Från sommarens arbetsdagbok – del 2

Det blev så väldigt mycket text senast jag skrev ett blogginlägg, så den enda lösningen blev att dela den i två delar. Allt handlar om det arbete jag gjort under sommaren 2020 på släktgården som mamma tagit över. På grund av corona och mina studier till Bebyggelseantikvarie i Göteborg hade jag hela sommaren 2020 till förfogande för arbete på gården hemma i Dalarna. Nedan följer del 2.

Trädgård och ängsmark

Gården har sedan tidigt 1970-tal omgivits av stora gräsmattor. Det är gammal ängs- och åkermark närmast husen som blivit till en stor parkliknande miljö med kort gräs. Morfar hade en åkgräsklippare med uppsamlare som han åkte runt på jämt och ständigt. När han gått bort kopplades en robot in. En av de första åtgärderna när mamma tog över gården var att sluta klippa delar av dessa enorma gräsmattor. Gräsmatta är en biologisk öken och vi vill ha en mångfald av växter för bin och andra insekter att trivas i. Hela jordklotet lever idag med massdöd för insekter och djur. Vi behöver alla de hotade djuren för ett balanserat ekosystem. Om vi låter delar av våra trädgårdar växa vilda och hanterar gräsmattorna som äng kan vi ge djuren en gnutta livsutrymme igen. Genom fruktträdgården har vi istället för gräsmatta börjat klippa gångar som delar in ängsmarken i kvarter under fruktträden. De flesta av de 14 träden är från ca 1920 men komplettering pågår fortfarande där något dött.

Fruktträdgården där hemma. Sedan några år är gräsmattan förbjuden och vi klipper istället gångar som delar in grönskan i ängsrutor under träden. Maskrosorna stortrivs i början av säsongen och är fantastisk och viktig mat för bin och andra insekter, men ersätts senare på säsongen av högt gräs och andra örter.

Målet är artrik äng, men det ställer krav på slåtter en eller två gånger om året. Allt som slås måste därefter avlägsnas för att markerna ska bli så pass magra att ängsväxter trivs. För att göra detta till en rimlig arbetsuppgift behövs en slåtterbalk, vilket min pappa har i sin ägo och snällt lånar ut och helst ett gäng snälla släktingar som hjälper till. Vi hade turen att få tillgång till båda dessa saker denna sommar.

Gamla harvar (krattan vid slåtter) kommer åter till heders när vi försöker hävda gräsmattorna som de ängar de en gång var.

I år reste vi för första gången på många år en hässja intill gården, en konstart som mina morbröder fortfarande behärskar från sin uppväxt i byn. Ett initialt problem var att vi inte längre hade alla delar som utgör en hässja. Men mammas kusin som äger morfars föräldrahem meddelade att där fanns i princip oanvända delar, bara att ta för sig. Vi fick ett antal krak som antagligen tillverkats av morfars äldre bror Axel nån gång vid 1900-talets mitt. En hässja består av krak, röder och stöd. Kraken är de kraftiga stolpar som spettas ned i marken med alla piggar som man sen lägger röderna, alltså de långa störarna på. För att hässjan ska stå upprätt krävs också stöd som kilas mellan kraken och marken så en stabil trefot bildas. Golven (gôlv på Leksandmål) är utrymmet som uppstår mellan kraken, där gräset läggs på röder. Vissa hässjor förr kunde kan uppåt 20 gôlv i samma rad och alltså vara otroligt långa. Vår hässja hade två gôlv. Gräset packas olika tjockt beroende på vilken sorts gräs det är. Man måste vara försiktig med det tunnare gräset så det inte packas för hårt och börjar mögla istället för att torka. Tjämsa kallas metoden att forma gräset till lagom stora hötappar att lägga på hässjan, på röderna.

När gräset torkat på hässjan kunde grannen sedan ta det till sina djur. Jag kunde nästan ingenting om hässjning innan denna sommar, men är väldigt glad över släktingar som kan lära ut. Tack morbröderna!

Kanske blir det en ny hässja nästa år.

Belysning

Ovanför garageportarna har det länge suttit en tom armatur för ytterbelysning. Den har faktiskt varit så diskret att jag knappt tänkt på den alls. Men så stod jag utanför gamla garaget en dag i somras och insåg att där satt en exakt likadan armatur ovanför porten, men med en vacker kupa i klarglas som gav den ett helt annat uttryck än den nakna vid nya garaget.

Jag fick en aha-upplevelse och förstod plötsligt hur armaturen ovanför garaget skulle kunna te sig om det gick att få den att fungera och jag kunde hitta en ny kupa. Ganska snart kunde jag konstatera att det gick att beställa kupor av exakt samma mått via nätet och var på väg att lägga en order. Men så började jag fundera över om jag inte sett en sådan kupa på någon annan plats på gården. Det kändes bekant. Jag gick ut och började se mig om i uthusen. Mycket riktigt, i taket i ett uthus satt exakt en sådan kupa på en vanlig lampsockel. Jag hittade en rund vit glaskupa som jag kunde ersätta den med och som faktiskt storleksmässigt passade mycket bättre inomhus.

Det nyfunna lampglaset inifrån ett uthus gick att flytta ut.

Plötsligt hade de gamla armaturerna på båda garagen fina gamla klarglaskupor och fungerade igen. En liten sak som ändå betyder så mycket. Både för ljus och intryck.

Musik för byggnadsvård

Loona (이달의 소녀/Idaru sonyeo) är en grupp, ett koncept med egenskapat universum som det går att förlora sig i. De presenterades från början genom att alla 12 medlemmar från 2016 och framåt släppte ett varsitt solo, samt låtar i olika subgruppskombinationer, fram till hela gruppens gemensamma debut 2018. De flesta av solosläppen var löjligt välproducerade och snyggt gjorda. EXTREMT begåvade artister. Även de tidiga gemensamma släppen höll mycket hög kvalitet. Butterfly från 2019 är en av dessa. Låten är drömsk med fantastisk bas, videon skitsnygg och koroegrafin/dansen knivskarp. För den som uppskattar synkroniserad koreografi är Loona en närmast oöverträffad dröm. För ett år sedan gick jag runt med Butterfly i lurarna i ett dimmigt och blött Göteborg. Låten förhöjde promenaderna genom Botaniska till en magisk nivå. Ut och testa!

Wheesung bytte av någon anledning artistnamn till Realslow häromåret (fast på korenska skrivs det fortfarande 휘성 vilket betyder just Wheesung och är lite förvirrande) och känns som ett nedköp då han är en ikon på den koreanska musikhimlen sedan många år. Idag är det inte så många som bryr sig om vad han släpper för musik men herregud, denna låt vad fantastisk den är. STORSLAGEN.

Musik för slåtter, resning av hässja och elarbeten.

Tack för denna gång.

Ni hittar Fönster mot gården på Instagram för väldigt mycket mer regelbundna uppdateringar om arkitektur, byggnadsvård och hur det är att studera till Bebyggelseantikvarie.

/Lars

Hälsning i blyerts från förr

Denna text har senare publicerats som krönika i Byggnadskultur nr.4 2020.

15 juni 1935. Vackert väder.

Upptäcker jag att det står skrivet med blyerts på undersidan av stolen när jag vänt den upp och ned på ett bord, för att göra rent ett golv hos mamma vid jul för något år sedan. Jag vet inte vem som skrivit och jag lyckas inte koppla datumet till något särskilt i släktens historia. Inget bröllop och ingen födsel sådär på rak arm. Stolen är betydligt äldre, en Leksandsstol med sju pinnar i ryggen som den ska, från början sammanfogad utan spik eller skruv. Någon har dock förstärkt den med skruv och klossar någon gång. Var det vad som hände den där vackra junidagen 1935? Någon har i alla fall lämnat detta meddelande för framtiden och för mig känns det som en spricka i tiden. En liten tidsresa till då.IMG_7929

En gång låg jag på golvet i övre hallen hemma på gården och tittade i taket. Kanske var det något barn som föranledde placeringen, eller så var jag bara trött. Men ur mitt nya perspektiv kunde jag se sådant som annars inte syns. Som undersidan av pelarbordet intill. Ur en vacker svepande handstil kunde jag läsa:

Annandag påsk 1920. Aug Hilda

IMG_7914

Liljas August och Skommar Hilda Ersdotter var min mormors föräldrar och de gifte sig påsken 1920. Ett bröllopspresentbord alltså. Det visste jag inte innan texten upptäcktes och ingen annan heller vad det verkar. Hilda och August, undrar om de var glada över sitt nya pelarbord och vem de fick det av? Kanske hennes föräldrar, de hade det bättre ställt än de hade det i Liljas. Mina minnen av Hilda är vaga även om hon hann fylla 101 och därmed levde under min barndom. August dog redan på 50-talet. Med små pusselbitar blir bilden av de två mer komplett. Koppar från deras lysningsservis i ett skåp, bröllopsfoto, mormors och mammas berättelser, en text i blyerts under ett gammalt pelarbord på mammas hall. En möjlighet att känna dem lite bättre.

Mitt på gårdslängan ut mot trädgården hemma hos mamma finns en utanpåliggande trappa som leder upp till en dörr. Bakom dörren finns ett litet utrymme, ”mellanrummet” som innehåller madrasser, fotoalbum, tavlor och annat som är svårt att hitta plats för. Från mellanrummet leder två dörrar. En till ett sovrum och en till en vind full av bråte. Dörren in utifrån trappan är gammal, ja det går faktiskt att säga exakt hur gammal dörren är, för i ögonhöjd står tydligt skrivet:

Den 29 mars 1870 Anders Ersson i Torrberg

Liljas Anders Ersson, mammas morfars morfar gör sig påmind varje gång en har ärenden upp till de där rummen. Jag vet nästan inget om människan. Men han bodde på exakt denna plats 1870, hade samma gårdsnamn som jag och han tillverkade en dörr som var färdig det fantastiska datumet 29 mars. Det räcker långt.

Okej alternativtolkning: Han tyckte 29 mars var ett så häftigt datum och blev tvungen att skriva det på dörren, men kanske tillverkade han den inte alls. Husen är äldre. Vad vet jag. Men något betyder det och det minner om honom.

Det jag kanske tycker är mest fantastiskt med dessa små meddelanden är inte heller exakt vad de egentligen betyder. Men de ger kopplingar bakåt, till släktingar och händelser som jag annars sällan tänker på. Personerna bakom meddelandena kommer till liv för ett ögonblick, vare sig jag vet vilka de var eller ej. Påminner om det som en gång varit.

När mormor och morfar levde tvingade jag dem att skriva lappar på möblerna hemma och häfta fast. Vad är det för skåp eller bord? Vem är född i soffan? NI MÅSTE BERÄTTA FÖR OSS.

Det som finns runt oss är spår av det som varit och fyllt av minnen och innebörd. Någon har levt ett liv på just den platsen. Varit kär och kämpat och sörjt. Det är hisnande och fantastiskt. Taket jag tittar upp på när jag ska somna ikväll är antagligen samma tak som Anders Ersson tittade upp på kvällen efter att han förfärdigat sin dörr i mars 1870. Men för att påminnas om detta tror jag det är viktigt att det lämnas små meddelanden ibland. Det är så lätt att glömma annars i brådska till jobb och återvinningsstationen och barnkalasen och allt vad man nu gör i sitt liv.

Innan jag lyfte ned Leksandsstolen med meddelandet om det vackra vädret i juni 1935 lade jag till några egna rader. Utan att försöka härma men med en hälsning från stunden jag befann mig i.

Med detta vill jag uppmana fler att lämna meddelande i blyerts för framtida upptäckt och funderingar. SKRIV PÅ MÖBLERNA!

Eftersom det var så längsedan jag skrev något här blir det mer än en musikvideo idag, det är det enda rimliga. Nedan musik för kulturvård/byggnadsvård, skrapande av färg och genuina byggnader:

1. Grimes, en av de mest fantastiska artister jag vet, laddade upp för att släppa nytt album länge. Nu har hon gjort det!!! En av de första nya släppen var denna awesome, So heavy I fell through the earth:

2. Park Bom återvände i triumf med ett soloalbum efter år av motgångar, hån, dubbelbestraffningar och skit. Hon är en otrolig sångerska. Ni som har koll vet ju vilket segertåg 2019 var för henne och fler av de andra medlemmarna i 2NE1:

https://www.youtube.com/watch?v=dnQflYjicms

3. Den logiska uppföljningen på Bom blir förstås CL från samma 2NE1. Hennes återkomst vintern 2019 var strålande, förstås:

Om ni vill så finns fönstermotgården att följa på Instagram, med mycket mer regelbundna uppdateringar.

För övrigt så önskar jag alla ett feministiskt och antirasistiskt 2020.

/Lars

Hur kan en åldersbestämma timmerhus?

Vår släktgård i Leksand består av ett antal timmerbyggnader i varierande storlek, utseende och, olika åldrar. Här bor min mamma sedan ett och ett halvt år.

IMG_0886
Några av gårdens äldsta byggnader i den sammanbyggda västra gårdslängan. Lisstuggu(lillstugan) och vedskjul/skulle/portlider med utanpåliggande trappa.

Vi vet en del om gårdens historia utifrån berättelser i familjen och den gamla storskifteskartan från 1827. Men hur gamla är byggnaderna som står här och hur går en till väga för att bestämma ålder på gamla timmerbyggnader?

Svaret heter dendrokronologi och innebär att en med hjälp av olika borrprover från stockar i byggnader kan jämföra stockarnas växtperiod med en längre växtlinje och på så vis åldersbestämma de olika stockarna i väggarna. Det finns som sagt också en storskifteskarta från 1820-talet att titta på som kan ge lite vägledning. Där finns en del byggnader på gården utritade. Men på det stora hela är dendrokronologi ett säkrare kort för att veta exakt när timmer tagits till byggnader. Tillsammans är de båda metoderna dock nästan oslagbara.

För ett antal år sedan köpte mamma en sådan timmerdatering för gården. Det hela slutade med en artikel i tidningen Byggnadskultur, som är Svensk Byggnadsvårdsförenings tidning. Den artikeln kan ni läsa digitalt via Byggnadsvårdsföreningens kunskapsbank och det är hela poängen med detta inlägg. Ett tips om en annan artikel.

Klicka här för att läsa hela artikeln.

Det som inte syns vare sig på karta eller i dendrokronologi är var huset stod från början. Eftersom timmerbyggnader är relativt enkla att plocka ned och sätta upp på annan plats så kan ett hus ha flyttats många gånger tidigare. Dessutom kan ett hus ha kompletterats flera gånger med både äldre och yngre virke. Om det fanns bra äldre virke i ett äldre hus kunde det förstås komma till pass vid ett nybygge. Det är därför viktigt att ta flera borrprover från samma byggnader för att få ut så många prover som möjligt att jämföra.

Trevlig läsning!

/L

 

 

Hundraårsköket – återbruk på hög – och låg nivå

img_0380

Jag har tidigare under året berättat om mammas kök här. Sen kom sommaren och det var dags att måla kök och annat, sen var det dags att flytta från Stockholm till Göteborg och sen… Men NU har jag tid, för jag ligger hemma sjuk och stormen Knut rasar utanför. Så:

Mamma tog över sitt föräldrahem och allas vår släktgård för närmare två år sedan. Det är en kringbyggd gård med öppen gårdsplan i mitten och förhållandevis välbevarad bebyggelsestruktur. Det går fortfarande att ana hur här såg ut för 100 år sedan. Det stora boningshuset är uppfört på platsen i början av 1900-talet och övertog då rollen från den byggnad som idag kallas Lisstuggu.

Under 50-talet genomgick stora boningshuset en genomgripande renovering och utvidgades. Det hela gjordes med känsla för miljön av min morfar och utifrån ser bebyggelsen enhetlig ut. I timmer och allt.

Köket skapades alltså i sin nuvarande form och stod färdigt 1958. Ett klassiskt funkiskök.

Fina köksskåp från 1958 med mycket sliten målning. Fin bänkskiva i stavlimmad ek ovanpå.

img_0374
Diskbänk från tidigt 1950-tal i toppskick med samtida lite tröttare underskåp och en mycket trött och sliten bänkskiva i laminat från 1980-talet intill. Blått kakel i original från 1958 i nyskick.

Men som bilderna visar, ett funkiskök med några år på nacken och många lager färg. Det senaste färglagret från sent 70-tal eller möjligtvis tidigt 80-tal. Ingen minns exakt. Inte min favoritkulörskala, men en otroligt välgjord ådringsmålning. Många duktiga hantverkare var verksamma under 70-talet.

På 40 år hinner dock modet ändras några gånger och framförallt hinner ett kök som används varje dag bli ganska slitet. Detta kök har känts väldigt trött de senaste åren och de fuktproblem som nyligen åtgärdats under huset har lämnat en unken lukt i alla underskåp. Att mamma, som ska bo här dessutom skarpt ogillar dessa kulörer talade skarpt för någon form av förändring.

Inte bara av färg heller för den delen, utan snarare en total omplanering av köket. Diskmaskinen som installerades på 60-talet hamnade då i en tom lucka mitt under den långa köksbänken och har sedan dess konstant varit i vägen. Så fort någon har öppnat luckan har det inneburit en krock. Dessutom ville mamma ha tillbaka en vedspis i köket. Det har knappt eldats i huset alls sedan flispannan togs ur bruk under 90-talet till förmån för jordvärme vilket varit en del av det tilltagande fuktproblemet i huset. Eldar du inte ett hus så kommer fukten… Vedspisen plockades bort under slutet av 60-talet vilket inte alls är konstigt. Det var förstås fantastiskt att slippa sot, aska och ved inne i köket. Elspis är ju rätt fantastiskt.

Så vad går det då att göra av detta? Riv ur och bygg nytt! Återskapa det rena funkisköket i all sin moderna skönhet? Allmogekök för att minna om husets byggår?

Först och främst, kök är skitdyrt. Vem fan har råd att riva ut och bygga ett nytt bara så där? Den som precis tagit över en släktgård vill nog helst slippa ytterligare utgifter. Dessutom, ett kök från 50-talet har en hel del prima virke i sig och tillåter ombyggnad. Utöver det så är allmogekök ett modernt påhitt. Ett falsarium som rent historiskt aldrig existerat. I det här huset var köket fram till 1958 en samling av lösa bord, stolar, skåp, soffor och sängar i olika kulörer och från olika tider. Inte aktuellt nån annanstans än på hembygdsgården för de flesta moderna människor. Den som tittar på bilderna ovan och nedan inser att här inte är läge att skapa en enhetlig historisk stil. Snarare att jobba med det som finns för att skapa ett bra och hemtrevligt kök med 2000-talsstandard. Slutligen, miljömässigt så är det ohållbart att byta ut ett kök som går att behålla (de flesta kök går att behålla). Vi kan inte hålla på och slänga saker hur som helst. Vi måste ta hand om dem och lära oss leva med att allt inte är nytt. Innan jordklotet är slut.

img_1120.jpg
Framskrapade kulörer på köksluckorna. Den näst översta vita är en grundfärg för ådringsmålningen från 1970-talet.

Köket från en annan vinkel. Äldre hörnskåp som morfar fått i betalning för ett ritjobb åt en släkting landade i köket på 1970-talet. En nytryckt tapet med schablonimitation som suttit uppe i minst 30 år. Stora men gedigna spröjsade fönster från 50-talet. Grått golv av plast/linoleumtyp. Smutsigt kökstak som skriker efter färg. Stolar och bord från olika epoker. Hur skapas en bra helhet av allt detta tillsammans med skåpsinredningen på den andra väggarna?

Så hur ska en då gå till väga? Var börjar arbetet? Jag började med en handritad skiss.

img_1705
Snabbskiss över förändrade funktioner i köket.

Skissen utgick från några viktiga grundförutsättningar som var givna. 1. Vedspis installeras i anslutning till skorsten. 2. Diskmaskin får inte flyttas allt för långt från avlopp. 3. Det får inte bli för dyrt, dvs. gör så lite som möjligt.

Det innebar att diskmaskinen flyttade från mitten av skåpväggen till vänstra kanten under diskbänken och att vedspisen hamnade längst till höger där skorstenen fanns bakom väggen. En tydlig ledtråd till det var att det fortfarande låg kvar klinker i golvet där vedspisen en gång stått. Men mamma kunde ju också berätta hur det en gång sett ut.

Den gamla elspisen var av bredare modell och när den byttes mot en normalstor så fick både el- och vedspis plats längs väggen och bara ett litet grytskåp fick skatta åt förgängligheten. Det fanns på gården inte kvar nån lämplig vedspis att återanvända i köket. Men vi hade en stående i garaget! Den var av en något mindre modell, Husqvarna från 1930-40-tal som jag tvingat mamma att ta med i flytten. Den hade stått nedplockad i ett hörn av ett uthus och kommit med på köpet vid ett annat husköp några år tidigare. Den lämnades på renovering och kom tillbaka nästan som ny.

img_0843
Den nyrenoverade vedspisen på väg upp i köket. Duktig murare/spisrenoverare från trakten som gjort jobb åt familjen flera gånger tidigare klarade biffen även denna gång.

Spisen på plats. Golvklinker kvar sedan 1950-talets vedspis stod där.

Vi hade tur eftersom pappa och jag gjort en liknande uppdatering av hans kök bara några månader tidigare. Även den kan ni läsa om här på bloggen. Pappa fick då tag på några fantastiska hantverkare som intresserar sig för återbruk och bra material. Samma hantverkare gjorde även ändringarna i detta kök. Renovering av spis, murning, bortmontering av skåp, anpassning av dem och återmontering. Snickaren bytte till exempel ett trasigt sidostycke på ett överskåp mot ett i massivträ, tillverkad en ny skärbräda med samma noggrannhet och anpassade den nyfunna bänkskivan.

Bänkskivan ja, det var en märklig blandning av tur och gott minne.

Mamma och jag kunde ganska tidigt konstatera att det var läge för en ny bänkskiva mellan diskbänk och spis. Den som lagts dit under 80-talet i laminat var sliten och ful. Jag vet inte riktigt hur min hjärna jobbade då men på något vis bar den minne av nån stor skiva jag sett flera gånger på gården. Så jag började leta. Jag gick igenom några bodar, klättrade upp på några skullar och faktiskt efter knappt tio minuter kunde jag i triumf bära fram en stor tillsynes oanvänd stavlimmad bänkskiva från stallskulln. Det visade sig att den antagligen var gjord för just denna bänk då måtten stämde nästan perfekt. Den hade dock ett fult hack på ena sidan vilket antagligen ledde till att den hamnade på skullen istället. Men eftersom bänkytan nu krympt med några decimeter på grund av de båda nyinstallerade spisarna kunde snickaren såga bort det dåliga och lägga den på plats!

När diskmaskinen flyttats kunde skåpen flyttas närmare diskbänken, och utrymme för elspisen skapades. Notera nyoljad bänkskiva funnen på en höskulle.

Diskmaskinen på sin nya plats i kanten av skåpsraden, nära både vatten, diskho och överskåp för porslin men inte i vägen för matlagning.

Den nygamla bänkskivan på plats.

Ny standard för vatten kräver att det finns avstängning för diskmaskin ovan diskbänk.. Så några fula hål i väggen och en ny kran, men en gammal diskbänk! Tur att det finns massor av kakel kvar från bygget 1958 så det går att byta framöver.

Överskåpet vid spisen behövde också omarbetas. En vedspis kräver en hel del utrymme runt om åt alla håll av brandsäkerhetsskäl. Skåpsraden som satt ovanför spisen nu visade tecken på att vara påbyggd. Viket förstås inte var så konstigt eftersom det tidigare funnits en vedspis i köket. När den plockades bort kunde överskåpen byggas på.

Snickaren fick nu montera ned hela raden och sedan återskapa den storlek som suttit där från tidigare och lämnat fritt ovan vedspisen

 

Det nygamla överskåpet blev visserligen mindre, men i det gamla hade det gått ett stort ventilationsrör och mest stått skräp. Notera det återinstallerade lysröret. Inte så snyggt kanske men väldigt praktiskt och förr standard i alla kök. När det är släckt syns det inte.

Kulören till köksskåpen var inte helt enkel att välja. Men nånstans längs vägen hade vi landat i att grön var ett bra val. Grön fanns redan i tapeten som inte skulle bytas, den fanns i det stora gamla hörnskåpet och det var en kulör vi lätt kunde associera med 50-talskök. Det tog några provmålningar och en omröstning innan vi var redo att sätta igång på allvar.

Jag tror det blev bra.

Slutresultatet innebar ett helt nytt kök med hundra års historia där det enda som faktiskt var nytt var en elspis, en kolfilterfläkt, några eluttag, en lysrörsarmatur och några burkar färg.

 

Jämför innan efter:

 

 

Veckans video är Mango med Hyomin

/L

1 maj är inte en dag för byggnadsvård.

1 maj är en ledig helgdag för att vi ska kunna gå ut och demonstrera. Det är inte en ledig dag vi fått för picknick i vårsolen. Jaha, är ni inte socialister? Behövs det inga demonstrationer mer? FEL. Nazister marscherar på gatorna i Ludvika och på andra ställen. Tyvärr har Gysinge byggnadsvård har av någon anledning valt att årligen lägga sin byggnadsvårdsdag på 1 maj. Rimligt, för då är folk lediga och kan åka på utflykt. Alla är ju trots allt inte socialister. Men det skaver lite i mig. Idag behöver vi kanske inte demonstrerar för det mest fundamentala. Fast å andra sidan så skulle alla, oavsett politisk färg kunna mötas upp i Ludvika och manifestera mot extremism och intolerans.

Så, skippa byggnadsvården första maj och låt vårt politiska välbefinnande gå före. Alla andra dagar är för byggnadsvård. 1 maj för politisk manifestation.

/Lars

Gammalt blir nytt

Jag tänker på hus mest hela tiden. Hus från olika tider, platser och storlekar. Hus och allt som hör till. Tekniker, stilar, inredningar och historia. Jag har ritat hus i hela mitt liv. Fantiserade och riktiga. Genomskärningar, fasader och planritningar. Dessutom har jag hittat på historier till många av husen. Sakta har husen trängt in i mitt liv och tar upp allt mer tid. Jag har tur, för i min familj har det alltid funnits många hus att vara i och fixa med. För ett år sedan tog min mamma över vår släktgård i Leksand, en kringbyggd gård med timmerbyggnader från olika tider. Det senaste året har denna gård tagit allt mer av min tankeverksamhet och lediga tid i anspråk. Just nu är det en precis påbörjad köksrenovering som tar plats i huvudet. Med stöd, ritning, råd och vägledning försöker jag hjälpa min mamma genom denna process. Jag hoppas att hon inte blir helt vansinnig på min energi och mina frågor längs vägen. Det är ett väldigt spännande projekt för mig. Idag påbörjade världens bästa hantverkare demontering av köksinredning från 50-talet som ska byggas om för att sedan sättas tillbaka.

Jag var hemma på gården över påskhelgen, inte minst för att diskutera köket, men det finns mycket annat att fixa med också. Fixande som ger mig otroligt mycket glädje och energi. Lillstugan på gården, Lisstuggu, är det äldsta av de tre bostadshusen som nu finns på gården med mycket av timret avverkat på 1780-90-talet och påbyggt i slutet av 1800-talet. Det renoverades grundligt på i början av 1950-talet men med en del bevarad charm.

Möblemanget i det lilla huset är en blandning av äldre ärvda möbler och lite nytt som speglar husets historia. Men det finns mycket att åtgärda och mycket att förbättra. Inte minst med tanke på att mamma vill hyra ut huset veckovis eller per natt till turister. Lisstuggu måste vara hemtrevlig för oss i familjen och attraktiv för hyresgäster. Nya överkast och kuddar var denna helg ett första steg i rätt riktning.

Jag har också varit sugen på att återföra lite mer spår av husets äldre historia men inte vetat hur. I ett av uthusen har jag dock spanat in ett gammalt skåp. Under påsken släpade jag ut det i ljuset, dammsög det och torkade rent.

Det är ett skåp byggt helt utan spik och det känns gammalt. Kanske har det varit en del av Lisstuggus fasta köksinredning en gång i tiden. Nu fick det komma tillbaka in i huset.

Lisstuggu är inte uppvärmd just nu vilket är bra för skåpet som är mättat av fukt efter årtionden i uthus. Nu får det några veckor på sig att torka långsamt och förhoppningsvis undvika sprickor. Jag är väldigt nöjd med resultatet och hoppas att fler ska vara sugna på att hyra in sig i den fina miljön. Här en länk till uthyrning.

Dagens låt var en av 2017s bästa

/Lars

Sad n low

Jag är hemma sjuk för tredje dagen. Huvudvärk och trötthet rör sig i mig. Kanske har det blivit för mycket av allt. Fokus nu är att göra så lite som möjligt. Det är svårt att inte känna sig låg och ledsen.

Men mellan vilostunderna rusar tankarna omkring och rycker tag i olika saker. Jobb och privatliv och framtid.

Inte minst köket hemma hos mamma som kommande månader ska genomgå en första etapps renovering med fokus på återbruk fångas i mina tankar om och om igen. Köket är byggt 1958 i gedigna material när stora huset på gården genomgick en omfattande men fin renovering. Det blir den här gången nyinstallation av vedspis, omflyttning av funktioner och inte minst ommålning av luckor och stommar. Målet är att bevara för modernt liv.

Det kommer dyka upp många texter och bilder här på bloggen under våren om det här arbetet.

Såna här tankar är positiva avbrott i sjukdomsmonotonin.

En annan positiv sak är att en av mina favoritlåtar slutligen fått ett officiellt släpp och ligger uppe på YouTube i färdig version. Med textrader som passar mig rätt bra och mindre bra just nu. Jag önskar mest att jag orkade lyssna och slapp huvudvärken:

/Lars

Från förra sommarens arbetsarkiv

Jag har inte bloggat mycket det senaste året. Det tar tid att skriva långa bra inlägg, men livet har också kommit emellan än en gång. Uppbrott, nystart, jobb och sånt som livet innehåller. Det är så det är bara. Det betyder dock inte att jag inte hunnit med att jobba med hus! En stor sak som hänt under 2017 var att min mamma sålde huset jag vuxit upp för att flytta hem och ta över föräldrahemmet och släktgården i Leksand. Det är en kringbyggd gård med både äldre och nyare tillägg. Jag kommer antagligen skriva mycket om den här platsen framöver. Här nedan kommer bilder från arbete jag gjort under sommaren. Det är inte frågan om restaurering utan snarast om renovering med återbruksfokus. Det här arbetet handlar om entrén på stora huset.

Ytterdörr från 1958. Lackad furu som slitits rätt hårt genom åren. Test med grön kulör upptill.

Snickerierna har inte målats om sedan den stora renoveringen 1958. Tvättning, skrapning, borstning, slipning och spackling som underarbete. Dörren som varit lackad i alla år kommer nu att målas i en kromoxidgrön som förr var vanlig på dörrar. Stolpar och vindskiva får en grå färg som påminner om originalet från 58. Är det då rätt att måla en dörr som varit avsedd som lackad? Det är förstår ingen enkel fråga att svara på. Men det handlat inte heller om ett byte av dörr. Den som vill skulle en gång kunna återställa den. Mamma ville ha färg och en hint om husets ursprungliga byggår 1900. Då passade de gröna kulörerna bra in. Men det är på det stora hela både en filosofisk diskussion, ett antikvariskt dilemma och frågan om en smaksak tänker jag. Resultatet blev i alla fall rätt bra:

Huset har fått en mer välkomnande entré utan några stora pengar eller stora ingrepp.

Dagens video är All night med fantastiska Girls Generation. Deras senaste och kanske sista släpp någonsin:

Strålande

/Lars

Att renovera ett kök med viss varsamhet

Detta är berättelsen om en köksrenovering som fått ta tid och vars mål har varit att inte skada huset och de värden som finns där.

Huset där köksrenoveringen genomförts är byggt 1920 och ligger på landsbygden nära Borlänge och Falun. Det är ombyggt vid flera tillfällen, både utvidgat och moderniserat genom åren. Det tillhör min pappa och har dykt upp på den här bloggen vid flera tillfällen tidigare.

Pappa har ägt huset i kanske sju år nu och har försiktigt bott in sig och funderat över hur han vill ha det. Ni har kunnat läsa om huset på den här bloggen tidigare, till exempel i det här inlägget som handlade om hur jag efter ett avsnitt av Det sitter i väggarna inspirerade pappa att riva väggskivor i sitt trapphus och frilägga panelen under.

När pappa frilagt väggarna i hallen och trapphuset med vackert resultat kunde han inte låta bli att titta närmare på väggarna i köket.

Köket i huset är säkert renoverat vid flera tillfällen, men den tydligaste renoveringen gjordes på 60-talet då huset vid ett av få tillfällen bytt ägare. Köket har sedan dess haft massor av platsbyggda skåp med släta skåp av masonite, släta väggar och ett slätt tak. Golvet täcks av en äldre linoleummatta i parkettimitation, 30- 40-tal? Inredningen är välbyggd och i bra skick med inbyggda diskställ i skåpet ovanför diskbänken. I golvet vid ena köksbänken ligger en stenhäll med metallist i original runt kanten. Den visar var en stor vedspis en gång stått. På dess plats finns nu istället en bred elspis.

kök ursprungligt

Jag och pappa har vid många tillfällen diskuterat hur köket skulle kunna moderniseras på ett bra sätt men det har aldrig riktigt landat i något konkret. Men när pappa började riva skivorna på köksväggarna började det så smått bli dags att tänka framåt.

Vad fanns där bakom? Bilden nedan visar.

ren köksvägg
Köksväggarna efter rivning av väggskivor. Björkådringen syns nedtill. På golvet ligger den gamla linoleummattan i ekparkettimitation och till vänster syns delar av köksinredningen som täcker två väggar i köket. I hallen skymtar plastmattan från tidigt 80-tal. Lägg märke till de ursprungliga runda elinstallationerna täckta av plåt högt upp på väggen.

På köksväggarna fanns olika lager av skivor med tapeter och en yttre målning. När pappa började lossa skivorna visade det sig att den övre delen av kökets väggar varit skivklädda från början och täckta med tapet med panelen omålad under detta. Den nedre delen av väggarna är dock sedan byggåret ådringsmålade i björkimitation. Denna ådringsmålning har senare, antagligen på 30 eller 40-talet, täckts av en lackad bärnstensfärgad skiva för att slutligen målas över med täckande färg. Detta innebar att ådringsmålningen var intakt och i nästan perfekt skick runt hela köket.

På skivorna som pappa plockade ned gick det också att hitta spår av de äldre tapeterna som suttit i köket.

tapetfragment
Spår av äldre tapeter från köket, minst fyra stycken. Den i blått och brunt den första från husets byggår 1920.

Efter att ha funderat ett tag på att måla den rena pärlsponten, något som också skulle kunna vara fint eller att kanske sätta tillbaka och måla de gamla skivorna så bestämde sig pappa för göra något helt annat. Eftersom han jobbat med grafisk design och layout under en stor del av sitt yrkesliv bestämde han sig för att försöka scanna och återskapa den första tapeten som någonsin sattes upp i köket. Efter många timmars jobb var han nöjd med mönsterstorlek och färgerna och skickade mönstret till ett modernt tryckeri. De kunde för ett rimligt pris trycka tapetmönstret med bård, även den från byggåret, i färdiga våder!

Det är ju ganska fantastiskt faktiskt. Men det tog förstås både tid och kostade en del att genomföra. Pappas goda vän som är dekorationsmålare hjälpte till att passa våderna korrekt efter att de gamla skivorna spikats tillbaka där den en gång satt.

Detta innebar alltså att väggarnas utseende och renoveringsfas började bli klar. Men vad skulle ske med det riktigt viktiga i köket. Funktion och skåpinredning?

Vi pratade mycket om vilka funktioner som var viktiga för pappa. Han ville gärna ha en diskmaskin, möjlighet att elda i en köksspis men också ha en köksfläkt, något han saknat sedan han flyttat in. Jag gjorde en enkel skiss i blyerts på hur detta skulle kunna te sig, och pappa köpte förslaget. Vi har i efterhand gjort några mindre förändringar. Se originalskiss nedan.

Den första skissen.

köksskiss
Den första skissen jag gjorde för ombyggnad av pappas kök. Det ursprungliga bakbordet uteslöts senare (men slängdes förstås inte) och på vänsterkanten kunde en av de ursprungliga skåpsektionerna bevaras bredvid den nya smalare elspisen.

Via muraren som hjälpt pappa att renovera och installera en liten vedspis i den gamla kökshörnan på övervåningen några år tidigare (läs här) hade han kommit i kontakt med en snickare som verkade bra. Det enda var att snickaren inte hade möjlighet att börja inom en snar framtid utan snarare efter ett år. Men eftersom det inte på något vis var bråttom kunde pappa lugnt vänta på detta.

Så en dag när jag lyckosamt var hemma på besök ringde telefonen. Det var snickaren som hörde av sig och berättade att han hade ett inställt jobb och kunde börja med köket hos oss imorgon om det passade. Självklart passade det! Nästa morgon kom han och vi kunde efter en titt på ritning, skåp, mätning och diskussion hjälpas åt att börja demontera köksinredningen så att snickaren skulle kunna ta den till sin verkstad för ombyggnad. Han fick med sig två underskåp och ett överskåp att jobba på.

kök under renovering
Provisorisk diskbänk tillsnickrad av den duktiga snickaren i väntan på skåpens återkomst. På golvet kunde vi under tiden konstatera att linoleummattan var äldre än de fasta skåpen, vilket stämmer bra med tanken om att den skulle kunna vara från 30-40-tal eller ännu äldre. Den stora stenhällen med metallist har legat på sin plats sedan 1920.

Själva snickeriarbetet tog inte så lång tid och var färdigt inom två veckor. De båda underskåpen behövde förändras på bredden för att rymma de nya installationerna. Ett utrymme för bakbord fick offras liksom ett mindre kastrullskåp. Bakbordet har fått en ny plats i skafferiet. Underskåpen fick också nya högre socklar för att nå dagens standardhöjd. Överskåpet som skulle sitta ovanför elspisen fick kapas nedtill med ett hyllplan och luckorna byggas om för att skapa rätt höjd mellan spis och fläkt. Snickaren hjälpte dessutom till med att hitta en begagnad diskbänk på rörmokarens lager som både var större än den gamla men som också kunde bytas rakt av mot den som suttit där innan.

I det gamla köket var stänkskyddet bakom köksbänken en perstorpsskiva. Pappa ville nu ha kakel, men vilket? Vi kunde turligt nog hämta inspiration från det gamla kakel vi hittat på den gamla köksväggen en trappa upp i huset. Se bilderna nedan.

Skåpen levererades tillbaka och sattes på plats. El och vatten drogs om för att passa de nya installationerna. Ett riktigt stort jobb som blev pappas var att spackla och måla om de gamla köksskåpen. Kulören mättes upp från andra skåp i köket, en gråaktig kulör.

Jag är nöjd och stolt över den här köksrenoveringen och det vet jag att min pappa också är. Han har låtit den ta tid och han har funderat över många alternativ men också kunnat lyssna på andras förslag. Hantverkarna som varit inblandade har också varit fantastiska genom sin kunskap och sitt engagemang.

Så hur blev det då? Jo så här:

kök färdigt
Nästan färdigt! Några lister kvar bara. I stort sett bevarat från tidigare men anpassat för behov och liv idag med belysning, diskmaskin och fläkt. Nymålat, nykaklat och bra matchat med golv och annan äldre inredning.

Vi har på det här viset dels kunnat bevara och förbättra den inredning som redan fanns i köket, men också fått chansen att lyfta fram husets hela historia. I köket syns nu både 1920-tal genom tapet, ådring, foder, socklar och kakel, 1930-40-tal i linoleumgolvet. Köksskåpen och den återanvända bänkskivan i perstorpsplatta visar på husets stora renovering under 1960-talet och elspis, vedspis, diskmaskin och köksfläkt är anpassade för ett liv idag.

Det har varit kul att få vara med och göra detta möjligt. Jag hoppas att någon kommer läsa den här artikeln och känna inspiration att göra liknande med sina egna kök. Med tid och fantasi går det att komma långt. En tråkig tendens idag är att många river ur sina kök från 50- och 60-tal för att bygga ”äldre” varianter från tidigt 1900-tal. Det tycker jag både är slöseri med resurser och historia. Bygg på det som finns i första hand. Mycket av den äldre köksinredning vi har i Sverige idag är från de här åren i mitten av 1900-talet, med massiva stommar och gott om plats. Det moderna köket härstammar från den här tiden och innebar en enorm förbättring i standard jämfört med tidigare.

Vi behöver idag långsiktiga lösningar och vårdande av det som redan finns för att kunna skapa ett hållbart samhälle.

Härnäst ska jag försöka hjälpa min mamma med en liknande renovering. Skiss är redan gjord, kulörer valda och köksspis avdammad i ett uthus.

Dagens låt är Overload, enligt min mening en av de bästa debutlåtarna från en grupp någonsin.

 

/Lars

Vacker musik i väntan på byggnadsvård

Det är höst nu, jag är trött och har mycket att göra. Det är livet liksom. Snart blir det helg och äntligen dags att åka till Göteborg över helgen. Där finns min fina flickvän på turnépaus. Det ska bli skönt. Sen blir det höstlov och då ska jag spotta i nävarna och jobba för glatta livet med ett hus i Dalarna som ska bli klart inför försäljning. Renovering och restaurering med små medel. Vare sig ägaren eller jag har råd att lägga stora summor. Men det behövs inte. Det behöver inte vara dyrt att fixa sitt hus! Antagligen kommer det ett eller två blogginlägg då. Under tiden blir det vacker musik med vacker video ni kan må bra av. Jag ger er Chop av och med DonChristian och grymma dansare.

https://www.youtube.com/watch?v=MIE9H0TvSiM

ha det fint så länge

/L