tänkt mig för arbeten hos farsan. Men jag har ändå gjort en del.
Uthusdörr med flagad plastfärg i blå kulör
Fönster till gårdshusköket. Trasiga rutor, extremt flagad färg och nära nog fösvunnen kittning.
När pappa tog över var inget gjort på länge. En måste inte heller göra mycket. Det är okej med sliten målning. Men här var det frågan om hurvida fönstren skulle överleva alls. De var hårt utsatta sedan färg, kitt och glas gett upp och släppt vind fukt och sol fria. Det första jag gjorde var att halvolja fönstren och täcka för de trasiga rutorna. Träet var väldigt torrt med inte förstört. eftersom jag inte bor i trakten har jag fått ta en sak i taget. En båge en sommar, en dörr nästa. Nu i augusti började det falla på plats. Glas i bågarna, kittade och målade minst två lager med linoljefärg. Det är inte så svårt bara man har glasen. Jag pallar inte att skära mer i tunt glas som spricker. Det kostar men är rimligt att beställa. Fönstren i vit obruten kulör från någon leverantör, dörren obruten gulockra från Gysinge.
Jag är nöjd, farsan är nöjd. Nästa säsong blir det vindsfönstren och annat skoj.
Jag har under juli och kanske främst augusti jobbat rätt hårt med att få färdigt en del av de projekt som jag tänkt mig för sommaren. Det blev andra saker prioriterade och det var inte dåligt, tvärtom var det på många sätt en fantastisk sommar. Men det kliade i fingrarna också och till slut kom också möjligheter att jobba med husen. Husen ligger främst i Kopparbergslagen mellan Falun och Borlänge. Längs sjöarna Runn och Ösjön ligger många gamla byar med rötter i medeltid och äldre än så. Urbaniseringen drivs på rätt hårt här just nu med många nybyggen i närheten av Dalarnas största städer, men fortfarande kan en skönja gamla bystrukturer och gammal kulturbygd. Husen jag har jobbat på ligger även de i ett gammalt kulturlandskap och är byggda i början av 1900-talet. De är placerade på kullar för att inte stjäla jordbruksmark dessutom! Tänk om någon kunde tänka så långsiktigt idag. Jordbruksmarken kommer vi behöva en vacker dag.
Det har främst handlar om renovering av fönster och byte/målning av vindskivor och liknande denna sommar. Jag har gett upp att skära i äldre glas och efter några fixade så fick resten beställas. Jag är inte så romantisk att alla rutor måste vara munblåst glas, det är vackert förstås men det viktigaste är att glasen är hela och att glaset är tunt nog att rymmas i båge med kittfals och allt. Ett av fönstren är tidig funkis på ett trapphus:
Detta fönster har länge varit ett aber för mig. Det har inte varit i tillräckligt dåligt skick för att behöva akutrenovering samtidigt som det är ett fönster som en passerar nästan varje dag. Det har sett förjävligt ut rent sagt, flagad färg, bortfallet kitt och dessutom en testmålning med bortvald kulör i ena hörnet. Lägg även märke till på bilden att de som spikat den nya panelen(tilläggsisolerat och fram till nyligen plåtfasad) gjort det så snävt att fönstret inte längre går att haka av. Otroligt ogenomtänkt. Nåväl. det har inte varit något störreproblem att jobba med detta fönster. Det är från tidigt 40-tal, superkvalité på virke och 50% av kittet satt fortfarande som berg, även om det inte var så snyggt gjort. Men se skillnaden efter två lager linoljefärg:
Huset får plötsligt en helt annan karaktär. Mamma som äger huset har valt engelskt röd som kulör på fönster. Jag har här valt att som förr ofta gjordes måla fönsterblecket i samma kulör som fönster, men skyddsplåten ovanför i samma kulör som foder. Fasaden får ett lugnt intryck när alla olika färger som fanns nu plötsligt bara är två.
På mammas hus har det också länge varit läge att fixa en av vindskivorna på en del av huset som byggts till senare. De har haft fel kulör i relation till resten av huset och den ena hade dessutom murknat längst ut.
Innan, skadad vindskiva och hängränna i avvikande kulör
Efter. Vindskivan fixad och hängränna inmålad.
Ni ser skillnaden på innan och efter? Markant förändring skulle jag vilja säga. Vindskivorna är nu kortade med en rejält utstickande plåt ovanpå. Dessutom målade i samma kulör som övriga detaljer på huset. Även den gamla hängrännan är nu inmålad. Farsan hjälpte mig mycket här på ganska hög höjd och de ska han ha all ära för.
På mammas tomt finns en gammal friggebod i något som en gång var lackat fusktimmer. Det har sett ganska illa ut i större delen av mitt liv. Vad gör en åt en något sådant? Vi har tvättat ren fasaden, bytt de lappade och murkna vindskivorna och dragit på ett lager rödfärg. Detta är absolut inte byggnadsvård. Jag har inte alls försökt återställa den till ursprungligt skick. Då hade jag fått plocka fram lackburken. Istället har jag försökt få den att smälta in med de övriga uthusen på tomten och rädda den från totalt förfall. Se nedan.
Algbevuxen en gång lackad panel och vindskivor i dåligt skick.
Vindskivor bytta, fasaden tvättade och allt rödfärgat med Falu ljus.
Det är helt otroligt vad lite färg och nya vindskivor kan göra. Sedan dess även fixat nock.
Det sista projektet jag tänkt genomföra denna sommar på denna fastighet var ett uthusfönster och surprise, vindskivorna ovanför som var i lika bedrövligt skick. Men tiden har inte räckt till, det finns så mycket annat att göra, jobba, älska och vara på andra platser. Men det blir klart innan snön för jag har redan påbörjat renovering av fönster, andra strykningen gjord. Återkommer helt enkelt. Jag tror det kommer bli bra.
Dåligt skick på målning(plastfärg) och vindskivor(plastfärg)
fönstret urtaget och på ansiktslyftning. Linoljefärg blev det!
Kontentan av detta inlägg är väl vad lite färg och nya vindskivor kan göra för ett hus. Visst är det några timmars arbete. Men det tar längre tid att se en säsong av Game of Thrones(har sett alla).
Häromkvällen var jag för övrigt på Gröna Lund. Det var många år sedan sist, typ högstadiet tror jag. Jag och några kompisar käkade på en bättre restaurang nära gamla dansbanan, åkte några karuseller och sedan såg vi den fine unge Troye Sivan spela för tusentals kids (och deras föräldrar) mfl. Troye slog igenom via YouTube för några år sedan och har sedan dess blivit en etablerad sångare och artist. Detta var sista av typ 160 spelningar på världsturnén. Utöver att han verkar rätt trevlig och har en mycket fin mörk röst så är han också något så fantastiskt som en öppet homosexuell flick- och pojkidol. Jag har lyssnat på en del av hans låtar men tillhör absolut inte hardcorefansen. Det var dock några tusen andra sådana där denna kväll och tillsammans med dem, Troye på scen, den varma luften, regnbågsflaggorna, karusellerna och frånvaron av fulla människor skapade vi en magisk afton. Kanske att jag lägger upp några filmklipp senare, det lät förvånansvärt bra, men under tiden får ni hålla till godo med en video från YouTube här nedan. Befriande att se en idol stå på scen och som upptakt till en låt bara säga:”this is about being a homosexual”följt av ett enormt jubel från publikhavet. Fler sådana idoler tack.
Jag gick in i sommaren med stora tankar och drömmar om allt som skulle kunna göras. Som alltid. Sommaren började fint med resor runt i Sverige, Leksand, Sunne, Karlstad, Ludvika, Stockholm och Malmö. Många av resorna i sällskap med min fantastiska flickvän. Det går nästan inte att ha det bättre. Jag hade också planerat rödfärgning och fönstermålning på en fasad i Ludvika, att måla färdigt flera fönster på hus i Kopparbergslagen mellan Borlänge och Falun, samt jobba med en del fasadmålning och byte av virke i vindskivor och liknande. Att jobba med händerna och att ge nytt liv åt byggnader är bland det roligaste jag vet. Jag hade dessutom tänkt att detta var sommaren när jag skulle blogga väldigt mycket.
Men så, precis efter min födelsedag och när jag just landat i Stockholm så blev min gamla mormor plötsligt mycket sämre. Hon har varit sjuk i Alzheimer länge, men nu gav hennes 90-åriga kropp upp. Jag reste upp till Leksand några timmar efter beskedet och hade förmånen att få sitta vid hennes sida det sista dygnet tillsammans med hennes barn, min mamma och mina morbröder.
Sen var hon plötsligt borta och och kvar fanns känslor och massor med praktiska detaljer att ta hand om. Begravningsförberedelser, känslomässig bearbetning och umgänge med släkt. Det som var kvar av sommaren ägnades åt allt annat än att blogga, men faktiskt ändå en hel del byggnadsvård. Förhoppningsvis kommer det att synas här framöver i några regelbundna uppdateringar. Men mormor, jag saknar dig så.
Hej! På Kristi Himmelsfärd torsdag 5 maj är det by- och gårdsloppis i Tomnäs, Kyna och Storsund mellan Borlänge och Falun vid sjöarna Runn och Ösjön. Välkomna! Bland annat farsan och morsan håller öppen butik i pappas uthuskök i Tomnäs mellan 11.00-16.00. Mycket prylar till låga priser och dessutom vackra hus att titta på.
Igår var det 1 maj. Det är en helgdag som firas över hela jorden. En av få politiska helgdagar i vår kalender.
Tyvärr har jag just nu svårt att känna mig hemma i någon av de politiska organisationer som demonstrerade igår. Förra året vandrade jag mellan olika torgmöten och såg många demonstrationer. Året innan gick jag i ett tåg. I år såg jag inget alls…
Det var kanske dumt. Men jag är inte beredd att ställa upp så pass mycket på något partis åsikter att jag kunde delta.
Hade jag varit hemma i Borlänge hade det dock varit enkelt. På min gamla hemstads gator marscherade nazister under 1 maj. Å jag kan bara säga, FY FAN. En skam för den gamla arbetarstadens historia.
Det anordnades glädjande nog fina motdemonstrationer och hade jag varit hemma hade det varit självklart att delta.
Det är dock inte bara på 1 maj vi kan vara politiska och göra våra röster hörda. Det finns möjlighet att göra året om, i många olika sammanhang. Det behöver inte vara den viktigaste saken i ditt liv. Men i tider av främlingsfientlighet och urholkad arbetsrätt är det viktigt att ändå våga stå för sina åsikter som motkraft.
Jag hoppas att jag kan bidra med något till ett öppet och jämställt samhälle. Att allt jag ägnar mig åt inte bara är gamla hus och bilder på vackra prylar. Det kan det vara OCKSÅ. Men det ena behöver kanske inte heller utesluta det andra.
Så, jag fortsätter att tänka på hus. Fotografera detaljer och vackra saker. Planera för nästa restaurering och samtidigt våga vägra främlingsfientlighet, homofobi, och stora skattesänkningar.
Ha en fin majvecka och njut av vårt fantastiska land när det nu vaknar till liv. Var rädda om er och njut av Myriam Fares, Libanons finest, i videoklippet nedan.
Just nu sitter jag på ett tåg upp genom södra Norrland mot Sundsvall från Stockholm. Tanken är att jag ska överraska min flickvän på hennes födelsedag innan hon kommer hem från sin turné. Det är pirrigt, nervöst och känns väldigt bra. Vi har inte setts på snart två veckor och jag längtar väldigt mycket. Det är en mulen dag men utanför fönstret svischar Sverige förbi. Det finns väldigt mycket att se i det här landet. Massor av platser en aldrig stannar på eller har tid för.
Mycket av min egen tid delas mellan Stockholm och olika platser i Dalarna. Jag har bott i Stockholm nästan hela mitt vuxna liv och delar av livet där, av staden, älskar jag verkligen. Jag har ett bra jobb, lägenhet, sambo, familj och vänner. Jag har alltid längtat efter stadens liv. Men Dalarna finns alltid där. Hägrande på håll i tanken. En hembygd. Jag har projekt på gång i olika hus. Det är fönster som ska renoveras, golv som ska skuras, spisar att svärta och tak att lägga om. Jag längtar, inte bara efter det kroppsliga arbetet, utan också efter platserna. Kopparbergslagen vid sjöarna Aspan, Faxen, Ösjön och Runn, Tunaslätten, Leksands låga berg och Ludvikas avsomnade gruvsamhällen.
Sjön Väsman i solnedgång sedd från Lekombergs gruva.
Jag har personliga kopplingar till alla de där platserna och det finns minnen och känslor där som inte försvinner. Det är fantastiskt .
I min vardag möter jag massor med människor som lämnat sina platser bakom sig. Det är platser långt bort som de tvingats lämna av olika anledningar och inte kan besöka längre. Jag är rik, för jag kan ta mig till de där platserna på bara några timmar med tåg, buss och bil. Det kan inte alla göra. Syrien och Irak är inte bara långt bort. Där pågår krig. Det gör det inte hemma hos min mamma.
Hemma i min mammas trädgård pågår inga väpnade konflikter.
Sverige är ett fantastiskt land och det finns plats för så många människor här. Låt oss göra Sverige ännu bättre i framtiden och låta än fler människor se landet som en hembygd att drömma om och återvända till. Det finns ju dessutom många övergivna hus i det här landet som skulle behöva lite kärlek.
/Lars
OCH!
Det gick bra att överraska flickvännen. Bästa helgen.
Fönster mot gården 