Ännu mer upphittat

Pappa har börjat röja i lillstugans kök. Kanske går det att ha loppis där framåt sommaren?

Ytskikten är slitna i det gamla köket. Det har använts som förråd och inte fått så mycket kärlek på senare år. Jag har påbörjat ett sakta arbete med fönster och utvändig målning. Huset är i alla fall vattentätt nu. Det var det inte för några år sedan när pappa tog över.

 

Men vad ska en göra med alla ytskikt? Det finns så många alternativ för slitna väggskivor och hängande takpapp. Eventuellt kan en sätta hammaren i väggen och kolla vad som finns där bakom. Det gjorde pappa och i vanlig ordning på den här gården fanns det saker att hitta.

Så grattis till pappa som än en gång hittat fina saker bakom skadade väggskivor hemma på sin gård! Nu är det bara att bestämma vad som ska ske med de frilagda ytskikten… Linoljefärg hägrar nån gång i framtiden men låt oss inte ha för bråttom. Drömmar om sommarledighet med utrymme för husen skvalpar i huvudet.

Och drömmar om kommande söndag, för då kommer min älskade flickvän hem från sin turné.

Och! Det finns en ny musikvideo från SMTOWN att titta på.

hade!

/Lars

Värdet av att titta på tv -och att våga saker

En kväll någon gång innan jul, ja det kanske var en månad innan, så satt jag och tittade på SVTs program om byggnadsvård, Det sitter i väggarna. De var i ett hus i Vadstena, och även om jag blir galen på formatet med den romantiska musiken och den dramatiska mysiga tonen i olika spännande avslöjanden om husets historia så finns det en hel del hedervärda idéer i det här programmet. Inte minst i de praktiska momenten när vi som tittare blir guidade i hur det går till att restaurera olika delar av ett gammalt hus. Fantastiskt bra folkbildningsinitiativ! Det skulle kunna göras många fler sådana inslag med superduktiga byggnadsantikvarien Erika Åberg. Även om hon väl egentligen är lite väl hurtig för min smak. Nåväl, jag satt och tittade och det handlade om att renovera ett trapphus invändigt. Erika bände loss skivor från väggarna och frilade dold äldre pärlspont. Det är ju lätt hänt att en blir lite trött på all denna pärlspont i alla möjliga sammanhang, men nog blev det väldigt mycket vackrare när hon frilagt de gamla väggarna. I mitt huvud så började tankarna gå. Ja just det, i trapphus var det nog ganska vanligt med pärlspont förr. Hållbart och enkelt för hundra år sedan.

Jag tog upp min telefon och skickade ett sms till pappa med en fråga: Hur tror du det ser ut under tapeter och skivor i ditt trapphus? Tittar på ett tv-program där de frilägger trapphusväggar med pärlspont.

Eller ja nåt i den stilen i alla fall. Det är ju ett tag sedan nu. Pappa har tidigare pratat om och suckat lite över att väggarna i trapphuset hade bucklig och trasig tapet och att de vid något tillfälle skulle behöva åtgärdas. Jag fick inget svar på mitt sms, inte på en stund.

Men efter 20 minuter kom den här bilden:

IMG_5876

Pappa hade fått mitt meddelande, tagit sig en titt på trapphusväggarna och resolut börjat riva skivorna. Under satt en vacker, ganska smal pärlspont målad i en fin kulör som på sina håll nästan såg nymålad ut. OBS pappa var nöjd! Det kom fler bilder:

På mindre än ett dygn förändrade pappa hallarna nere och uppe och trapphuset ganska drastiskt. de gamla gråbruna tapeterna ersattes med fin panel i vacker kulör. Dessutom kom en av pappas kompisar förbi. Han är en skicklig dekorationsmålare och började leta fram kulören. För visst kommer det att behövas ommålning framöver, men det blir en kul utmaning som jag lovat att hjälpa pappa med. Men efter tvättning såg väggarna faktiskt väldigt bra ut och det duger gott för stunden:

IMG_5891

Visst blev det fint? Pappa gjorde än en gång ett otroligt jobb med en del av sitt hus. Det ska bli kul att hjälpa honom med målningen framöver.

IMG_5893

Det blev uppenbarligen otroligt mycket spik att dra ur väggarna…

Sensmoralen i denna historia är som följer: Titta på tv! och våga göra! Då kanske det dyker upp fantastiska saker därhemma.

Fantastiska After School får avsluta med ett fantastiskt, makalöst och klassiskt klipp. Let’s Step Up

/L

Var inte rädda, det är inte för sent

IMG_4322

Ibland ser en ett hus eller en vägg nånstans som ser ut att vara helt bortom räddning. Ännu jobbigare är det om den där väggen eller det där huset råkar vara något en själv äger…

I påskas tillbringade jag en vecka i vårt hus i Bergslagen. Det ligger inte pittoreskt isolerat ute i någon skog eller långt från städer, men att bli tvungen att elda för att få värme och vara i en byggnad som saknar det mesta av brusande rör och moderna installationer gör att det känns som att befinna sig på en annan planet. Mitt mål med veckan var dels att komma bort från Stockholm och vardagen, dels att få lite jobb gjort på huset. Det var en torr fin påsk så målning stod högst på listan.

Huset är byggt i början av 1900-talet och sedan antagligen påbyggt under 1920-talet. På bottenvåningen finns , farstu, kök, kammare, ett minimalt sovrum, hall och sedan några år faktiskt ett fullt fungerande badrum. Bottenvåningen innehåller flera fina detaljer från olika epoker såsom spegeldörrar, skurgolv och fernissade golv, vackra stora fönster, äldre strömbrytare och köksskåp från olika perioder.

Övervåningen är helt oinredd, den blev liksom aldrig färdigbyggd, men med utrymme för minst två sovrum och garderober. Min familj har ägt huset sedan 1970-talet men på senare år är det mest jag som åker dit, sover över, skurar golv, vädrar, eldar, gräver längs grunden och målar där det behövs allra mest.

Fasaden har hunnit bli väldigt sliten med åren och under hela min livstid(33 år) så har ytterdörren aldrig blivit målad. Som ni ser på bilden ovan har det mesta försvunnit i färgväg och rosten runt låset skapat nya kulörer. De senaste åren har jag tittat på den här dörren och fasaden och känt mig ganska uppgiven. Det har känts nästan hopplöst och omöjligt att få det fixat. Skulle det ens gå att fixa? Eller har förfallet gått för långt?

IMG_4314_2

Det finns något fantastiskt i att sätta igång ett nytt projekt. Plocka fram alla verktyg, se till så att alla finns hemma, göra en plan och sedan sätta igång. Efter att jag borstat och sopat rent alla ytor vid entrén gick jag över till att skrapa. Jag skrapade både dörr och snickerier samt borstade ren det rödfärgade. Jag ville ge hela entrén ett piggare utseende.

IMG_4326

Snickerierna runt dörren var inte helt lätta att skrapa. Färgen satt hårt. Men det gör inget! Sitter färgen bra så ska man låta den sitta! Yta blir kanske inte lika slät som om den vore renskrapad, men man måste verkligen inte skrapa ren allt målat virke. Låt färgen sitta om den sitter!

Det var däremot väldigt enkelt att skrapa rent dörren. Färgen som fanns kvar satt väldigt löst och rasade som snö när jag gick över den med skrapan. Efter skrapningen kunde jag se att träet på dörren var i tämligen bra skick. Jag skruvade loss låsplåten och la den i ett bad med linoljesåpa några dagar, halvoljade extra utsatta delar av dörren och gjorde mitt bästa för att få ren gångjärnen.

IMG_4328_2

Gångjärnen stålborstades, oljades, skrapades, såpades och borstades igen. Det tog ganska lång tid men till slut blev de faktiskt nästan helt rena. Jag hade förstås kunnat skruva loss gångjärnen för att bearbeta dem ordentligt. Men då hade jag behövt lyfthjälp och mer tid. Jag tror det blev ganska bra ändå.

Jag målade dörr och snickerier med linoljefärger. Gulockra i två lager på ytterdörren, obruten kulör från Gysinge. Det vita är målat med en helvit obruten kulör, även den från Gysinge. Rödfärgen är Falu ljus.

Det tog fem dagar att färdigställa entréfasaden. Inte alls något heltidsarbete. Jag hann även måla ena gavelfasaden, skura golven och läsa lite böcker. Det blev ganska fint måste jag säga.

Huset fick ett helt nytt utseende med den ommålade entréfasaden. Utöver dörr och snickerier så målade jag även den svarta hängrännan ovanför dörren vit och rödfärgade fasadpartierna.

IMG_4314_2

Sliten, nästan eroderad färg, svart hängränna och smutsig entrétrappa.

IMG_4443

I jämförelse med nymålat och skurat.

Det gick att rädda! Nu är bara resten kvar…

Dagens musikaliska inslag har inget med hus att göra eller med Sverige ens, men det är en gammal älskad favorit som jag lyssnat på mycket idag, sittandes hemma med öroninflamation. ”Touch” med Miss A.

ha det!

/L

Det som göms i snö… (kommer fram när en river en vägg)

IMG_2332

Det som nu följer utspelar sig i pappas hus för ungefär ett år sedan. Jag kan egentligen inte ta åt mig äran för något av det som sker i texten utöver att det är jag som skrivit den…

Nåväl, min pappa köpte som sagt ett hus för inte så många år sedan. Sakta men säkert har det också utförts olika arbeten på huset. Stora jobb som gjorts är att skorstenspiporna har renoverats, bergvärme installerats och just nu kopplas kommunalt avlopp och badrummet på bottenvåningen renoveras.

När pappa flyttade in var han den första nya ägaren sedan 1960-talet. Under den perioden på över 50 år hade flera genomgripande förändringarna gjorts. Nya fönster, den nya fasaden, oljepanna, kök, tapeter och en utbyggnad med nytt badrum och sovrum gjord på tidigt 1980-tal för att handikappanpassa huset. Allt för att göra huset modernt och bekvämt för dess invånare. Jag tror de förra ägarna lyckades ganska bra med den föresatsen och hade det rätt bra i sitt hus under många år.

Men modet skiftar och tiden går. Människor blir äldre och dör. Deras livsverk i form av hus och renoveringar blir någon annans arv och funderingar. Pappa klev in i ett hus med en yta av 60- och 80-tal blandat med minnen från 20-talet. Ett hus med många spår av tidens gång och även stora behov av renoveringar.

Var börjar en sina renoveringsprojekt i ett hus där det finns hur mycket som helst att göra men inget är superakut efter att bergvärme installerats?

I det större av övervåningens två rum fanns på takpanelen skador efter en gammal vattenläcka. Den syns lite högst upp på bilden ovan. Det fick bli starten på det nya åtgärdsprogrammet.

Rummet har en lite märklig form med väldigt mycket dörrar, garderober och två stora fönster. Men det har fin utsikt och kanske flest originaldetaljer kvar av alla rum i huset.

IMG_2333

Bilden visar del av det större rummet på övervåningen med vackra rums- och garderobsdörrar samt samt socklar och foder från husets byggår i början av 1920-talet.

Pappa bestämde sig för att ta in en snickare som kunde åtgärda skadan i takets pärlspont. Dessutom ville han att snickaren skulle ta upp väggen mot skorstensmuren. Dels för att komma åt spillvärme från eldning i någon av kakelugnarna, dels för att i framtiden kanske installera en kamin i rummet. Jag tyckte att det lät som ett stort jobb att ta bort väggen mot skorstenen men visste vad han ville.

Plötsligt en förmiddag fick jag den här bilden skickad till min telefon

IMG_3627.jpg

Bilden är tagen på samma plats i rummet som den allra först i inlägget. Den här bilden visar snickaren i färd med att riva vägen mot skorstenen. Väggen som hade sett ut att vara samtidig med husets övriga inredning dolde en kaklad köksvägg från husets första år på 20-talet!

Tydligen har det stora rummet på övervåningen från början tjänstgjort som kök. Dolt bakom den gamla väggen (när sattes den upp egentligen?) fanns även ett skafferi/skåp och ådringsmålad pärlspont av samma typ som dykt upp på andra platser i huset, samt spår efter någon form av liten bänk längst inne i hörnet.

Vilket fynd! Rummet på övervåningen blev plötsligt något helt annat och fick massor med historiska spår blottlagda. Tänk hur många år som passerat utan att någon vetat om vad som funnits bakom väggen. Golvsockel och taklist på väggen som dolde ”köket” var av samma typ som i hela huset och från husets byggår. När de valde att dölja köksspåren gjorde någon ett snyggt jobb för att inget skulle synas.

Så vad gör man då med ett upphittat kök från 20-talet i ett av rummen på övervåningen i sitt hus? Det var ju vackert och med mycket karaktär. Men också en rätt udda detalj. Pappa ville i alla fall spara det som hittats synligt. Han kom på att det i husets källare stod en gammal kokspis. Kanske skulle den gå att installera där vedspisen en gång stått?

IMG_3654

En gammal söt liten Husqvarna kokspis som stått i husets källare. Hårt använd då plattan var sprucken och hela spisen rostig efter många år oanvänd och bortglömd.

Pappa tog kontakt med Lindqvist kakelugnar och murverk som besiktigade spisen, tog sig an att restaurera den och sedan installera vid den upptäckta köksväggen på övervåningen.

IMG_4070

Samtidigt reparerades också de dåliga bitarna av taket i rummet.

IMG_3640

Och rummet började sakta men säkert att helt skifta karaktär. Från slitet och opersonligt

IMG_2332Till mycket charm och historia. Kokspisen är renoverad och fungerar fint.

IMG_4156

Pappa slet som ett djur med det här rummet. Målning av tak, fönster, väggar och dörrar. Slutligen också slipning av golvet som fanns under skivor och mattor. Det blev väldigt fint.

IMG_4556

Bord och stolar togs från vårt hus i Ludvika och fick komma till användning för första gången på länge. Mattor som mammas farmor vävt passade bra in med färgerna i rummet. Mitt enda egentliga bidrag till detta projekt utöver dokumentationen var att jag hittade och rengjorde ett gammalt skåp som stod i ett av källarens rum. Det passade fint i det nya rummet.

IMG_4557

Det började som en renovering av ett tak med en gammal vattenskada och slutade med att hela rummet ändrade karaktär. Mycket jobb och en hel del pengar krävdes förstås för att det skulle bli så här fint. Det var en rolig resa att vara del av. Att få prata och fundera kring hur det skulle kunna bli i slutändan.

Bra jobbat pappa!

/L

Fasadprojekt 2015, de små detaljerna (och Skrillex)

Jag har stått och tittat på fasaden till pappas hus många gånger, gått nära, klivit bakåt, tittat igen. kikat in under senare tids påspikade panel. Hur ser det under nu, hur påverkade dess gamla panel intrycket av huset och finns det någon möjlighet att återskapa något av detta?

IMG_5669 (1)

Det är frågor som bubblat i mig. Jag har ju sett den gamla bilden i svartvitt som visar huset i all sin härlighet inte så långt efter att det stod färdigt.

Men någon gång måste man faktiskt börja göra och inte bara tänka. Vilket jag gjorde en dag när pappa var bortrest och jag kunde gå loss på hans hus utan inblandning. Antingen så skulle det bli succé eller fail. Hammare och berått mod för mig som aldrig faktiskt gjort något liknande jobb.

Jag började på ena sidan av pappas hus. Inte det första man ser från vägen och samtidigt en lätt vägg att komma åt.

Tomnäs 31 fasad sida

Det var här jag påbörjade fasadprojektet och här kan man se husets uppbyggnad och höjd. En källarvåning där ett fönster murats igen då oljepanna installerats. (Oljepannan är nu borta och huset har radiatorer drivna med bergvärme och möjlighet till komplettering med vedpanna om något skulle fela.) Bottenvåningens fasad visar ett köksfönster och ett smalare fönster för det som tidigare varit badrum och kanske allra först ett skafferi. På övervåningen ett rumsfönster och så ett mindre fönster till ett gammalt badrum. Längst till höger på bilden syns tillbyggnaden från 80-talet för modernt badrum och ett sovrum. Fönstren är bytta på 60-talet och då spikades ”fjäll”panelen för att dölja såren som uppstod när huset fick betydligt mindre fönster än tidigare. I källaren finns dock tre originalfönster kvar med för källare typiskt smårutiga bågar.

Planen var att som första steg försöka se om den vita ram som från början markerat gränsen mellan grund och trävägg gick att frilägga igen.

IMG_5082

Tyvärr har jag inte kvar tillräckligt mycket bilder för att visa hela processen i friläggandet av sockeln/ramen(glöm inte att fotografera när ni jobbar!), men visst satt den kvar längs med grunden. Den var otroligt smutsig av spindelväv och björkfrökapslar under den nyare panelen och den gamla vita färgen hade gulnat en hel del, men virket såg och kändes bra ut och efter skrubbning, skrapning och sandning gick det att åter måla den med vit linoljefärg.

Fast varför skriver hen så mycket om en jävla bräda längst ned på ett gammalt hus? EN ENDA BRÄDA. Jo men det är det här som är grejen. Jag har inte tid eller råd att plocka ned hela fasaden och byta fönster. Det finns inte heller någon anledning att byta ut de fönster som huset nu har. Det vore slöseri det med. Jag är inte heller någon expert. Men jag har en idé att en med mycket små medel och lite avsatt tid kan förändra utseendet på hus ganska dramatiskt. Gärna med koppling till hur det en gång sett ut. Därav denna text.

Jag har alltså plockat bort två gistna bitar fjällpanel som på 1960-talet spikats utanpå en tjusig men enkel 1920-talsfasad för att frilägga något som sitter under.

Skillnaden kan tyckas liten, men jämför de två bilderna ovanför. Den framtagna vita sockeln/ramen längs med grunden ger enligt mig huset ett helt nytt intryck. Huset landar på grunden lätt istället för tungt som när det röda gick ända ned och det går också att få en aning om vad det var för typ av fasad som huset hade innan.

Det här inlägget är skrivet i efterhand och därför går det att visa hela processen från sommaren 2015 i ett enda inlägg. Men jag jobbade vid utspridda tillfällen under fyra månader med det som beskrivs. Även om just den där första frilagda sockeln och målningen av den tog mindre än två timmar effektiv tid på ett dygn. Men med blodad tand och glada tillrop från pappa fortsatte jag med mitt arbete.

Tomnäs 31 fasad framsida

Gavelfasaden ut mot vägen är hög och stor. Även här har förstås de förminskade fönstren påverkat känslan av fasaden negativt. Höjd och bredd skiljer sig markant från de i den svartvita bilden högst upp i den här texten. Även de socklar och ramar som en gång delat upp fasaden i geometriska fält är dolda bakom 1960-talspanel och dessa saker tillsammans gör huset ganska tungt.

Huset har ändå verkliga kvaliteter sett från det här perspektivet. Höjden exempelvis, och de olika takfallen med sin lutning. På taket tronar också en stor och vackert murad skorsten som har kvar sitt ursprungliga utseende och i källarvåningens höga murade grund finns originalfönstren kvar.

Sockeln mellan grund och träfasad ska friläggas, dörren behöver målas och fönstren skrapas, få spräckta rutor lagade och kittade och sedan målade med linoljefärg.

Bilderna ovan visar tre stadier av fasaden. Från start och in i arbetet. Sockeln frilades, skrapades och målades. Dörren som inte alls är original målades i en gulockra linoljefärgkulör, vanlig under 1920-talet och fönstren har plockats ur för att renoveras under tak.

Fönster är knepigt men behöver inte alls vara så svårt. Tålamod och övning och bra instruktioner som idag går att få tag på lätt räcker långt.

Förarbetet är jobbigast och det är lätt att tröttna. Speciellt när det är så här slitna bågar med många rutor och detaljer.

Men jag har börjat med att borsta ordentligt. Sedan skrapa bort allt som är löst. Åter borstat och tvättat. Sedan halvoljat bågarna för att mätta det extremt torra virket och sedan bytt den ruta som var spräckt.

Kittningen tog förstås lite tid då det är så många falsar i varje båge, men å andra sidan tog jag inte heller bort allt gammalt kitt. Det som satt fast fick sitta och där vet jag att åsikterna går isär. En del vill renovera sina fönster genom att montera ned dem i sina minsta beståndsdelar och det är nog säkert bra. Men jag har försökt göra en avvägning av vad jag orkar/har tid/måste/tycker är viktigt att göra med de här fönstren. De måste till exempel inte se fabriksnya ut. MEN LINOLJEKITT OCH LINOLJEFÄRG ÄR ETT MÅSTE.

Målningen brukar gå snabbt. Först en strykning med 30-40% utspädd linoljefärg och sedan en strykning med 15-20% utspädd linoljefärg. Den tredje och sista strykningen gjorde jag när fönstren åter satt på sina gångjärn i huset och då med ren linoljefärg.

Det här med fönstren tog sin tid, men om fönsterkarmen är ordentligt igensatt under tiden så kan det faktiskt få ta lite tid. Stress och press är inte bra. Ta det lugnt, tänk efter och vila. Då blir det bra för mig.

Så hur blev resultatet? Nedan finns bilder för jämförelse. Innan till vänster, efter till höger. Först gaveln mot vägen.

Sedan båda sidorna sedda från vägen

Jag hoppas att skillnaderna och mina tankar framgår utifrån text och bild. Det finns förstås fortfarande massor kvar att göra. Men det här är exempel på hur små saker kan förändra utseendet på en fasad ganska fort.

Jag är otroligt nöjd och tillfreds med resultatet i det här lilla projektet. Pappa som ju äger huset verkar också var nöjd. Videon nedan får försöka återge den känsla jag får av att se de här bilderna.

hugz

/L

 

 

Sommaren 2015 – pappas hus med liten budget

Under sommaren 2015 har jag jobbat en del med utsida och fasad på min pappas nyinköpta hus. Det är ett hus som ursprungligen är uppfört i början av 1920-talet i tre plan, men sedan dess renoverat och tillbyggt på ibland mindre lyckat vis. Huset är byggt i suterräng av liggande plank på ena sidan av en kulle i ett gammalt jordbrukslandskap.

IMG_5187På bilden ovan pappas hus sett från vägen innan starten för mitt projekt med fasadarbete.

Källarvåningen är murad med två oinredda rum samt en matkällare och ett gammalt tvättrum.

Entréplan bestod från början av kök och rum samt hall och ett badrum som möjligtvis tidigare varit skafferi. Under tidigt 1980-tal utbyggt med ytterligare ett rum och ett större badrum.

På övervåningen finns hall och två rum med större garderober och wc. Det ena rummet på övervåning har under husets första år använts som kök vilket visat sig nyligen på ett oväntat vis.

Huset har alltså förändrats en hel del sedan det byggdes och det är inte helt enkelt att se den propra lilla villa som det en gång var.

IMG_5669 (1)Gammalt foto från Gods och gårdar som visar huset med ursprunglig fasad på sin lilla kulle.

Fasaden förändrades på 1960-talet i samband med att fönstren byttes, förminskades och i vissa fall togs bort. Antagligen skedde förändringen för att dölja de märken och skador i fasaden som då uppstod och möjligtvis för att ge huset ett modernare utseende. Den träfasad som spikats utanpå den gamla ger huset en ”sportstugekänsla” och det är idag ganska svårt att känna igen huset på det gamla svartvita fotot från bokverket Gods och gårdar om man jämför med den nytagna bilden ovanför.

Huset har tidigare haft en spontad rödfärgad liggande panel i fält med vita ramar som gav liv åt fasaden och lättade upp intrycket. Idag vilar huset tungt på grunden och ”fjällpanelen” buktar oformlig utåt.

Så hur kan jag förändra den här slitna fasaden utan någon stor budget? Går det att göra den mer livfull eller återskapa något av det som gått förlorat utan  att det tar en hel sommar och innebär att jag byter ut varenda bräda? Jag har några tankar och idéer att testa och visa i alla fall.

Fortsättning följer på detta och idag är det Drake som säger godnatt.

 

/L

Min pappa har köpt ett hus

Ett gammalt i byn där jag växte upp. Det är byggt i början av 1920-talet men sedan dess ombyggt många gånger. Idag har det en fasad uppspikad på 60-talet sedan fönstren byttes och det har inte blivit ommålat på väldigt länge och ger delvis ett slitet intryck. Men ändå, ganska fint tycker jag. Högt och smalt, källarvåning med två oinredda rum, värmepanna, matkällare och bastu. Bottenvåning med två rum, varav ett med kakelugn, kök, badrum, hall och ett äldre badrum som kanske tidigare varit skafferi. På övervåningen finns en hall, två rum, en wc och några kattvindar och garderober. I ett av rummen finns en kakelugn i jugendstil. Awesome.

IMG_5193

Jag började fundera kring detta hus redan innan pappa köpte det och har många tankar och planer för hur det går och jobba med det här fina huset. Det finns många vackra detaljer bevarade inomhus från olika tider och det gör allt lite extra roligt. Ett hus som lever har spår från många epoker, ålderstecken och lager. Ingen i familjen har mycket pengar så de renoveringar och förändringar som görs framöver blir med ganska snäv budget. Men det går väl?

/L

Sen blir det jul också

När jag var liten fick jag många julgransprydnader i present av min farmor. Jag vet inte varför jag fick dem. Men jag antar att jag tyckte de var fina och att jag var intresserad av hennes gamla saker. Jag har inte haft någon egen julgran sedan jag flyttade hemifrån och julgranspyntet har blivit liggande i kartonger hemma hos min mamma. Vet inte om jag någonsin kommer ha en gran. Men förra sommaren tog jag i alla fall fram några av kulorna och fotograferade dem på ett gammalt bord. Häromveckan dök bilden upp när jag bläddrade i datorn.

Gamla julkulor

Känns som en kul bild att ha till nåt när det närmar sig jul.

Jag sitter just nu i min lägenhet i Stockholm och längtar efter många saker. Efter att få greja med hus i Dalarna, att börja renovera mitt kök hur det nu ska gå, efter ledigheten under julen och efter min flickvän som sover hemma hos sig denna natt.

Justin B och en av årets snyggaste musikvideor håller mig sällskap i mörkret.

peace

/L