Jag är hemma sjuk för tredje dagen. Huvudvärk och trötthet rör sig i mig. Kanske har det blivit för mycket av allt. Fokus nu är att göra så lite som möjligt. Det är svårt att inte känna sig låg och ledsen.
Men mellan vilostunderna rusar tankarna omkring och rycker tag i olika saker. Jobb och privatliv och framtid.
Inte minst köket hemma hos mamma som kommande månader ska genomgå en första etapps renovering med fokus på återbruk fångas i mina tankar om och om igen. Köket är byggt 1958 i gedigna material när stora huset på gården genomgick en omfattande men fin renovering. Det blir den här gången nyinstallation av vedspis, omflyttning av funktioner och inte minst ommålning av luckor och stommar. Målet är att bevara för modernt liv.
Det kommer dyka upp många texter och bilder här på bloggen under våren om det här arbetet.
Såna här tankar är positiva avbrott i sjukdomsmonotonin.
En annan positiv sak är att en av mina favoritlåtar slutligen fått ett officiellt släpp och ligger uppe på YouTube i färdig version. Med textrader som passar mig rätt bra och mindre bra just nu. Jag önskar mest att jag orkade lyssna och slapp huvudvärken:
Jag har inte bloggat mycket det senaste året. Det tar tid att skriva långa bra inlägg, men livet har också kommit emellan än en gång. Uppbrott, nystart, jobb och sånt som livet innehåller. Det är så det är bara. Det betyder dock inte att jag inte hunnit med att jobba med hus! En stor sak som hänt under 2017 var att min mamma sålde huset jag vuxit upp för att flytta hem och ta över föräldrahemmet och släktgården i Leksand. Det är en kringbyggd gård med både äldre och nyare tillägg. Jag kommer antagligen skriva mycket om den här platsen framöver. Här nedan kommer bilder från arbete jag gjort under sommaren. Det är inte frågan om restaurering utan snarast om renovering med återbruksfokus. Det här arbetet handlar om entrén på stora huset.
Snickerierna har inte målats om sedan den stora renoveringen 1958. Tvättning, skrapning, borstning, slipning och spackling som underarbete. Dörren som varit lackad i alla år kommer nu att målas i en kromoxidgrön som förr var vanlig på dörrar. Stolpar och vindskiva får en grå färg som påminner om originalet från 58. Är det då rätt att måla en dörr som varit avsedd som lackad? Det är förstår ingen enkel fråga att svara på. Men det handlat inte heller om ett byte av dörr. Den som vill skulle en gång kunna återställa den. Mamma ville ha färg och en hint om husets ursprungliga byggår 1900. Då passade de gröna kulörerna bra in. Men det är på det stora hela både en filosofisk diskussion, ett antikvariskt dilemma och frågan om en smaksak tänker jag. Resultatet blev i alla fall rätt bra:
Huset har fått en mer välkomnande entré utan några stora pengar eller stora ingrepp.
Dagens video är All night med fantastiska Girls Generation. Deras senaste och kanske sista släpp någonsin:
Detta är berättelsen om en köksrenovering som fått ta tid och vars mål har varit att inte skada huset och de värden som finns där.
Huset där köksrenoveringen genomförts är byggt 1920 och ligger på landsbygden nära Borlänge och Falun. Det är ombyggt vid flera tillfällen, både utvidgat och moderniserat genom åren. Det tillhör min pappa och har dykt upp på den här bloggen vid flera tillfällen tidigare.
När pappa frilagt väggarna i hallen och trapphuset med vackert resultat kunde han inte låta bli att titta närmare på väggarna i köket.
Köket i huset är säkert renoverat vid flera tillfällen, men den tydligaste renoveringen gjordes på 60-talet då huset vid ett av få tillfällen bytt ägare. Köket har sedan dess haft massor av platsbyggda skåp med släta skåp av masonite, släta väggar och ett slätt tak. Golvet täcks av en äldre linoleummatta i parkettimitation, 30- 40-tal? Inredningen är välbyggd och i bra skick med inbyggda diskställ i skåpet ovanför diskbänken. I golvet vid ena köksbänken ligger en stenhäll med metallist i original runt kanten. Den visar var en stor vedspis en gång stått. På dess plats finns nu istället en bred elspis.
Jag och pappa har vid många tillfällen diskuterat hur köket skulle kunna moderniseras på ett bra sätt men det har aldrig riktigt landat i något konkret. Men när pappa började riva skivorna på köksväggarna började det så smått bli dags att tänka framåt.
Vad fanns där bakom? Bilden nedan visar.
Köksväggarna efter rivning av väggskivor. Björkådringen syns nedtill. På golvet ligger den gamla linoleummattan i ekparkettimitation och till vänster syns delar av köksinredningen som täcker två väggar i köket. I hallen skymtar plastmattan från tidigt 80-tal. Lägg märke till de ursprungliga runda elinstallationerna täckta av plåt högt upp på väggen.
På köksväggarna fanns olika lager av skivor med tapeter och en yttre målning. När pappa började lossa skivorna visade det sig att den övre delen av kökets väggar varit skivklädda från början och täckta med tapet med panelen omålad under detta. Den nedre delen av väggarna är dock sedan byggåret ådringsmålade i björkimitation. Denna ådringsmålning har senare, antagligen på 30 eller 40-talet, täckts av en lackad bärnstensfärgad skiva för att slutligen målas över med täckande färg. Detta innebar att ådringsmålningen var intakt och i nästan perfekt skick runt hela köket.
På skivorna som pappa plockade ned gick det också att hitta spår av de äldre tapeterna som suttit i köket.
Spår av äldre tapeter från köket, minst fyra stycken. Den i blått och brunt den första från husets byggår 1920.
Efter att ha funderat ett tag på att måla den rena pärlsponten, något som också skulle kunna vara fint eller att kanske sätta tillbaka och måla de gamla skivorna så bestämde sig pappa för göra något helt annat. Eftersom han jobbat med grafisk design och layout under en stor del av sitt yrkesliv bestämde han sig för att försöka scanna och återskapa den första tapeten som någonsin sattes upp i köket. Efter många timmars jobb var han nöjd med mönsterstorlek och färgerna och skickade mönstret till ett modernt tryckeri. De kunde för ett rimligt pris trycka tapetmönstret med bård, även den från byggåret, i färdiga våder!
Tapet, bård och ursprunglig elinstallation. 20-talet återskapat.
Det färdiga resultatet, med den ursprungliga ådringsmålningen och en ny, för 20-talet tidstypisk bröstlist. En oro av halm jag tillverkat till jul hänger i taket. Endast skruvhålen i bröstlisten ska spacklas och målas.
Sättning av våder med förtryckt bård.
Det är ju ganska fantastiskt faktiskt. Men det tog förstås både tid och kostade en del att genomföra. Pappas goda vän som är dekorationsmålare hjälpte till att passa våderna korrekt efter att de gamla skivorna spikats tillbaka där den en gång satt.
Detta innebar alltså att väggarnas utseende och renoveringsfas började bli klar. Men vad skulle ske med det riktigt viktiga i köket. Funktion och skåpinredning?
Vi pratade mycket om vilka funktioner som var viktiga för pappa. Han ville gärna ha en diskmaskin, möjlighet att elda i en köksspis men också ha en köksfläkt, något han saknat sedan han flyttat in. Jag gjorde en enkel skiss i blyerts på hur detta skulle kunna te sig, och pappa köpte förslaget. Vi har i efterhand gjort några mindre förändringar. Se originalskiss nedan.
Den första skissen.
Den första skissen jag gjorde för ombyggnad av pappas kök. Det ursprungliga bakbordet uteslöts senare (men slängdes förstås inte) och på vänsterkanten kunde en av de ursprungliga skåpsektionerna bevaras bredvid den nya smalare elspisen.
Via muraren som hjälpt pappa att renovera och installera en liten vedspis i den gamla kökshörnan på övervåningen några år tidigare (läs här) hade han kommit i kontakt med en snickare som verkade bra. Det enda var att snickaren inte hade möjlighet att börja inom en snar framtid utan snarare efter ett år. Men eftersom det inte på något vis var bråttom kunde pappa lugnt vänta på detta.
Så en dag när jag lyckosamt var hemma på besök ringde telefonen. Det var snickaren som hörde av sig och berättade att han hade ett inställt jobb och kunde börja med köket hos oss imorgon om det passade. Självklart passade det! Nästa morgon kom han och vi kunde efter en titt på ritning, skåp, mätning och diskussion hjälpas åt att börja demontera köksinredningen så att snickaren skulle kunna ta den till sin verkstad för ombyggnad. Han fick med sig två underskåp och ett överskåp att jobba på.
Provisorisk diskbänk tillsnickrad av den duktiga snickaren i väntan på skåpens återkomst. På golvet kunde vi under tiden konstatera att linoleummattan var äldre än de fasta skåpen, vilket stämmer bra med tanken om att den skulle kunna vara från 30-40-tal eller ännu äldre. Den stora stenhällen med metallist har legat på sin plats sedan 1920.
Själva snickeriarbetet tog inte så lång tid och var färdigt inom två veckor. De båda underskåpen behövde förändras på bredden för att rymma de nya installationerna. Ett utrymme för bakbord fick offras liksom ett mindre kastrullskåp. Bakbordet har fått en ny plats i skafferiet. Underskåpen fick också nya högre socklar för att nå dagens standardhöjd. Överskåpet som skulle sitta ovanför elspisen fick kapas nedtill med ett hyllplan och luckorna byggas om för att skapa rätt höjd mellan spis och fläkt. Snickaren hjälpte dessutom till med att hitta en begagnad diskbänk på rörmokarens lager som både var större än den gamla men som också kunde bytas rakt av mot den som suttit där innan.
I det gamla köket var stänkskyddet bakom köksbänken en perstorpsskiva. Pappa ville nu ha kakel, men vilket? Vi kunde turligt nog hämta inspiration från det gamla kakel vi hittat på den gamla köksväggen en trappa upp i huset. Se bilderna nedan.
Den tidigare dolda kaklade och marmorerade spismuren
Det igensatta skafferiet och köksväggen.
Skåpen levererades tillbaka och sattes på plats. El och vatten drogs om för att passa de nya installationerna. Ett riktigt stort jobb som blev pappas var att spackla och måla om de gamla köksskåpen. Kulören mättes upp från andra skåp i köket, en gråaktig kulör.
Ny begagnad diskbänk i fin kontrast mot gammal ådringsmålning, foder och nysatt kakel.
Den nya grå kulören matchar de gamla och rätt ovanliga skåphandtagen.
De gamla inbyggda diskställen är kvar och skåpen nymålade inuti och utanpå. Väggen nykaklad bakom och ett runt utblås för kolfilterfläkt i skåpets sida.
Jag är nöjd och stolt över den här köksrenoveringen och det vet jag att min pappa också är. Han har låtit den ta tid och han har funderat över många alternativ men också kunnat lyssna på andras förslag. Hantverkarna som varit inblandade har också varit fantastiska genom sin kunskap och sitt engagemang.
Så hur blev det då? Jo så här:
Nästan färdigt! Några lister kvar bara. I stort sett bevarat från tidigare men anpassat för behov och liv idag med belysning, diskmaskin och fläkt. Nymålat, nykaklat och bra matchat med golv och annan äldre inredning.
Vi har på det här viset dels kunnat bevara och förbättra den inredning som redan fanns i köket, men också fått chansen att lyfta fram husets hela historia. I köket syns nu både 1920-tal genom tapet, ådring, foder, socklar och kakel, 1930-40-tal i linoleumgolvet. Köksskåpen och den återanvända bänkskivan i perstorpsplatta visar på husets stora renovering under 1960-talet och elspis, vedspis, diskmaskin och köksfläkt är anpassade för ett liv idag.
Det har varit kul att få vara med och göra detta möjligt. Jag hoppas att någon kommer läsa den här artikeln och känna inspiration att göra liknande med sina egna kök. Med tid och fantasi går det att komma långt. En tråkig tendens idag är att många river ur sina kök från 50- och 60-tal för att bygga ”äldre” varianter från tidigt 1900-tal. Det tycker jag både är slöseri med resurser och historia. Bygg på det som finns i första hand. Mycket av den äldre köksinredning vi har i Sverige idag är från de här åren i mitten av 1900-talet, med massiva stommar och gott om plats. Det moderna köket härstammar från den här tiden och innebar en enorm förbättring i standard jämfört med tidigare.
Vi behöver idag långsiktiga lösningar och vårdande av det som redan finns för att kunna skapa ett hållbart samhälle.
Härnäst ska jag försöka hjälpa min mamma med en liknande renovering. Skiss är redan gjord, kulörer valda och köksspis avdammad i ett uthus.
Dagens låt är Overload, enligt min mening en av de bästa debutlåtarna från en grupp någonsin.
Ibland blir jag galen av att öppna tidningarna Gård&Torp och Byggnadsvård. Ord som genuin och lantlig står mig upp i halsen. Jag vill inte se fler vitmenade kök eller boningshus som återställts till byggåret 1850, förutom nybyggda kök och ett badrum i amerikansk eller brittisk sekelskiftesstil. Vem fan är det som har råd med dessa renoveringar. Inte jag i alla fall. Inte vår planet heller tänker jag. Kanske är jag avundsjuk? Men hur många kök från 40, 50, 60, 70 och 80-tal har rivits ut för att skapa dessa genuina miljöer? Det ser ibland ut som om folk lever mer i museum än i ett verkligt liv. Jag älskar också gamla prylar och vackra saker, men inte är det ett museum jag lever i. Men det kan förstås också handla om valen som tidningarna gör också. Detta gäller förstås i högre utsträckning för tidningen Gård&Torp. Jag skulle nog önska mig lite mindre perfekta miljöer och mer hantverk och skit under naglarna, för det är ju så det brukar bli när en renoverar sina hem. Var är hemmen med spår av många epoker. De som målat om sitt furukök från 73 men kör det i kombo med nytt kakel och en vedspis? Måste ytskikten vara perfekta? Nina Björk skrev en gång på detta tema så fantastiskt om renoveringshets och perfektion så klicka och läs. Men jag vet att tidningen är gjord främst för inspiration. jag vet jag vet jag vet. Men ändå. Jag längtar efter något helt annat tror jag.
Ett av familjens kök med golv, tak och spis från 1904, överskåp från 40-tal, underskåp och tapet från 70-tal. En salig blandning men inget offrat enbart för stilideal. En är ganska lycklig i det där köket ändå.
Men Byggnadskultur då? Den tidningen vurmar ju inte direkt för inredningsreportage. Jag har läst den tidningen i över femton år, jag var väldigt ung när de första numren damp ned i min brevlåda. Den förändrade mitt liv när den berättade om allt det där som ingen vuxen sa något, om gamla hus, deras värden och hur en tar hand om det. Samtidigt så känns ibland tidningens teman rätt mossiga. Eller en del artiklar inom dem i alla fall. Senaste numret handlar om staden, den täta, genuina och borgerliga stenstaden och kanske läser jag det hela fel men delar av texterna känns som hyllningar av det förflutnas städer. Visst är det också kul med den täta stenstaden, jag har själv bott så i många år. Men vad finns det för behov av att skapa pastischer på de byggnader som byggdes där och varför finns det en hel artikel om sådana pastischer i senaste numret av Byggnadskultur? Är den täta stenstaden verkligen lösningen för framtidens byggande?
Slutligen så vill jag hylla Underbara Clara för hennes insiktsfulla text om det den ”vita fräscha lantliga stilen” som sprids och dominerar i drömmen om det äkta och genuina. Klicka och läs! Ernst Kirschsteiger står på dess barrikader med penseln i högsta hugg. Det är inte att skapa något genuint att måla allt vitt, det är extremt nytt och modernt, vilket kan vara kul. Bara ingen tror att det finns någon historisk koppling i detta. Färgsättning sliten av generationer eller vitpatinerat nytt? Jag ska inte moralisera över andras hem, men tycker att det finns en historielöshet i längtan efter det genuina, äkta och gamla. Att måla ett kök helvitt för hundra år skulle varit vansinne med all sot och smuts.
Nåväl, håll koll på din kulturhistoria men skapa också ett hem du trivs i.
Pappa har börjat röja i lillstugans kök. Kanske går det att ha loppis där framåt sommaren?
Ytskikten är slitna i det gamla köket. Det har använts som förråd och inte fått så mycket kärlek på senare år. Jag har påbörjat ett sakta arbete med fönster och utvändig målning. Huset är i alla fall vattentätt nu. Det var det inte för några år sedan när pappa tog över.
Hängränna, stuprör uthus Tomnäs
Lillstugans dörr
Lillstugans gavel
Men vad ska en göra med alla ytskikt? Det finns så många alternativ för slitna väggskivor och hängande takpapp. Eventuellt kan en sätta hammaren i väggen och kolla vad som finns där bakom. Det gjorde pappa och i vanlig ordning på den här gården fanns det saker att hitta.
Bakom väggskivan fanns spår efter krok i väggen från en gång för längesedan.
Taket har varit pappspänt. Men nu var det i väldigt dåligt skick. Uppenbarligen har taket varit utan papp en gång och under finns fin målning.
Bakom väggskivan en fint målad pärlspont från en gång för längesedan. Uthuset är byggt ungefär 1920 samtidigt som boningshuset.
Så grattis till pappa som än en gång hittat fina saker bakom skadade väggskivor hemma på sin gård! Nu är det bara att bestämma vad som ska ske med de frilagda ytskikten… Linoljefärg hägrar nån gång i framtiden men låt oss inte ha för bråttom. Drömmar om sommarledighet med utrymme för husen skvalpar i huvudet.
Och drömmar om kommande söndag, för då kommer min älskade flickvän hem från sin turné.
Och! Det finns en ny musikvideo från SMTOWN att titta på.
Jag har stått och tittat på fasaden till pappas hus många gånger, gått nära, klivit bakåt, tittat igen. kikat in under senare tids påspikade panel. Hur ser det under nu, hur påverkade dess gamla panel intrycket av huset och finns det någon möjlighet att återskapa något av detta?
Det är frågor som bubblat i mig. Jag har ju sett den gamla bilden i svartvitt som visar huset i all sin härlighet inte så långt efter att det stod färdigt.
Men någon gång måste man faktiskt börja göra och inte bara tänka. Vilket jag gjorde en dag när pappa var bortrest och jag kunde gå loss på hans hus utan inblandning. Antingen så skulle det bli succé eller fail. Hammare och berått mod för mig som aldrig faktiskt gjort något liknande jobb.
Jag började på ena sidan av pappas hus. Inte det första man ser från vägen och samtidigt en lätt vägg att komma åt.
Det var här jag påbörjade fasadprojektet och här kan man se husets uppbyggnad och höjd. En källarvåning där ett fönster murats igen då oljepanna installerats. (Oljepannan är nu borta och huset har radiatorer drivna med bergvärme och möjlighet till komplettering med vedpanna om något skulle fela.) Bottenvåningens fasad visar ett köksfönster och ett smalare fönster för det som tidigare varit badrum och kanske allra först ett skafferi. På övervåningen ett rumsfönster och så ett mindre fönster till ett gammalt badrum. Längst till höger på bilden syns tillbyggnaden från 80-talet för modernt badrum och ett sovrum. Fönstren är bytta på 60-talet och då spikades ”fjäll”panelen för att dölja såren som uppstod när huset fick betydligt mindre fönster än tidigare. I källaren finns dock tre originalfönster kvar med för källare typiskt smårutiga bågar.
Planen var att som första steg försöka se om den vita ram som från början markerat gränsen mellan grund och trävägg gick att frilägga igen.
Tyvärr har jag inte kvar tillräckligt mycket bilder för att visa hela processen i friläggandet av sockeln/ramen(glöm inte att fotografera när ni jobbar!), men visst satt den kvar längs med grunden. Den var otroligt smutsig av spindelväv och björkfrökapslar under den nyare panelen och den gamla vita färgen hade gulnat en hel del, men virket såg och kändes bra ut och efter skrubbning, skrapning och sandning gick det att åter måla den med vit linoljefärg.
Fast varför skriver hen så mycket om en jävla bräda längst ned på ett gammalt hus? EN ENDA BRÄDA. Jo men det är det här som är grejen. Jag har inte tid eller råd att plocka ned hela fasaden och byta fönster. Det finns inte heller någon anledning att byta ut de fönster som huset nu har. Det vore slöseri det med. Jag är inte heller någon expert. Men jag har en idé att en med mycket små medel och lite avsatt tid kan förändra utseendet på hus ganska dramatiskt. Gärna med koppling till hur det en gång sett ut. Därav denna text.
Jag har alltså plockat bort två gistna bitar fjällpanel som på 1960-talet spikats utanpå en tjusig men enkel 1920-talsfasad för att frilägga något som sitter under.
Skillnaden kan tyckas liten, men jämför de två bilderna ovanför. Den framtagna vita sockeln/ramen längs med grunden ger enligt mig huset ett helt nytt intryck. Huset landar på grunden lätt istället för tungt som när det röda gick ända ned och det går också att få en aning om vad det var för typ av fasad som huset hade innan.
Det här inlägget är skrivet i efterhand och därför går det att visa hela processen från sommaren 2015 i ett enda inlägg. Men jag jobbade vid utspridda tillfällen under fyra månader med det som beskrivs. Även om just den där första frilagda sockeln och målningen av den tog mindre än två timmar effektiv tid på ett dygn. Men med blodad tand och glada tillrop från pappa fortsatte jag med mitt arbete.
Gavelfasaden ut mot vägen är hög och stor. Även här har förstås de förminskade fönstren påverkat känslan av fasaden negativt. Höjd och bredd skiljer sig markant från de i den svartvita bilden högst upp i den här texten. Även de socklar och ramar som en gång delat upp fasaden i geometriska fält är dolda bakom 1960-talspanel och dessa saker tillsammans gör huset ganska tungt.
Huset har ändå verkliga kvaliteter sett från det här perspektivet. Höjden exempelvis, och de olika takfallen med sin lutning. På taket tronar också en stor och vackert murad skorsten som har kvar sitt ursprungliga utseende och i källarvåningens höga murade grund finns originalfönstren kvar.
Sockeln mellan grund och träfasad ska friläggas, dörren behöver målas och fönstren skrapas, få spräckta rutor lagade och kittade och sedan målade med linoljefärg.
Gavel innan
Under arbete
Nästan klart
Bilderna ovan visar tre stadier av fasaden. Från start och in i arbetet. Sockeln frilades, skrapades och målades. Dörren som inte alls är original målades i en gulockra linoljefärgkulör, vanlig under 1920-talet och fönstren har plockats ur för att renoveras under tak.
Fönster är knepigt men behöver inte alls vara så svårt. Tålamod och övning och bra instruktioner som idag går att få tag på lätt räcker långt.
Fönstren i dåligt skick när arbetet startade
Kitt, glas, damm och skräp nedfallet mellan inre och yttre bågar
Första rengöringen på länge
Skrapade och rengjorda fönster under kittning
Fönstren strukna en andra gång
Förarbetet är jobbigast och det är lätt att tröttna. Speciellt när det är så här slitna bågar med många rutor och detaljer.
Men jag har börjat med att borsta ordentligt. Sedan skrapa bort allt som är löst. Åter borstat och tvättat. Sedan halvoljat bågarna för att mätta det extremt torra virket och sedan bytt den ruta som var spräckt.
Kittningen tog förstås lite tid då det är så många falsar i varje båge, men å andra sidan tog jag inte heller bort allt gammalt kitt. Det som satt fast fick sitta och där vet jag att åsikterna går isär. En del vill renovera sina fönster genom att montera ned dem i sina minsta beståndsdelar och det är nog säkert bra. Men jag har försökt göra en avvägning av vad jag orkar/har tid/måste/tycker är viktigt att göra med de här fönstren. De måste till exempel inte se fabriksnya ut. MEN LINOLJEKITT OCH LINOLJEFÄRG ÄR ETT MÅSTE.
Målningen brukar gå snabbt. Först en strykning med 30-40% utspädd linoljefärg och sedan en strykning med 15-20% utspädd linoljefärg. Den tredje och sista strykningen gjorde jag när fönstren åter satt på sina gångjärn i huset och då med ren linoljefärg.
Det här med fönstren tog sin tid, men om fönsterkarmen är ordentligt igensatt under tiden så kan det faktiskt få ta lite tid. Stress och press är inte bra. Ta det lugnt, tänk efter och vila. Då blir det bra för mig.
Så hur blev resultatet? Nedan finns bilder för jämförelse. Innan till vänster, efter till höger. Först gaveln mot vägen.
Gavel innan
Gavel efter
Sedan båda sidorna sedda från vägen
Fasader utan de flesta förändringarna
Fasader efter förändringar
Jag hoppas att skillnaderna och mina tankar framgår utifrån text och bild. Det finns förstås fortfarande massor kvar att göra. Men det här är exempel på hur små saker kan förändra utseendet på en fasad ganska fort.
Jag är otroligt nöjd och tillfreds med resultatet i det här lilla projektet. Pappa som ju äger huset verkar också var nöjd. Videon nedan får försöka återge den känsla jag får av att se de här bilderna.
När jag var liten fick jag många julgransprydnader i present av min farmor. Jag vet inte varför jag fick dem. Men jag antar att jag tyckte de var fina och att jag var intresserad av hennes gamla saker. Jag har inte haft någon egen julgran sedan jag flyttade hemifrån och julgranspyntet har blivit liggande i kartonger hemma hos min mamma. Vet inte om jag någonsin kommer ha en gran. Men förra sommaren tog jag i alla fall fram några av kulorna och fotograferade dem på ett gammalt bord. Häromveckan dök bilden upp när jag bläddrade i datorn.
Känns som en kul bild att ha till nåt när det närmar sig jul.
Jag sitter just nu i min lägenhet i Stockholm och längtar efter många saker. Efter att få greja med hus i Dalarna, att börja renovera mitt kök hur det nu ska gå, efter ledigheten under julen och efter min flickvän som sover hemma hos sig denna natt.
Justin B och en av årets snyggaste musikvideor håller mig sällskap i mörkret.
Fönster mot gården 