Hälsning i blyerts från förr

Denna text har senare publicerats som krönika i Byggnadskultur nr.4 2020.

15 juni 1935. Vackert väder.

Upptäcker jag att det står skrivet med blyerts på undersidan av stolen när jag vänt den upp och ned på ett bord, för att göra rent ett golv hos mamma vid jul för något år sedan. Jag vet inte vem som skrivit och jag lyckas inte koppla datumet till något särskilt i släktens historia. Inget bröllop och ingen födsel sådär på rak arm. Stolen är betydligt äldre, en Leksandsstol med sju pinnar i ryggen som den ska, från början sammanfogad utan spik eller skruv. Någon har dock förstärkt den med skruv och klossar någon gång. Var det vad som hände den där vackra junidagen 1935? Någon har i alla fall lämnat detta meddelande för framtiden och för mig känns det som en spricka i tiden. En liten tidsresa till då.IMG_7929

En gång låg jag på golvet i övre hallen hemma på gården och tittade i taket. Kanske var det något barn som föranledde placeringen, eller så var jag bara trött. Men ur mitt nya perspektiv kunde jag se sådant som annars inte syns. Som undersidan av pelarbordet intill. Ur en vacker svepande handstil kunde jag läsa:

Annandag påsk 1920. Aug Hilda

IMG_7914

Liljas August och Skommar Hilda Ersdotter var min mormors föräldrar och de gifte sig påsken 1920. Ett bröllopspresentbord alltså. Det visste jag inte innan texten upptäcktes och ingen annan heller vad det verkar. Hilda och August, undrar om de var glada över sitt nya pelarbord och vem de fick det av? Kanske hennes föräldrar, de hade det bättre ställt än de hade det i Liljas. Mina minnen av Hilda är vaga även om hon hann fylla 101 och därmed levde under min barndom. August dog redan på 50-talet. Med små pusselbitar blir bilden av de två mer komplett. Koppar från deras lysningsservis i ett skåp, bröllopsfoto, mormors och mammas berättelser, en text i blyerts under ett gammalt pelarbord på mammas hall. En möjlighet att känna dem lite bättre.

Mitt på gårdslängan ut mot trädgården hemma hos mamma finns en utanpåliggande trappa som leder upp till en dörr. Bakom dörren finns ett litet utrymme, ”mellanrummet” som innehåller madrasser, fotoalbum, tavlor och annat som är svårt att hitta plats för. Från mellanrummet leder två dörrar. En till ett sovrum och en till en vind full av bråte. Dörren in utifrån trappan är gammal, ja det går faktiskt att säga exakt hur gammal dörren är, för i ögonhöjd står tydligt skrivet:

Den 29 mars 1870 Anders Ersson i Torrberg

Liljas Anders Ersson, mammas morfars morfar gör sig påmind varje gång en har ärenden upp till de där rummen. Jag vet nästan inget om människan. Men han bodde på exakt denna plats 1870, hade samma gårdsnamn som jag och han tillverkade en dörr som var färdig det fantastiska datumet 29 mars. Det räcker långt.

Okej alternativtolkning: Han tyckte 29 mars var ett så häftigt datum och blev tvungen att skriva det på dörren, men kanske tillverkade han den inte alls. Husen är äldre. Vad vet jag. Men något betyder det och det minner om honom.

Det jag kanske tycker är mest fantastiskt med dessa små meddelanden är inte heller exakt vad de egentligen betyder. Men de ger kopplingar bakåt, till släktingar och händelser som jag annars sällan tänker på. Personerna bakom meddelandena kommer till liv för ett ögonblick, vare sig jag vet vilka de var eller ej. Påminner om det som en gång varit.

När mormor och morfar levde tvingade jag dem att skriva lappar på möblerna hemma och häfta fast. Vad är det för skåp eller bord? Vem är född i soffan? NI MÅSTE BERÄTTA FÖR OSS.

Det som finns runt oss är spår av det som varit och fyllt av minnen och innebörd. Någon har levt ett liv på just den platsen. Varit kär och kämpat och sörjt. Det är hisnande och fantastiskt. Taket jag tittar upp på när jag ska somna ikväll är antagligen samma tak som Anders Ersson tittade upp på kvällen efter att han förfärdigat sin dörr i mars 1870. Men för att påminnas om detta tror jag det är viktigt att det lämnas små meddelanden ibland. Det är så lätt att glömma annars i brådska till jobb och återvinningsstationen och barnkalasen och allt vad man nu gör i sitt liv.

Innan jag lyfte ned Leksandsstolen med meddelandet om det vackra vädret i juni 1935 lade jag till några egna rader. Utan att försöka härma men med en hälsning från stunden jag befann mig i.

Med detta vill jag uppmana fler att lämna meddelande i blyerts för framtida upptäckt och funderingar. SKRIV PÅ MÖBLERNA!

Eftersom det var så längsedan jag skrev något här blir det mer än en musikvideo idag, det är det enda rimliga. Nedan musik för kulturvård/byggnadsvård, skrapande av färg och genuina byggnader:

1. Grimes, en av de mest fantastiska artister jag vet, laddade upp för att släppa nytt album länge. Nu har hon gjort det!!! En av de första nya släppen var denna awesome, So heavy I fell through the earth:

2. Park Bom återvände i triumf med ett soloalbum efter år av motgångar, hån, dubbelbestraffningar och skit. Hon är en otrolig sångerska. Ni som har koll vet ju vilket segertåg 2019 var för henne och fler av de andra medlemmarna i 2NE1:

https://www.youtube.com/watch?v=dnQflYjicms

3. Den logiska uppföljningen på Bom blir förstås CL från samma 2NE1. Hennes återkomst vintern 2019 var strålande, förstås:

Om ni vill så finns fönstermotgården att följa på Instagram, med mycket mer regelbundna uppdateringar.

För övrigt så önskar jag alla ett feministiskt och antirasistiskt 2020.

/Lars

Hur kan en åldersbestämma timmerhus?

Vår släktgård i Leksand består av ett antal timmerbyggnader i varierande storlek, utseende och, olika åldrar. Här bor min mamma sedan ett och ett halvt år.

IMG_0886
Några av gårdens äldsta byggnader i den sammanbyggda västra gårdslängan. Lisstuggu(lillstugan) och vedskjul/skulle/portlider med utanpåliggande trappa.

Vi vet en del om gårdens historia utifrån berättelser i familjen och den gamla storskifteskartan från 1827. Men hur gamla är byggnaderna som står här och hur går en till väga för att bestämma ålder på gamla timmerbyggnader?

Svaret heter dendrokronologi och innebär att en med hjälp av olika borrprover från stockar i byggnader kan jämföra stockarnas växtperiod med en längre växtlinje och på så vis åldersbestämma de olika stockarna i väggarna. Det finns som sagt också en storskifteskarta från 1820-talet att titta på som kan ge lite vägledning. Där finns en del byggnader på gården utritade. Men på det stora hela är dendrokronologi ett säkrare kort för att veta exakt när timmer tagits till byggnader. Tillsammans är de båda metoderna dock nästan oslagbara.

För ett antal år sedan köpte mamma en sådan timmerdatering för gården. Det hela slutade med en artikel i tidningen Byggnadskultur, som är Svensk Byggnadsvårdsförenings tidning. Den artikeln kan ni läsa digitalt via Byggnadsvårdsföreningens kunskapsbank och det är hela poängen med detta inlägg. Ett tips om en annan artikel.

Klicka här för att läsa hela artikeln.

Det som inte syns vare sig på karta eller i dendrokronologi är var huset stod från början. Eftersom timmerbyggnader är relativt enkla att plocka ned och sätta upp på annan plats så kan ett hus ha flyttats många gånger tidigare. Dessutom kan ett hus ha kompletterats flera gånger med både äldre och yngre virke. Om det fanns bra äldre virke i ett äldre hus kunde det förstås komma till pass vid ett nybygge. Det är därför viktigt att ta flera borrprover från samma byggnader för att få ut så många prover som möjligt att jämföra.

Trevlig läsning!

/L

 

 

Ett hus kräver sin dörr

Det gamla huset i Bergslagen står där det står. Älskat av många men använt av få. Det lever alltid lite farligt på grund av detta. Nästa är säljer jag nog säger pappa och så nästa år säger han samma sak. En dag blir det sant. Jag förstår det. Ett hus som står tomt blir liksom utan sin själ. Så kostar det enormt mycket att ha ett hus med el och vatten stående också… Det är nästan lite sjukt. Jag brukar bo i det några nätter varje sommar. Ibland själv ibland med sällskap. Det ligger lite tråkigt intill en stor landsväg men omgivningarna är vackra, huset fantastiskt och våra rötter finns här i byarna vid den stora sjön Väsman i Ludvika. Känslomässigt, immateriellt kulturarv så det stänker om det. Jag tror inte att pappa alls vill sälja. Men ingen av oss har obegränsat med pengar.

IMG_1050

Genom åren har jag gjort några projekt i huset. Jag har lagt mycket tid på att tvätta det inomhus med såpa, det blir mycket smuts i ett hus på hundra år, plocka fram möbler och porslin från vinden och köpa till det som saknas för att det ska bli hemtrevligt att vara där. Det är fantastiskt att höra elden knäppa i den hundraåriga vedspisen, känna lukten av linoljesåpa och höra bruset av bilar där nere på vägen.

 

 

 

För tio år sedan så bytte jag ut överskåpet i köket från en tidig 80-talsmodell till ett stort 30-talsskåp som jag fått från en kompis i Stockholm. Det blev kanske inte optimalt men det blev bättre än innan och var totalt återbruk. Jag har också jobbat hårt med att göra det stickiga och missfärgade köksgolvet som dök upp under skivor och mattor efter en vattenskada till ett fint skurgolv. År efter år med rotborste, kallvatten och linoljesåpa. Jag har väl inte riktigt kommit i mål där men jag är rätt nöjd med resultatet så långt. Det är ljusare och mjukare än det nånsin varit innan.

Genom åren har det också förstås blivit en hel del trädgårdsarbete och fasadmålning. Sånt där som en inte kommer undan om en vill ha ett hus. Kontinuerligt underhåll. Pappa har slitit hårt nu det senaste året med fönster och foder.

Men det är förstås lite svårt att ge sig hän på ett hus som en inte direkt använder eller ska ha kvar. Även om det är ett hus jag älskar.

För inte så längsedan målade jag också om brokvisten på stugan. Väggar, fönster dörr och allt.

Dörren gick från förfall till nytt liv med skrapa, borste och gulockra linoljefärg. Väggarna målades med Falu rödfärg ljus. Foder vit linoljefärg.

IMG_4322

Det jag aldrig gjorde då var att byta dörrhandtag. Den huvudsakliga anledningen var att jag inte hade något annat handtag att byta till, för jag vägrade köpa ett nytillverkat. Det blir så allt oftare, att jag vägrar köpa ett nytillverkat och väntar till dess ett begagnat dyker upp nånstans. Så det gamla innerdörrshandtaget i funkisstil fick duga så länge. Egentligen är väl inte nån stor vits med att byta heller. Det funkar ju! Men samtidigt så börjar det rosta och ge efter. Det är inte gjort för att vara utomhus och efter många år med väder och vind började dess livstid gå mot sitt slut. Så en dag hittade jag ett i samma stil som låsplåtar jag hittat i uthuset. En vanlig modell i villabebyggelse från första delen av 1900-talet. Kan vara nytillverkat av Gysinge, men jag köpte det begagnat. Nu var det dags att byta.

Dörren blev liksom lite rejälare och lite viktigare på nåt vis. På insidan fick dock funkistrycket vara kvar. Huset behöver sina minnen och lager.

img_1487

Nygammalt dörrtrycke och låsplåt. Såpskurad brokvist. Huset ska fan vara så fint som möjligt även om det säljs. Lägg märke till det rosagrå Ludvikateglet med röda fogar på skorstenen.

/Lars

Sad n low

Jag är hemma sjuk för tredje dagen. Huvudvärk och trötthet rör sig i mig. Kanske har det blivit för mycket av allt. Fokus nu är att göra så lite som möjligt. Det är svårt att inte känna sig låg och ledsen.

Men mellan vilostunderna rusar tankarna omkring och rycker tag i olika saker. Jobb och privatliv och framtid.

Inte minst köket hemma hos mamma som kommande månader ska genomgå en första etapps renovering med fokus på återbruk fångas i mina tankar om och om igen. Köket är byggt 1958 i gedigna material när stora huset på gården genomgick en omfattande men fin renovering. Det blir den här gången nyinstallation av vedspis, omflyttning av funktioner och inte minst ommålning av luckor och stommar. Målet är att bevara för modernt liv.

Det kommer dyka upp många texter och bilder här på bloggen under våren om det här arbetet.

Såna här tankar är positiva avbrott i sjukdomsmonotonin.

En annan positiv sak är att en av mina favoritlåtar slutligen fått ett officiellt släpp och ligger uppe på YouTube i färdig version. Med textrader som passar mig rätt bra och mindre bra just nu. Jag önskar mest att jag orkade lyssna och slapp huvudvärken:

/Lars

Byloppis 5 maj!

Hej! På Kristi Himmelsfärd torsdag 5 maj är det by- och gårdsloppis i Tomnäs, Kyna och Storsund mellan Borlänge och Falun vid sjöarna Runn och Ösjön. Välkomna! Bland annat farsan och morsan håller öppen butik i pappas uthuskök i Tomnäs mellan 11.00-16.00. Mycket prylar till låga priser och dessutom vackra hus att titta på.

byloppis

/Lars