Vakna vakna vakna

Gårdsplanen hos farsan ramas in, dels av boningshuset, dels av uthuset/gårdshuset. Båda är byggda cirka 1920 och står ganska stadigt på sin kulle i det gamla jordbrukslandskapet. Ni som läst här innan har hört en del om båda husen. Om funna vackra väggar bakom buckliga skivor med trasig tapet i båda husen. Om kakelugnar som fungerar och upphittade kakelväggar från ett gammalt kök.

Denna sommar innehöll som många av er vet inte all den tid jag kanske tänkt mig för arbeten hos farsan. Men jag har ändå gjort en del.

När pappa tog över var inget gjort på länge. En måste inte heller göra mycket. Det är okej med sliten målning. Men här var det frågan om hurvida fönstren skulle överleva alls. De var hårt utsatta sedan färg, kitt och glas gett upp och släppt vind fukt och sol fria. Det första jag gjorde var att halvolja fönstren och täcka för de trasiga rutorna. Träet var väldigt torrt med inte förstört. eftersom jag inte bor i trakten har jag fått ta en sak i taget. En båge en sommar, en dörr nästa. Nu i augusti började det falla på plats. Glas i bågarna, kittade och målade minst två lager med linoljefärg. Det är inte så svårt bara man har glasen. Jag pallar inte att skära mer i tunt glas som spricker. Det kostar men är rimligt att beställa. Fönstren i vit obruten kulör från någon leverantör, dörren obruten gulockra från Gysinge.

IMG_7305.jpg

Jag är nöjd, farsan är nöjd. Nästa säsong blir det vindsfönstren och annat skoj.

Grimes avslutar dagens inlägg med awesome.

/Lars

Färg, fönster ännu mer färg (och Troye Sivan)

Jag har under juli och kanske främst augusti jobbat rätt hårt med att få färdigt en del av de projekt som jag tänkt mig för sommaren. Det blev andra saker prioriterade och det var inte dåligt, tvärtom var det på många sätt en fantastisk sommar. Men det kliade i fingrarna också och till slut kom också möjligheter att jobba med husen. Husen ligger främst i Kopparbergslagen mellan Falun och Borlänge. Längs sjöarna Runn och Ösjön ligger många gamla byar med rötter i medeltid och äldre än så. Urbaniseringen drivs på rätt hårt här just nu med många nybyggen i närheten av Dalarnas största städer, men fortfarande kan en skönja gamla bystrukturer och gammal kulturbygd. Husen jag har jobbat på ligger även de i ett gammalt kulturlandskap och är byggda i början av 1900-talet. De är placerade på kullar för att inte stjäla jordbruksmark dessutom! Tänk om någon kunde tänka så långsiktigt idag. Jordbruksmarken kommer vi behöva en vacker dag.

Det har främst handlar om renovering av fönster och byte/målning av vindskivor och liknande denna sommar. Jag har gett upp att skära i äldre glas och efter några fixade så fick resten beställas. Jag är inte så romantisk att alla rutor måste vara munblåst glas, det är vackert förstås men det viktigaste är att glasen är hela och att glaset är tunt nog att rymmas i båge med kittfals och allt. Ett av fönstren är tidig funkis på ett trapphus:

img_5673

Detta fönster har länge varit ett aber för mig. Det har inte varit i tillräckligt dåligt skick för att behöva akutrenovering samtidigt som det är ett fönster som en passerar nästan varje dag. Det har sett förjävligt ut rent sagt, flagad färg, bortfallet kitt och dessutom en testmålning med bortvald kulör i ena hörnet. Lägg även märke till på bilden att de som spikat den nya panelen(tilläggsisolerat och fram till nyligen plåtfasad) gjort det så snävt att fönstret inte längre går att haka av. Otroligt ogenomtänkt. Nåväl. det har inte varit något störreproblem att jobba med detta fönster. Det är från tidigt 40-tal, superkvalité på virke och 50% av kittet satt fortfarande som berg, även om det inte var så snyggt gjort. Men se skillnaden efter två lager linoljefärg:

img_7317

Huset får plötsligt en helt annan karaktär. Mamma som äger huset har valt engelskt röd som kulör på fönster. Jag har här valt att som förr ofta gjordes måla fönsterblecket i samma kulör som fönster, men skyddsplåten ovanför i samma kulör som foder. Fasaden får ett lugnt intryck när alla olika färger som fanns nu plötsligt bara är två.

På mammas hus har det också länge varit läge att fixa en av vindskivorna på en del av huset som byggts till senare. De har haft fel kulör i relation till resten av huset och den ena hade dessutom murknat längst ut.

Ni ser skillnaden på innan och efter? Markant förändring skulle jag vilja säga. Vindskivorna är nu kortade med en rejält utstickande plåt ovanpå. Dessutom målade i samma kulör som övriga detaljer på huset. Även den gamla hängrännan är nu inmålad. Farsan hjälpte mig mycket här på ganska hög höjd och de ska han ha all ära för.

På mammas tomt finns en gammal friggebod i något som en gång var lackat fusktimmer. Det har sett ganska illa ut i större delen av mitt liv. Vad gör en åt en något sådant? Vi har tvättat ren fasaden, bytt de lappade och murkna vindskivorna och dragit på ett lager rödfärg. Detta är absolut inte byggnadsvård. Jag har inte alls försökt återställa den till ursprungligt skick. Då hade jag fått plocka fram lackburken. Istället har jag försökt få den att smälta in med de övriga uthusen på tomten och rädda den från totalt förfall. Se nedan.

Det är helt otroligt vad lite färg och nya vindskivor kan göra. Sedan dess även fixat nock.

Det sista projektet jag tänkt genomföra denna sommar på denna fastighet var ett uthusfönster och surprise, vindskivorna ovanför som var i lika bedrövligt skick. Men tiden har inte räckt till, det finns så mycket annat att göra, jobba, älska och vara på andra platser. Men det blir klart innan snön för jag har redan påbörjat renovering av fönster, andra strykningen gjord. Återkommer helt enkelt. Jag tror det kommer bli bra.

Kontentan av detta inlägg är väl vad lite färg och nya vindskivor kan göra för ett hus. Visst är det några timmars arbete. Men det tar längre tid att se en säsong av Game of Thrones(har sett alla).

Häromkvällen var jag för övrigt på Gröna Lund. Det var många år sedan sist, typ högstadiet tror jag. Jag och några kompisar käkade på en bättre restaurang nära gamla dansbanan, åkte några karuseller och sedan såg vi den fine unge Troye Sivan spela för tusentals kids (och deras föräldrar) mfl. Troye slog igenom via YouTube för några år sedan och har sedan dess blivit en etablerad sångare och artist. Detta var sista av typ 160 spelningar på världsturnén. Utöver att han verkar rätt trevlig och har en mycket fin mörk röst så är han också något så fantastiskt som en öppet homosexuell flick- och pojkidol. Jag har lyssnat på en del av hans låtar men tillhör absolut inte hardcorefansen. Det var dock några tusen andra sådana där denna kväll och tillsammans med dem, Troye på scen, den varma luften, regnbågsflaggorna, karusellerna och frånvaron av fulla människor skapade vi en magisk afton. Kanske att jag lägger upp några filmklipp senare, det lät förvånansvärt bra, men under tiden får ni hålla till godo med en video från YouTube här nedan. Befriande att se en idol stå på scen och som upptakt till en låt bara säga:”this is about being a homosexual”följt av ett enormt jubel från publikhavet. Fler sådana idoler tack.

allt gott i byggnadsvården namn

/Lars

Fasadprojekt 2015, de små detaljerna (och Skrillex)

Jag har stått och tittat på fasaden till pappas hus många gånger, gått nära, klivit bakåt, tittat igen. kikat in under senare tids påspikade panel. Hur ser det under nu, hur påverkade dess gamla panel intrycket av huset och finns det någon möjlighet att återskapa något av detta?

IMG_5669 (1)

Det är frågor som bubblat i mig. Jag har ju sett den gamla bilden i svartvitt som visar huset i all sin härlighet inte så långt efter att det stod färdigt.

Men någon gång måste man faktiskt börja göra och inte bara tänka. Vilket jag gjorde en dag när pappa var bortrest och jag kunde gå loss på hans hus utan inblandning. Antingen så skulle det bli succé eller fail. Hammare och berått mod för mig som aldrig faktiskt gjort något liknande jobb.

Jag började på ena sidan av pappas hus. Inte det första man ser från vägen och samtidigt en lätt vägg att komma åt.

Tomnäs 31 fasad sida

Det var här jag påbörjade fasadprojektet och här kan man se husets uppbyggnad och höjd. En källarvåning där ett fönster murats igen då oljepanna installerats. (Oljepannan är nu borta och huset har radiatorer drivna med bergvärme och möjlighet till komplettering med vedpanna om något skulle fela.) Bottenvåningens fasad visar ett köksfönster och ett smalare fönster för det som tidigare varit badrum och kanske allra först ett skafferi. På övervåningen ett rumsfönster och så ett mindre fönster till ett gammalt badrum. Längst till höger på bilden syns tillbyggnaden från 80-talet för modernt badrum och ett sovrum. Fönstren är bytta på 60-talet och då spikades ”fjäll”panelen för att dölja såren som uppstod när huset fick betydligt mindre fönster än tidigare. I källaren finns dock tre originalfönster kvar med för källare typiskt smårutiga bågar.

Planen var att som första steg försöka se om den vita ram som från början markerat gränsen mellan grund och trävägg gick att frilägga igen.

IMG_5082

Tyvärr har jag inte kvar tillräckligt mycket bilder för att visa hela processen i friläggandet av sockeln/ramen(glöm inte att fotografera när ni jobbar!), men visst satt den kvar längs med grunden. Den var otroligt smutsig av spindelväv och björkfrökapslar under den nyare panelen och den gamla vita färgen hade gulnat en hel del, men virket såg och kändes bra ut och efter skrubbning, skrapning och sandning gick det att åter måla den med vit linoljefärg.

Fast varför skriver hen så mycket om en jävla bräda längst ned på ett gammalt hus? EN ENDA BRÄDA. Jo men det är det här som är grejen. Jag har inte tid eller råd att plocka ned hela fasaden och byta fönster. Det finns inte heller någon anledning att byta ut de fönster som huset nu har. Det vore slöseri det med. Jag är inte heller någon expert. Men jag har en idé att en med mycket små medel och lite avsatt tid kan förändra utseendet på hus ganska dramatiskt. Gärna med koppling till hur det en gång sett ut. Därav denna text.

Jag har alltså plockat bort två gistna bitar fjällpanel som på 1960-talet spikats utanpå en tjusig men enkel 1920-talsfasad för att frilägga något som sitter under.

Skillnaden kan tyckas liten, men jämför de två bilderna ovanför. Den framtagna vita sockeln/ramen längs med grunden ger enligt mig huset ett helt nytt intryck. Huset landar på grunden lätt istället för tungt som när det röda gick ända ned och det går också att få en aning om vad det var för typ av fasad som huset hade innan.

Det här inlägget är skrivet i efterhand och därför går det att visa hela processen från sommaren 2015 i ett enda inlägg. Men jag jobbade vid utspridda tillfällen under fyra månader med det som beskrivs. Även om just den där första frilagda sockeln och målningen av den tog mindre än två timmar effektiv tid på ett dygn. Men med blodad tand och glada tillrop från pappa fortsatte jag med mitt arbete.

Tomnäs 31 fasad framsida

Gavelfasaden ut mot vägen är hög och stor. Även här har förstås de förminskade fönstren påverkat känslan av fasaden negativt. Höjd och bredd skiljer sig markant från de i den svartvita bilden högst upp i den här texten. Även de socklar och ramar som en gång delat upp fasaden i geometriska fält är dolda bakom 1960-talspanel och dessa saker tillsammans gör huset ganska tungt.

Huset har ändå verkliga kvaliteter sett från det här perspektivet. Höjden exempelvis, och de olika takfallen med sin lutning. På taket tronar också en stor och vackert murad skorsten som har kvar sitt ursprungliga utseende och i källarvåningens höga murade grund finns originalfönstren kvar.

Sockeln mellan grund och träfasad ska friläggas, dörren behöver målas och fönstren skrapas, få spräckta rutor lagade och kittade och sedan målade med linoljefärg.

Bilderna ovan visar tre stadier av fasaden. Från start och in i arbetet. Sockeln frilades, skrapades och målades. Dörren som inte alls är original målades i en gulockra linoljefärgkulör, vanlig under 1920-talet och fönstren har plockats ur för att renoveras under tak.

Fönster är knepigt men behöver inte alls vara så svårt. Tålamod och övning och bra instruktioner som idag går att få tag på lätt räcker långt.

Förarbetet är jobbigast och det är lätt att tröttna. Speciellt när det är så här slitna bågar med många rutor och detaljer.

Men jag har börjat med att borsta ordentligt. Sedan skrapa bort allt som är löst. Åter borstat och tvättat. Sedan halvoljat bågarna för att mätta det extremt torra virket och sedan bytt den ruta som var spräckt.

Kittningen tog förstås lite tid då det är så många falsar i varje båge, men å andra sidan tog jag inte heller bort allt gammalt kitt. Det som satt fast fick sitta och där vet jag att åsikterna går isär. En del vill renovera sina fönster genom att montera ned dem i sina minsta beståndsdelar och det är nog säkert bra. Men jag har försökt göra en avvägning av vad jag orkar/har tid/måste/tycker är viktigt att göra med de här fönstren. De måste till exempel inte se fabriksnya ut. MEN LINOLJEKITT OCH LINOLJEFÄRG ÄR ETT MÅSTE.

Målningen brukar gå snabbt. Först en strykning med 30-40% utspädd linoljefärg och sedan en strykning med 15-20% utspädd linoljefärg. Den tredje och sista strykningen gjorde jag när fönstren åter satt på sina gångjärn i huset och då med ren linoljefärg.

Det här med fönstren tog sin tid, men om fönsterkarmen är ordentligt igensatt under tiden så kan det faktiskt få ta lite tid. Stress och press är inte bra. Ta det lugnt, tänk efter och vila. Då blir det bra för mig.

Så hur blev resultatet? Nedan finns bilder för jämförelse. Innan till vänster, efter till höger. Först gaveln mot vägen.

Sedan båda sidorna sedda från vägen

Jag hoppas att skillnaderna och mina tankar framgår utifrån text och bild. Det finns förstås fortfarande massor kvar att göra. Men det här är exempel på hur små saker kan förändra utseendet på en fasad ganska fort.

Jag är otroligt nöjd och tillfreds med resultatet i det här lilla projektet. Pappa som ju äger huset verkar också var nöjd. Videon nedan får försöka återge den känsla jag får av att se de här bilderna.

hugz

/L