fasadarbete – Fönster mot gården

Publicerad den 14 september, 2016 av larsliljas

Vakna vakna vakna

Gårdsplanen hos farsan ramas in, dels av boningshuset, dels av uthuset/gårdshuset. Båda är byggda cirka 1920 och står ganska stadigt på sin kulle i det gamla jordbrukslandskapet. Ni som läst här innan har hört en del om båda husen. Om funna vackra väggar bakom buckliga skivor med trasig tapet i båda husen. Om kakelugnar som fungerar och upphittade kakelväggar från ett gammalt kök.

Denna sommar innehöll som många av er vet inte all den tid jag kanske tänkt mig för arbeten hos farsan. Men jag har ändå gjort en del.

Uthusdörr med flagad plastfärg i blå kulör

Fönster till gårdshusköket. Trasiga rutor, extremt flagad färg och nära nog fösvunnen kittning.

När pappa tog över var inget gjort på länge. En måste inte heller göra mycket. Det är okej med sliten målning. Men här var det frågan om hurvida fönstren skulle överleva alls. De var hårt utsatta sedan färg, kitt och glas gett upp och släppt vind fukt och sol fria. Det första jag gjorde var att halvolja fönstren och täcka för de trasiga rutorna. Träet var väldigt torrt med inte förstört. eftersom jag inte bor i trakten har jag fått ta en sak i taget. En båge en sommar, en dörr nästa. Nu i augusti började det falla på plats. Glas i bågarna, kittade och målade minst två lager med linoljefärg. Det är inte så svårt bara man har glasen. Jag pallar inte att skära mer i tunt glas som spricker. Det kostar men är rimligt att beställa. Fönstren i vit obruten kulör från någon leverantör, dörren obruten gulockra från Gysinge.

Jag är nöjd, farsan är nöjd. Nästa säsong blir det vindsfönstren och annat skoj.

Grimes avslutar dagens inlägg med awesome.

/Lars

Publicerad den 4 januari, 20166 januari, 2016 av larsliljas · 1 kommentar

Var inte rädda, det är inte för sent

Ibland ser en ett hus eller en vägg nånstans som ser ut att vara helt bortom räddning. Ännu jobbigare är det om den där väggen eller det där huset råkar vara något en själv äger…

I påskas tillbringade jag en vecka i vårt hus i Bergslagen. Det ligger inte pittoreskt isolerat ute i någon skog eller långt från städer, men att bli tvungen att elda för att få värme och vara i en byggnad som saknar det mesta av brusande rör och moderna installationer gör att det känns som att befinna sig på en annan planet. Mitt mål med veckan var dels att komma bort från Stockholm och vardagen, dels att få lite jobb gjort på huset. Det var en torr fin påsk så målning stod högst på listan.

Huset är byggt i början av 1900-talet och sedan antagligen påbyggt under 1920-talet. På bottenvåningen finns , farstu, kök, kammare, ett minimalt sovrum, hall och sedan några år faktiskt ett fullt fungerande badrum. Bottenvåningen innehåller flera fina detaljer från olika epoker såsom spegeldörrar, skurgolv och fernissade golv, vackra stora fönster, äldre strömbrytare och köksskåp från olika perioder.

Övervåningen är helt oinredd, den blev liksom aldrig färdigbyggd, men med utrymme för minst två sovrum och garderober. Min familj har ägt huset sedan 1970-talet men på senare år är det mest jag som åker dit, sover över, skurar golv, vädrar, eldar, gräver längs grunden och målar där det behövs allra mest.

Fasaden har hunnit bli väldigt sliten med åren och under hela min livstid(33 år) så har ytterdörren aldrig blivit målad. Som ni ser på bilden ovan har det mesta försvunnit i färgväg och rosten runt låset skapat nya kulörer. De senaste åren har jag tittat på den här dörren och fasaden och känt mig ganska uppgiven. Det har känts nästan hopplöst och omöjligt att få det fixat. Skulle det ens gå att fixa? Eller har förfallet gått för långt?

IMG_4314_2

Det finns något fantastiskt i att sätta igång ett nytt projekt. Plocka fram alla verktyg, se till så att alla finns hemma, göra en plan och sedan sätta igång. Efter att jag borstat och sopat rent alla ytor vid entrén gick jag över till att skrapa. Jag skrapade både dörr och snickerier samt borstade ren det rödfärgade. Jag ville ge hela entrén ett piggare utseende.

Snickerierna runt dörren var inte helt lätta att skrapa. Färgen satt hårt. Men det gör inget! Sitter färgen bra så ska man låta den sitta! Yta blir kanske inte lika slät som om den vore renskrapad, men man måste verkligen inte skrapa ren allt målat virke. Låt färgen sitta om den sitter!

Det var däremot väldigt enkelt att skrapa rent dörren. Färgen som fanns kvar satt väldigt löst och rasade som snö när jag gick över den med skrapan. Efter skrapningen kunde jag se att träet på dörren var i tämligen bra skick. Jag skruvade loss låsplåten och la den i ett bad med linoljesåpa några dagar, halvoljade extra utsatta delar av dörren och gjorde mitt bästa för att få ren gångjärnen.

IMG_4328_2

Gångjärnen stålborstades, oljades, skrapades, såpades och borstades igen. Det tog ganska lång tid men till slut blev de faktiskt nästan helt rena. Jag hade förstås kunnat skruva loss gångjärnen för att bearbeta dem ordentligt. Men då hade jag behövt lyfthjälp och mer tid. Jag tror det blev ganska bra ändå.

Jag målade dörr och snickerier med linoljefärger. Gulockra i två lager på ytterdörren, obruten kulör från Gysinge. Det vita är målat med en helvit obruten kulör, även den från Gysinge. Rödfärgen är Falu ljus.

Det tog fem dagar att färdigställa entréfasaden. Inte alls något heltidsarbete. Jag hann även måla ena gavelfasaden, skura golven och läsa lite böcker. Det blev ganska fint måste jag säga.

Huset fick ett helt nytt utseende med den ommålade entréfasaden. Utöver dörr och snickerier så målade jag även den svarta hängrännan ovanför dörren vit och rödfärgade fasadpartierna.

IMG_4314_2

Sliten, nästan eroderad färg, svart hängränna och smutsig entrétrappa.

I jämförelse med nymålat och skurat.

Det gick att rädda! Nu är bara resten kvar…

Dagens musikaliska inslag har inget med hus att göra eller med Sverige ens, men det är en gammal älskad favorit som jag lyssnat på mycket idag, sittandes hemma med öroninflamation. ”Touch” med Miss A.

ha det!

Publicerad den 6 december, 20156 december, 2015 av larsliljas

Fasadprojekt 2015, de små detaljerna (och Skrillex)

Jag har stått och tittat på fasaden till pappas hus många gånger, gått nära, klivit bakåt, tittat igen. kikat in under senare tids påspikade panel. Hur ser det under nu, hur påverkade dess gamla panel intrycket av huset och finns det någon möjlighet att återskapa något av detta?

IMG_5669 (1)

Det är frågor som bubblat i mig. Jag har ju sett den gamla bilden i svartvitt som visar huset i all sin härlighet inte så långt efter att det stod färdigt.

Men någon gång måste man faktiskt börja göra och inte bara tänka. Vilket jag gjorde en dag när pappa var bortrest och jag kunde gå loss på hans hus utan inblandning. Antingen så skulle det bli succé eller fail. Hammare och berått mod för mig som aldrig faktiskt gjort något liknande jobb.

Jag började på ena sidan av pappas hus. Inte det första man ser från vägen och samtidigt en lätt vägg att komma åt.

Tomnäs 31 fasad sida

Det var här jag påbörjade fasadprojektet och här kan man se husets uppbyggnad och höjd. En källarvåning där ett fönster murats igen då oljepanna installerats. (Oljepannan är nu borta och huset har radiatorer drivna med bergvärme och möjlighet till komplettering med vedpanna om något skulle fela.) Bottenvåningens fasad visar ett köksfönster och ett smalare fönster för det som tidigare varit badrum och kanske allra först ett skafferi. På övervåningen ett rumsfönster och så ett mindre fönster till ett gammalt badrum. Längst till höger på bilden syns tillbyggnaden från 80-talet för modernt badrum och ett sovrum. Fönstren är bytta på 60-talet och då spikades ”fjäll”panelen för att dölja såren som uppstod när huset fick betydligt mindre fönster än tidigare. I källaren finns dock tre originalfönster kvar med för källare typiskt smårutiga bågar.

Planen var att som första steg försöka se om den vita ram som från början markerat gränsen mellan grund och trävägg gick att frilägga igen.

Tyvärr har jag inte kvar tillräckligt mycket bilder för att visa hela processen i friläggandet av sockeln/ramen(glöm inte att fotografera när ni jobbar!), men visst satt den kvar längs med grunden. Den var otroligt smutsig av spindelväv och björkfrökapslar under den nyare panelen och den gamla vita färgen hade gulnat en hel del, men virket såg och kändes bra ut och efter skrubbning, skrapning och sandning gick det att åter måla den med vit linoljefärg.

Fast varför skriver hen så mycket om en jävla bräda längst ned på ett gammalt hus? EN ENDA BRÄDA. Jo men det är det här som är grejen. Jag har inte tid eller råd att plocka ned hela fasaden och byta fönster. Det finns inte heller någon anledning att byta ut de fönster som huset nu har. Det vore slöseri det med. Jag är inte heller någon expert. Men jag har en idé att en med mycket små medel och lite avsatt tid kan förändra utseendet på hus ganska dramatiskt. Gärna med koppling till hur det en gång sett ut. Därav denna text.

Jag har alltså plockat bort två gistna bitar fjällpanel som på 1960-talet spikats utanpå en tjusig men enkel 1920-talsfasad för att frilägga något som sitter under.

Skillnaden kan tyckas liten, men jämför de två bilderna ovanför. Den framtagna vita sockeln/ramen längs med grunden ger enligt mig huset ett helt nytt intryck. Huset landar på grunden lätt istället för tungt som när det röda gick ända ned och det går också att få en aning om vad det var för typ av fasad som huset hade innan.

Det här inlägget är skrivet i efterhand och därför går det att visa hela processen från sommaren 2015 i ett enda inlägg. Men jag jobbade vid utspridda tillfällen under fyra månader med det som beskrivs. Även om just den där första frilagda sockeln och målningen av den tog mindre än två timmar effektiv tid på ett dygn. Men med blodad tand och glada tillrop från pappa fortsatte jag med mitt arbete.

Tomnäs 31 fasad framsida

Gavelfasaden ut mot vägen är hög och stor. Även här har förstås de förminskade fönstren påverkat känslan av fasaden negativt. Höjd och bredd skiljer sig markant från de i den svartvita bilden högst upp i den här texten. Även de socklar och ramar som en gång delat upp fasaden i geometriska fält är dolda bakom 1960-talspanel och dessa saker tillsammans gör huset ganska tungt.

Huset har ändå verkliga kvaliteter sett från det här perspektivet. Höjden exempelvis, och de olika takfallen med sin lutning. På taket tronar också en stor och vackert murad skorsten som har kvar sitt ursprungliga utseende och i källarvåningens höga murade grund finns originalfönstren kvar.

Sockeln mellan grund och träfasad ska friläggas, dörren behöver målas och fönstren skrapas, få spräckta rutor lagade och kittade och sedan målade med linoljefärg.

Gavel innan

Under arbete

Nästan klart

Bilderna ovan visar tre stadier av fasaden. Från start och in i arbetet. Sockeln frilades, skrapades och målades. Dörren som inte alls är original målades i en gulockra linoljefärgkulör, vanlig under 1920-talet och fönstren har plockats ur för att renoveras under tak.

Fönster är knepigt men behöver inte alls vara så svårt. Tålamod och övning och bra instruktioner som idag går att få tag på lätt räcker långt.

Fönstren i dåligt skick när arbetet startade

Kitt, glas, damm och skräp nedfallet mellan inre och yttre bågar

Första rengöringen på länge

Skrapade och rengjorda fönster under kittning

Fönstren strukna en andra gång

Förarbetet är jobbigast och det är lätt att tröttna. Speciellt när det är så här slitna bågar med många rutor och detaljer.

Men jag har börjat med att borsta ordentligt. Sedan skrapa bort allt som är löst. Åter borstat och tvättat. Sedan halvoljat bågarna för att mätta det extremt torra virket och sedan bytt den ruta som var spräckt.

Kittningen tog förstås lite tid då det är så många falsar i varje båge, men å andra sidan tog jag inte heller bort allt gammalt kitt. Det som satt fast fick sitta och där vet jag att åsikterna går isär. En del vill renovera sina fönster genom att montera ned dem i sina minsta beståndsdelar och det är nog säkert bra. Men jag har försökt göra en avvägning av vad jag orkar/har tid/måste/tycker är viktigt att göra med de här fönstren. De måste till exempel inte se fabriksnya ut. MEN LINOLJEKITT OCH LINOLJEFÄRG ÄR ETT MÅSTE.

Målningen brukar gå snabbt. Först en strykning med 30-40% utspädd linoljefärg och sedan en strykning med 15-20% utspädd linoljefärg. Den tredje och sista strykningen gjorde jag när fönstren åter satt på sina gångjärn i huset och då med ren linoljefärg.

Det här med fönstren tog sin tid, men om fönsterkarmen är ordentligt igensatt under tiden så kan det faktiskt få ta lite tid. Stress och press är inte bra. Ta det lugnt, tänk efter och vila. Då blir det bra för mig.

Så hur blev resultatet? Nedan finns bilder för jämförelse. Innan till vänster, efter till höger. Först gaveln mot vägen.

Gavel innan

Gavel efter

Sedan båda sidorna sedda från vägen

Fasader utan de flesta förändringarna

Fasader efter förändringar

Jag hoppas att skillnaderna och mina tankar framgår utifrån text och bild. Det finns förstås fortfarande massor kvar att göra. Men det här är exempel på hur små saker kan förändra utseendet på en fasad ganska fort.

Jag är otroligt nöjd och tillfreds med resultatet i det här lilla projektet. Pappa som ju äger huset verkar också var nöjd. Videon nedan får försöka återge den känsla jag får av att se de här bilderna.

hugz

Publicerad den 3 december, 20153 december, 2015 av larsliljas

Sommaren 2015 – pappas hus med liten budget

Under sommaren 2015 har jag jobbat en del med utsida och fasad på min pappas nyinköpta hus. Det är ett hus som ursprungligen är uppfört i början av 1920-talet i tre plan, men sedan dess renoverat och tillbyggt på ibland mindre lyckat vis. Huset är byggt i suterräng av liggande plank på ena sidan av en kulle i ett gammalt jordbrukslandskap.

På bilden ovan pappas hus sett från vägen innan starten för mitt projekt med fasadarbete.

Källarvåningen är murad med två oinredda rum samt en matkällare och ett gammalt tvättrum.

Entréplan bestod från början av kök och rum samt hall och ett badrum som möjligtvis tidigare varit skafferi. Under tidigt 1980-tal utbyggt med ytterligare ett rum och ett större badrum.

På övervåningen finns hall och två rum med större garderober och wc. Det ena rummet på övervåning har under husets första år använts som kök vilket visat sig nyligen på ett oväntat vis.

Huset har alltså förändrats en hel del sedan det byggdes och det är inte helt enkelt att se den propra lilla villa som det en gång var.

Gammalt foto från Gods och gårdar som visar huset med ursprunglig fasad på sin lilla kulle.

Fasaden förändrades på 1960-talet i samband med att fönstren byttes, förminskades och i vissa fall togs bort. Antagligen skedde förändringen för att dölja de märken och skador i fasaden som då uppstod och möjligtvis för att ge huset ett modernare utseende. Den träfasad som spikats utanpå den gamla ger huset en ”sportstugekänsla” och det är idag ganska svårt att känna igen huset på det gamla svartvita fotot från bokverket Gods och gårdar om man jämför med den nytagna bilden ovanför.

Huset har tidigare haft en spontad rödfärgad liggande panel i fält med vita ramar som gav liv åt fasaden och lättade upp intrycket. Idag vilar huset tungt på grunden och ”fjällpanelen” buktar oformlig utåt.

Så hur kan jag förändra den här slitna fasaden utan någon stor budget? Går det att göra den mer livfull eller återskapa något av det som gått förlorat utan att det tar en hel sommar och innebär att jag byter ut varenda bräda? Jag har några tankar och idéer att testa och visa i alla fall.

Fortsättning följer på detta och idag är det Drake som säger godnatt.