Detta är berättelsen om en köksrenovering som fått ta tid och vars mål har varit att inte skada huset och de värden som finns där.
Huset där köksrenoveringen genomförts är byggt 1920 och ligger på landsbygden nära Borlänge och Falun. Det är ombyggt vid flera tillfällen, både utvidgat och moderniserat genom åren. Det tillhör min pappa och har dykt upp på den här bloggen vid flera tillfällen tidigare.
Pappa har ägt huset i kanske sju år nu och har försiktigt bott in sig och funderat över hur han vill ha det. Ni har kunnat läsa om huset på den här bloggen tidigare, till exempel i det här inlägget som handlade om hur jag efter ett avsnitt av Det sitter i väggarna inspirerade pappa att riva väggskivor i sitt trapphus och frilägga panelen under.
När pappa frilagt väggarna i hallen och trapphuset med vackert resultat kunde han inte låta bli att titta närmare på väggarna i köket.
Köket i huset är säkert renoverat vid flera tillfällen, men den tydligaste renoveringen gjordes på 60-talet då huset vid ett av få tillfällen bytt ägare. Köket har sedan dess haft massor av platsbyggda skåp med släta skåp av masonite, släta väggar och ett slätt tak. Golvet täcks av en äldre linoleummatta i parkettimitation, 30- 40-tal? Inredningen är välbyggd och i bra skick med inbyggda diskställ i skåpet ovanför diskbänken. I golvet vid ena köksbänken ligger en stenhäll med metallist i original runt kanten. Den visar var en stor vedspis en gång stått. På dess plats finns nu istället en bred elspis.
Jag och pappa har vid många tillfällen diskuterat hur köket skulle kunna moderniseras på ett bra sätt men det har aldrig riktigt landat i något konkret. Men när pappa började riva skivorna på köksväggarna började det så smått bli dags att tänka framåt.
Vad fanns där bakom? Bilden nedan visar.
På köksväggarna fanns olika lager av skivor med tapeter och en yttre målning. När pappa började lossa skivorna visade det sig att den övre delen av kökets väggar varit skivklädda från början och täckta med tapet med panelen omålad under detta. Den nedre delen av väggarna är dock sedan byggåret ådringsmålade i björkimitation. Denna ådringsmålning har senare, antagligen på 30 eller 40-talet, täckts av en lackad bärnstensfärgad skiva för att slutligen målas över med täckande färg. Detta innebar att ådringsmålningen var intakt och i nästan perfekt skick runt hela köket.
På skivorna som pappa plockade ned gick det också att hitta spår av de äldre tapeterna som suttit i köket.
Efter att ha funderat ett tag på att måla den rena pärlsponten, något som också skulle kunna vara fint eller att kanske sätta tillbaka och måla de gamla skivorna så bestämde sig pappa för göra något helt annat. Eftersom han jobbat med grafisk design och layout under en stor del av sitt yrkesliv bestämde han sig för att försöka scanna och återskapa den första tapeten som någonsin sattes upp i köket. Efter många timmars jobb var han nöjd med mönsterstorlek och färgerna och skickade mönstret till ett modernt tryckeri. De kunde för ett rimligt pris trycka tapetmönstret med bård, även den från byggåret, i färdiga våder!
Det är ju ganska fantastiskt faktiskt. Men det tog förstås både tid och kostade en del att genomföra. Pappas goda vän som är dekorationsmålare hjälpte till att passa våderna korrekt efter att de gamla skivorna spikats tillbaka där den en gång satt.
Detta innebar alltså att väggarnas utseende och renoveringsfas började bli klar. Men vad skulle ske med det riktigt viktiga i köket. Funktion och skåpinredning?
Vi pratade mycket om vilka funktioner som var viktiga för pappa. Han ville gärna ha en diskmaskin, möjlighet att elda i en köksspis men också ha en köksfläkt, något han saknat sedan han flyttat in. Jag gjorde en enkel skiss i blyerts på hur detta skulle kunna te sig, och pappa köpte förslaget. Vi har i efterhand gjort några mindre förändringar. Se originalskiss nedan.
Den första skissen.
Via muraren som hjälpt pappa att renovera och installera en liten vedspis i den gamla kökshörnan på övervåningen några år tidigare (läs här) hade han kommit i kontakt med en snickare som verkade bra. Det enda var att snickaren inte hade möjlighet att börja inom en snar framtid utan snarare efter ett år. Men eftersom det inte på något vis var bråttom kunde pappa lugnt vänta på detta.
Så en dag när jag lyckosamt var hemma på besök ringde telefonen. Det var snickaren som hörde av sig och berättade att han hade ett inställt jobb och kunde börja med köket hos oss imorgon om det passade. Självklart passade det! Nästa morgon kom han och vi kunde efter en titt på ritning, skåp, mätning och diskussion hjälpas åt att börja demontera köksinredningen så att snickaren skulle kunna ta den till sin verkstad för ombyggnad. Han fick med sig två underskåp och ett överskåp att jobba på.
Själva snickeriarbetet tog inte så lång tid och var färdigt inom två veckor. De båda underskåpen behövde förändras på bredden för att rymma de nya installationerna. Ett utrymme för bakbord fick offras liksom ett mindre kastrullskåp. Bakbordet har fått en ny plats i skafferiet. Underskåpen fick också nya högre socklar för att nå dagens standardhöjd. Överskåpet som skulle sitta ovanför elspisen fick kapas nedtill med ett hyllplan och luckorna byggas om för att skapa rätt höjd mellan spis och fläkt. Snickaren hjälpte dessutom till med att hitta en begagnad diskbänk på rörmokarens lager som både var större än den gamla men som också kunde bytas rakt av mot den som suttit där innan.
I det gamla köket var stänkskyddet bakom köksbänken en perstorpsskiva. Pappa ville nu ha kakel, men vilket? Vi kunde turligt nog hämta inspiration från det gamla kakel vi hittat på den gamla köksväggen en trappa upp i huset. Se bilderna nedan.
Skåpen levererades tillbaka och sattes på plats. El och vatten drogs om för att passa de nya installationerna. Ett riktigt stort jobb som blev pappas var att spackla och måla om de gamla köksskåpen. Kulören mättes upp från andra skåp i köket, en gråaktig kulör.
Jag är nöjd och stolt över den här köksrenoveringen och det vet jag att min pappa också är. Han har låtit den ta tid och han har funderat över många alternativ men också kunnat lyssna på andras förslag. Hantverkarna som varit inblandade har också varit fantastiska genom sin kunskap och sitt engagemang.
Så hur blev det då? Jo så här:
Vi har på det här viset dels kunnat bevara och förbättra den inredning som redan fanns i köket, men också fått chansen att lyfta fram husets hela historia. I köket syns nu både 1920-tal genom tapet, ådring, foder, socklar och kakel, 1930-40-tal i linoleumgolvet. Köksskåpen och den återanvända bänkskivan i perstorpsplatta visar på husets stora renovering under 1960-talet och elspis, vedspis, diskmaskin och köksfläkt är anpassade för ett liv idag.
Det har varit kul att få vara med och göra detta möjligt. Jag hoppas att någon kommer läsa den här artikeln och känna inspiration att göra liknande med sina egna kök. Med tid och fantasi går det att komma långt. En tråkig tendens idag är att många river ur sina kök från 50- och 60-tal för att bygga ”äldre” varianter från tidigt 1900-tal. Det tycker jag både är slöseri med resurser och historia. Bygg på det som finns i första hand. Mycket av den äldre köksinredning vi har i Sverige idag är från de här åren i mitten av 1900-talet, med massiva stommar och gott om plats. Det moderna köket härstammar från den här tiden och innebar en enorm förbättring i standard jämfört med tidigare.
Vi behöver idag långsiktiga lösningar och vårdande av det som redan finns för att kunna skapa ett hållbart samhälle.
Härnäst ska jag försöka hjälpa min mamma med en liknande renovering. Skiss är redan gjord, kulörer valda och köksspis avdammad i ett uthus.
Dagens låt är Overload, enligt min mening en av de bästa debutlåtarna från en grupp någonsin.
/Lars
Fönster mot gården 