Bergslagen – Fönster mot gården

Publicerad den 8 oktober, 20189 oktober, 2018 av larsliljas

Ett hus kräver sin dörr

Det gamla huset i Bergslagen står där det står. Älskat av många men använt av få. Det lever alltid lite farligt på grund av detta. Nästa är säljer jag nog säger pappa och så nästa år säger han samma sak. En dag blir det sant. Jag förstår det. Ett hus som står tomt blir liksom utan sin själ. Så kostar det enormt mycket att ha ett hus med el och vatten stående också… Det är nästan lite sjukt. Jag brukar bo i det några nätter varje sommar. Ibland själv ibland med sällskap. Det ligger lite tråkigt intill en stor landsväg men omgivningarna är vackra, huset fantastiskt och våra rötter finns här i byarna vid den stora sjön Väsman i Ludvika. Känslomässigt, immateriellt kulturarv så det stänker om det. Jag tror inte att pappa alls vill sälja. Men ingen av oss har obegränsat med pengar.

Genom åren har jag gjort några projekt i huset. Jag har lagt mycket tid på att tvätta det inomhus med såpa, det blir mycket smuts i ett hus på hundra år, plocka fram möbler och porslin från vinden och köpa till det som saknas för att det ska bli hemtrevligt att vara där. Det är fantastiskt att höra elden knäppa i den hundraåriga vedspisen, känna lukten av linoljesåpa och höra bruset av bilar där nere på vägen.

För tio år sedan så bytte jag ut överskåpet i köket från en tidig 80-talsmodell till ett stort 30-talsskåp som jag fått från en kompis i Stockholm. Det blev kanske inte optimalt men det blev bättre än innan och var totalt återbruk. Jag har också jobbat hårt med att göra det stickiga och missfärgade köksgolvet som dök upp under skivor och mattor efter en vattenskada till ett fint skurgolv. År efter år med rotborste, kallvatten och linoljesåpa. Jag har väl inte riktigt kommit i mål där men jag är rätt nöjd med resultatet så långt. Det är ljusare och mjukare än det nånsin varit innan.

Genom åren har det också förstås blivit en hel del trädgårdsarbete och fasadmålning. Sånt där som en inte kommer undan om en vill ha ett hus. Kontinuerligt underhåll. Pappa har slitit hårt nu det senaste året med fönster och foder.

Men det är förstås lite svårt att ge sig hän på ett hus som en inte direkt använder eller ska ha kvar. Även om det är ett hus jag älskar.

För inte så längsedan målade jag också om brokvisten på stugan. Väggar, fönster dörr och allt.

Dörren gick från förfall till nytt liv med skrapa, borste och gulockra linoljefärg. Väggarna målades med Falu rödfärg ljus. Foder vit linoljefärg.

Det jag aldrig gjorde då var att byta dörrhandtag. Den huvudsakliga anledningen var att jag inte hade något annat handtag att byta till, för jag vägrade köpa ett nytillverkat. Det blir så allt oftare, att jag vägrar köpa ett nytillverkat och väntar till dess ett begagnat dyker upp nånstans. Så det gamla innerdörrshandtaget i funkisstil fick duga så länge. Egentligen är väl inte nån stor vits med att byta heller. Det funkar ju! Men samtidigt så börjar det rosta och ge efter. Det är inte gjort för att vara utomhus och efter många år med väder och vind började dess livstid gå mot sitt slut. Så en dag hittade jag ett i samma stil som låsplåtar jag hittat i uthuset. En vanlig modell i villabebyggelse från första delen av 1900-talet. Kan vara nytillverkat av Gysinge, men jag köpte det begagnat. Nu var det dags att byta.

Dörren blev liksom lite rejälare och lite viktigare på nåt vis. På insidan fick dock funkistrycket vara kvar. Huset behöver sina minnen och lager.

Nygammalt dörrtrycke och låsplåt. Såpskurad brokvist. Huset ska fan vara så fint som möjligt även om det säljs. Lägg märke till det rosagrå Ludvikateglet med röda fogar på skorstenen.

❤

/Lars

Publicerad den 14 september, 2016 av larsliljas

Vakna vakna vakna

Gårdsplanen hos farsan ramas in, dels av boningshuset, dels av uthuset/gårdshuset. Båda är byggda cirka 1920 och står ganska stadigt på sin kulle i det gamla jordbrukslandskapet. Ni som läst här innan har hört en del om båda husen. Om funna vackra väggar bakom buckliga skivor med trasig tapet i båda husen. Om kakelugnar som fungerar och upphittade kakelväggar från ett gammalt kök.

Denna sommar innehöll som många av er vet inte all den tid jag kanske tänkt mig för arbeten hos farsan. Men jag har ändå gjort en del.

Uthusdörr med flagad plastfärg i blå kulör

Fönster till gårdshusköket. Trasiga rutor, extremt flagad färg och nära nog fösvunnen kittning.

När pappa tog över var inget gjort på länge. En måste inte heller göra mycket. Det är okej med sliten målning. Men här var det frågan om hurvida fönstren skulle överleva alls. De var hårt utsatta sedan färg, kitt och glas gett upp och släppt vind fukt och sol fria. Det första jag gjorde var att halvolja fönstren och täcka för de trasiga rutorna. Träet var väldigt torrt med inte förstört. eftersom jag inte bor i trakten har jag fått ta en sak i taget. En båge en sommar, en dörr nästa. Nu i augusti började det falla på plats. Glas i bågarna, kittade och målade minst två lager med linoljefärg. Det är inte så svårt bara man har glasen. Jag pallar inte att skära mer i tunt glas som spricker. Det kostar men är rimligt att beställa. Fönstren i vit obruten kulör från någon leverantör, dörren obruten gulockra från Gysinge.

Jag är nöjd, farsan är nöjd. Nästa säsong blir det vindsfönstren och annat skoj.

Grimes avslutar dagens inlägg med awesome.

/Lars

Publicerad den 13 september, 2016 av larsliljas

Färg, fönster ännu mer färg (och Troye Sivan)

Jag har under juli och kanske främst augusti jobbat rätt hårt med att få färdigt en del av de projekt som jag tänkt mig för sommaren. Det blev andra saker prioriterade och det var inte dåligt, tvärtom var det på många sätt en fantastisk sommar. Men det kliade i fingrarna också och till slut kom också möjligheter att jobba med husen. Husen ligger främst i Kopparbergslagen mellan Falun och Borlänge. Längs sjöarna Runn och Ösjön ligger många gamla byar med rötter i medeltid och äldre än så. Urbaniseringen drivs på rätt hårt här just nu med många nybyggen i närheten av Dalarnas största städer, men fortfarande kan en skönja gamla bystrukturer och gammal kulturbygd. Husen jag har jobbat på ligger även de i ett gammalt kulturlandskap och är byggda i början av 1900-talet. De är placerade på kullar för att inte stjäla jordbruksmark dessutom! Tänk om någon kunde tänka så långsiktigt idag. Jordbruksmarken kommer vi behöva en vacker dag.

Det har främst handlar om renovering av fönster och byte/målning av vindskivor och liknande denna sommar. Jag har gett upp att skära i äldre glas och efter några fixade så fick resten beställas. Jag är inte så romantisk att alla rutor måste vara munblåst glas, det är vackert förstås men det viktigaste är att glasen är hela och att glaset är tunt nog att rymmas i båge med kittfals och allt. Ett av fönstren är tidig funkis på ett trapphus:

Detta fönster har länge varit ett aber för mig. Det har inte varit i tillräckligt dåligt skick för att behöva akutrenovering samtidigt som det är ett fönster som en passerar nästan varje dag. Det har sett förjävligt ut rent sagt, flagad färg, bortfallet kitt och dessutom en testmålning med bortvald kulör i ena hörnet. Lägg även märke till på bilden att de som spikat den nya panelen(tilläggsisolerat och fram till nyligen plåtfasad) gjort det så snävt att fönstret inte längre går att haka av. Otroligt ogenomtänkt. Nåväl. det har inte varit något störreproblem att jobba med detta fönster. Det är från tidigt 40-tal, superkvalité på virke och 50% av kittet satt fortfarande som berg, även om det inte var så snyggt gjort. Men se skillnaden efter två lager linoljefärg:

Huset får plötsligt en helt annan karaktär. Mamma som äger huset har valt engelskt röd som kulör på fönster. Jag har här valt att som förr ofta gjordes måla fönsterblecket i samma kulör som fönster, men skyddsplåten ovanför i samma kulör som foder. Fasaden får ett lugnt intryck när alla olika färger som fanns nu plötsligt bara är två.

På mammas hus har det också länge varit läge att fixa en av vindskivorna på en del av huset som byggts till senare. De har haft fel kulör i relation till resten av huset och den ena hade dessutom murknat längst ut.

Innan, skadad vindskiva och hängränna i avvikande kulör

Efter. Vindskivan fixad och hängränna inmålad.

Ni ser skillnaden på innan och efter? Markant förändring skulle jag vilja säga. Vindskivorna är nu kortade med en rejält utstickande plåt ovanpå. Dessutom målade i samma kulör som övriga detaljer på huset. Även den gamla hängrännan är nu inmålad. Farsan hjälpte mig mycket här på ganska hög höjd och de ska han ha all ära för.

På mammas tomt finns en gammal friggebod i något som en gång var lackat fusktimmer. Det har sett ganska illa ut i större delen av mitt liv. Vad gör en åt en något sådant? Vi har tvättat ren fasaden, bytt de lappade och murkna vindskivorna och dragit på ett lager rödfärg. Detta är absolut inte byggnadsvård. Jag har inte alls försökt återställa den till ursprungligt skick. Då hade jag fått plocka fram lackburken. Istället har jag försökt få den att smälta in med de övriga uthusen på tomten och rädda den från totalt förfall. Se nedan.

Algbevuxen en gång lackad panel och vindskivor i dåligt skick.

Vindskivor bytta, fasaden tvättade och allt rödfärgat med Falu ljus.

Det är helt otroligt vad lite färg och nya vindskivor kan göra. Sedan dess även fixat nock.

Det sista projektet jag tänkt genomföra denna sommar på denna fastighet var ett uthusfönster och surprise, vindskivorna ovanför som var i lika bedrövligt skick. Men tiden har inte räckt till, det finns så mycket annat att göra, jobba, älska och vara på andra platser. Men det blir klart innan snön för jag har redan påbörjat renovering av fönster, andra strykningen gjord. Återkommer helt enkelt. Jag tror det kommer bli bra.

Dåligt skick på målning(plastfärg) och vindskivor(plastfärg)

fönstret urtaget och på ansiktslyftning. Linoljefärg blev det!

Kontentan av detta inlägg är väl vad lite färg och nya vindskivor kan göra för ett hus. Visst är det några timmars arbete. Men det tar längre tid att se en säsong av Game of Thrones(har sett alla).

Häromkvällen var jag för övrigt på Gröna Lund. Det var många år sedan sist, typ högstadiet tror jag. Jag och några kompisar käkade på en bättre restaurang nära gamla dansbanan, åkte några karuseller och sedan såg vi den fine unge Troye Sivan spela för tusentals kids (och deras föräldrar) mfl. Troye slog igenom via YouTube för några år sedan och har sedan dess blivit en etablerad sångare och artist. Detta var sista av typ 160 spelningar på världsturnén. Utöver att han verkar rätt trevlig och har en mycket fin mörk röst så är han också något så fantastiskt som en öppet homosexuell flick- och pojkidol. Jag har lyssnat på en del av hans låtar men tillhör absolut inte hardcorefansen. Det var dock några tusen andra sådana där denna kväll och tillsammans med dem, Troye på scen, den varma luften, regnbågsflaggorna, karusellerna och frånvaron av fulla människor skapade vi en magisk afton. Kanske att jag lägger upp några filmklipp senare, det lät förvånansvärt bra, men under tiden får ni hålla till godo med en video från YouTube här nedan. Befriande att se en idol stå på scen och som upptakt till en låt bara säga:”this is about being a homosexual”följt av ett enormt jubel från publikhavet. Fler sådana idoler tack.

allt gott i byggnadsvården namn

/Lars

Publicerad den 4 januari, 20166 januari, 2016 av larsliljas · 1 kommentar

Var inte rädda, det är inte för sent

Ibland ser en ett hus eller en vägg nånstans som ser ut att vara helt bortom räddning. Ännu jobbigare är det om den där väggen eller det där huset råkar vara något en själv äger…

I påskas tillbringade jag en vecka i vårt hus i Bergslagen. Det ligger inte pittoreskt isolerat ute i någon skog eller långt från städer, men att bli tvungen att elda för att få värme och vara i en byggnad som saknar det mesta av brusande rör och moderna installationer gör att det känns som att befinna sig på en annan planet. Mitt mål med veckan var dels att komma bort från Stockholm och vardagen, dels att få lite jobb gjort på huset. Det var en torr fin påsk så målning stod högst på listan.

Huset är byggt i början av 1900-talet och sedan antagligen påbyggt under 1920-talet. På bottenvåningen finns , farstu, kök, kammare, ett minimalt sovrum, hall och sedan några år faktiskt ett fullt fungerande badrum. Bottenvåningen innehåller flera fina detaljer från olika epoker såsom spegeldörrar, skurgolv och fernissade golv, vackra stora fönster, äldre strömbrytare och köksskåp från olika perioder.

Övervåningen är helt oinredd, den blev liksom aldrig färdigbyggd, men med utrymme för minst två sovrum och garderober. Min familj har ägt huset sedan 1970-talet men på senare år är det mest jag som åker dit, sover över, skurar golv, vädrar, eldar, gräver längs grunden och målar där det behövs allra mest.

Fasaden har hunnit bli väldigt sliten med åren och under hela min livstid(33 år) så har ytterdörren aldrig blivit målad. Som ni ser på bilden ovan har det mesta försvunnit i färgväg och rosten runt låset skapat nya kulörer. De senaste åren har jag tittat på den här dörren och fasaden och känt mig ganska uppgiven. Det har känts nästan hopplöst och omöjligt att få det fixat. Skulle det ens gå att fixa? Eller har förfallet gått för långt?

IMG_4314_2

Det finns något fantastiskt i att sätta igång ett nytt projekt. Plocka fram alla verktyg, se till så att alla finns hemma, göra en plan och sedan sätta igång. Efter att jag borstat och sopat rent alla ytor vid entrén gick jag över till att skrapa. Jag skrapade både dörr och snickerier samt borstade ren det rödfärgade. Jag ville ge hela entrén ett piggare utseende.

Snickerierna runt dörren var inte helt lätta att skrapa. Färgen satt hårt. Men det gör inget! Sitter färgen bra så ska man låta den sitta! Yta blir kanske inte lika slät som om den vore renskrapad, men man måste verkligen inte skrapa ren allt målat virke. Låt färgen sitta om den sitter!

Det var däremot väldigt enkelt att skrapa rent dörren. Färgen som fanns kvar satt väldigt löst och rasade som snö när jag gick över den med skrapan. Efter skrapningen kunde jag se att träet på dörren var i tämligen bra skick. Jag skruvade loss låsplåten och la den i ett bad med linoljesåpa några dagar, halvoljade extra utsatta delar av dörren och gjorde mitt bästa för att få ren gångjärnen.

IMG_4328_2

Gångjärnen stålborstades, oljades, skrapades, såpades och borstades igen. Det tog ganska lång tid men till slut blev de faktiskt nästan helt rena. Jag hade förstås kunnat skruva loss gångjärnen för att bearbeta dem ordentligt. Men då hade jag behövt lyfthjälp och mer tid. Jag tror det blev ganska bra ändå.

Jag målade dörr och snickerier med linoljefärger. Gulockra i två lager på ytterdörren, obruten kulör från Gysinge. Det vita är målat med en helvit obruten kulör, även den från Gysinge. Rödfärgen är Falu ljus.

Det tog fem dagar att färdigställa entréfasaden. Inte alls något heltidsarbete. Jag hann även måla ena gavelfasaden, skura golven och läsa lite böcker. Det blev ganska fint måste jag säga.

Huset fick ett helt nytt utseende med den ommålade entréfasaden. Utöver dörr och snickerier så målade jag även den svarta hängrännan ovanför dörren vit och rödfärgade fasadpartierna.

IMG_4314_2

Sliten, nästan eroderad färg, svart hängränna och smutsig entrétrappa.

I jämförelse med nymålat och skurat.

Det gick att rädda! Nu är bara resten kvar…

Dagens musikaliska inslag har inget med hus att göra eller med Sverige ens, men det är en gammal älskad favorit som jag lyssnat på mycket idag, sittandes hemma med öroninflamation. ”Touch” med Miss A.

ha det!