Hälsning i blyerts från förr

Denna text har senare publicerats som krönika i Byggnadskultur nr.4 2020.

15 juni 1935. Vackert väder.

Upptäcker jag att det står skrivet med blyerts på undersidan av stolen när jag vänt den upp och ned på ett bord, för att göra rent ett golv hos mamma vid jul för något år sedan. Jag vet inte vem som skrivit och jag lyckas inte koppla datumet till något särskilt i släktens historia. Inget bröllop och ingen födsel sådär på rak arm. Stolen är betydligt äldre, en Leksandsstol med sju pinnar i ryggen som den ska, från början sammanfogad utan spik eller skruv. Någon har dock förstärkt den med skruv och klossar någon gång. Var det vad som hände den där vackra junidagen 1935? Någon har i alla fall lämnat detta meddelande för framtiden och för mig känns det som en spricka i tiden. En liten tidsresa till då.IMG_7929

En gång låg jag på golvet i övre hallen hemma på gården och tittade i taket. Kanske var det något barn som föranledde placeringen, eller så var jag bara trött. Men ur mitt nya perspektiv kunde jag se sådant som annars inte syns. Som undersidan av pelarbordet intill. Ur en vacker svepande handstil kunde jag läsa:

Annandag påsk 1920. Aug Hilda

IMG_7914

Liljas August och Skommar Hilda Ersdotter var min mormors föräldrar och de gifte sig påsken 1920. Ett bröllopspresentbord alltså. Det visste jag inte innan texten upptäcktes och ingen annan heller vad det verkar. Hilda och August, undrar om de var glada över sitt nya pelarbord och vem de fick det av? Kanske hennes föräldrar, de hade det bättre ställt än de hade det i Liljas. Mina minnen av Hilda är vaga även om hon hann fylla 101 och därmed levde under min barndom. August dog redan på 50-talet. Med små pusselbitar blir bilden av de två mer komplett. Koppar från deras lysningsservis i ett skåp, bröllopsfoto, mormors och mammas berättelser, en text i blyerts under ett gammalt pelarbord på mammas hall. En möjlighet att känna dem lite bättre.

Mitt på gårdslängan ut mot trädgården hemma hos mamma finns en utanpåliggande trappa som leder upp till en dörr. Bakom dörren finns ett litet utrymme, ”mellanrummet” som innehåller madrasser, fotoalbum, tavlor och annat som är svårt att hitta plats för. Från mellanrummet leder två dörrar. En till ett sovrum och en till en vind full av bråte. Dörren in utifrån trappan är gammal, ja det går faktiskt att säga exakt hur gammal dörren är, för i ögonhöjd står tydligt skrivet:

Den 29 mars 1870 Anders Ersson i Torrberg

Liljas Anders Ersson, mammas morfars morfar gör sig påmind varje gång en har ärenden upp till de där rummen. Jag vet nästan inget om människan. Men han bodde på exakt denna plats 1870, hade samma gårdsnamn som jag och han tillverkade en dörr som var färdig det fantastiska datumet 29 mars. Det räcker långt.

Okej alternativtolkning: Han tyckte 29 mars var ett så häftigt datum och blev tvungen att skriva det på dörren, men kanske tillverkade han den inte alls. Husen är äldre. Vad vet jag. Men något betyder det och det minner om honom.

Det jag kanske tycker är mest fantastiskt med dessa små meddelanden är inte heller exakt vad de egentligen betyder. Men de ger kopplingar bakåt, till släktingar och händelser som jag annars sällan tänker på. Personerna bakom meddelandena kommer till liv för ett ögonblick, vare sig jag vet vilka de var eller ej. Påminner om det som en gång varit.

När mormor och morfar levde tvingade jag dem att skriva lappar på möblerna hemma och häfta fast. Vad är det för skåp eller bord? Vem är född i soffan? NI MÅSTE BERÄTTA FÖR OSS.

Det som finns runt oss är spår av det som varit och fyllt av minnen och innebörd. Någon har levt ett liv på just den platsen. Varit kär och kämpat och sörjt. Det är hisnande och fantastiskt. Taket jag tittar upp på när jag ska somna ikväll är antagligen samma tak som Anders Ersson tittade upp på kvällen efter att han förfärdigat sin dörr i mars 1870. Men för att påminnas om detta tror jag det är viktigt att det lämnas små meddelanden ibland. Det är så lätt att glömma annars i brådska till jobb och återvinningsstationen och barnkalasen och allt vad man nu gör i sitt liv.

Innan jag lyfte ned Leksandsstolen med meddelandet om det vackra vädret i juni 1935 lade jag till några egna rader. Utan att försöka härma men med en hälsning från stunden jag befann mig i.

Med detta vill jag uppmana fler att lämna meddelande i blyerts för framtida upptäckt och funderingar. SKRIV PÅ MÖBLERNA!

Eftersom det var så längsedan jag skrev något här blir det mer än en musikvideo idag, det är det enda rimliga. Nedan musik för kulturvård/byggnadsvård, skrapande av färg och genuina byggnader:

1. Grimes, en av de mest fantastiska artister jag vet, laddade upp för att släppa nytt album länge. Nu har hon gjort det!!! En av de första nya släppen var denna awesome, So heavy I fell through the earth:

2. Park Bom återvände i triumf med ett soloalbum efter år av motgångar, hån, dubbelbestraffningar och skit. Hon är en otrolig sångerska. Ni som har koll vet ju vilket segertåg 2019 var för henne och fler av de andra medlemmarna i 2NE1:

https://www.youtube.com/watch?v=dnQflYjicms

3. Den logiska uppföljningen på Bom blir förstås CL från samma 2NE1. Hennes återkomst vintern 2019 var strålande, förstås:

Om ni vill så finns fönstermotgården att följa på Instagram, med mycket mer regelbundna uppdateringar.

För övrigt så önskar jag alla ett feministiskt och antirasistiskt 2020.

/Lars

Hur kan en åldersbestämma timmerhus?

Vår släktgård i Leksand består av ett antal timmerbyggnader i varierande storlek, utseende och, olika åldrar. Här bor min mamma sedan ett och ett halvt år.

IMG_0886
Några av gårdens äldsta byggnader i den sammanbyggda västra gårdslängan. Lisstuggu(lillstugan) och vedskjul/skulle/portlider med utanpåliggande trappa.

Vi vet en del om gårdens historia utifrån berättelser i familjen och den gamla storskifteskartan från 1827. Men hur gamla är byggnaderna som står här och hur går en till väga för att bestämma ålder på gamla timmerbyggnader?

Svaret heter dendrokronologi och innebär att en med hjälp av olika borrprover från stockar i byggnader kan jämföra stockarnas växtperiod med en längre växtlinje och på så vis åldersbestämma de olika stockarna i väggarna. Det finns som sagt också en storskifteskarta från 1820-talet att titta på som kan ge lite vägledning. Där finns en del byggnader på gården utritade. Men på det stora hela är dendrokronologi ett säkrare kort för att veta exakt när timmer tagits till byggnader. Tillsammans är de båda metoderna dock nästan oslagbara.

För ett antal år sedan köpte mamma en sådan timmerdatering för gården. Det hela slutade med en artikel i tidningen Byggnadskultur, som är Svensk Byggnadsvårdsförenings tidning. Den artikeln kan ni läsa digitalt via Byggnadsvårdsföreningens kunskapsbank och det är hela poängen med detta inlägg. Ett tips om en annan artikel.

Klicka här för att läsa hela artikeln.

Det som inte syns vare sig på karta eller i dendrokronologi är var huset stod från början. Eftersom timmerbyggnader är relativt enkla att plocka ned och sätta upp på annan plats så kan ett hus ha flyttats många gånger tidigare. Dessutom kan ett hus ha kompletterats flera gånger med både äldre och yngre virke. Om det fanns bra äldre virke i ett äldre hus kunde det förstås komma till pass vid ett nybygge. Det är därför viktigt att ta flera borrprover från samma byggnader för att få ut så många prover som möjligt att jämföra.

Trevlig läsning!

/L