Det som nu följer utspelar sig i pappas hus för ungefär ett år sedan. Jag kan egentligen inte ta åt mig äran för något av det som sker i texten utöver att det är jag som skrivit den…
Nåväl, min pappa köpte som sagt ett hus för inte så många år sedan. Sakta men säkert har det också utförts olika arbeten på huset. Stora jobb som gjorts är att skorstenspiporna har renoverats, bergvärme installerats och just nu kopplas kommunalt avlopp och badrummet på bottenvåningen renoveras.
När pappa flyttade in var han den första nya ägaren sedan 1960-talet. Under den perioden på över 50 år hade flera genomgripande förändringarna gjorts. Nya fönster, den nya fasaden, oljepanna, kök, tapeter och en utbyggnad med nytt badrum och sovrum gjord på tidigt 1980-tal för att handikappanpassa huset. Allt för att göra huset modernt och bekvämt för dess invånare. Jag tror de förra ägarna lyckades ganska bra med den föresatsen och hade det rätt bra i sitt hus under många år.
Men modet skiftar och tiden går. Människor blir äldre och dör. Deras livsverk i form av hus och renoveringar blir någon annans arv och funderingar. Pappa klev in i ett hus med en yta av 60- och 80-tal blandat med minnen från 20-talet. Ett hus med många spår av tidens gång och även stora behov av renoveringar.
Var börjar en sina renoveringsprojekt i ett hus där det finns hur mycket som helst att göra men inget är superakut efter att bergvärme installerats?
I det större av övervåningens två rum fanns på takpanelen skador efter en gammal vattenläcka. Den syns lite högst upp på bilden ovan. Det fick bli starten på det nya åtgärdsprogrammet.
Rummet har en lite märklig form med väldigt mycket dörrar, garderober och två stora fönster. Men det har fin utsikt och kanske flest originaldetaljer kvar av alla rum i huset.
Bilden visar del av det större rummet på övervåningen med vackra rums- och garderobsdörrar samt samt socklar och foder från husets byggår i början av 1920-talet.
Pappa bestämde sig för att ta in en snickare som kunde åtgärda skadan i takets pärlspont. Dessutom ville han att snickaren skulle ta upp väggen mot skorstensmuren. Dels för att komma åt spillvärme från eldning i någon av kakelugnarna, dels för att i framtiden kanske installera en kamin i rummet. Jag tyckte att det lät som ett stort jobb att ta bort väggen mot skorstenen men visste vad han ville.
Plötsligt en förmiddag fick jag den här bilden skickad till min telefon
Bilden är tagen på samma plats i rummet som den allra först i inlägget. Den här bilden visar snickaren i färd med att riva vägen mot skorstenen. Väggen som hade sett ut att vara samtidig med husets övriga inredning dolde en kaklad köksvägg från husets första år på 20-talet!
Tydligen har det stora rummet på övervåningen från början tjänstgjort som kök. Dolt bakom den gamla väggen (när sattes den upp egentligen?) fanns även ett skafferi/skåp och ådringsmålad pärlspont av samma typ som dykt upp på andra platser i huset, samt spår efter någon form av liten bänk längst inne i hörnet.
Den tidigare dolda kaklade och marmorerade spismuren
Det igensatta skafferiet och köksväggen.
Spår i golvet efter vedspis med förstärkningar i bjälklaget
Tapetrester på en av de tidigare dolda väggarna
Närbild på en av tapeterna
tapetfragment
Spjället i den dolda spismuren inböjt för att kunna spikas för
Vilket fynd! Rummet på övervåningen blev plötsligt något helt annat och fick massor med historiska spår blottlagda. Tänk hur många år som passerat utan att någon vetat om vad som funnits bakom väggen. Golvsockel och taklist på väggen som dolde ”köket” var av samma typ som i hela huset och från husets byggår. När de valde att dölja köksspåren gjorde någon ett snyggt jobb för att inget skulle synas.
Så vad gör man då med ett upphittat kök från 20-talet i ett av rummen på övervåningen i sitt hus? Det var ju vackert och med mycket karaktär. Men också en rätt udda detalj. Pappa ville i alla fall spara det som hittats synligt. Han kom på att det i husets källare stod en gammal kokspis. Kanske skulle den gå att installera där vedspisen en gång stått?
En gammal söt liten Husqvarna kokspis som stått i husets källare. Hårt använd då plattan var sprucken och hela spisen rostig efter många år oanvänd och bortglömd.
Pappa tog kontakt med Lindqvist kakelugnar och murverk som besiktigade spisen, tog sig an att restaurera den och sedan installera vid den upptäckta köksväggen på övervåningen.
Samtidigt reparerades också de dåliga bitarna av taket i rummet.
Och rummet började sakta men säkert att helt skifta karaktär. Från slitet och opersonligt
Till mycket charm och historia. Kokspisen är renoverad och fungerar fint.
Pappa slet som ett djur med det här rummet. Målning av tak, fönster, väggar och dörrar. Slutligen också slipning av golvet som fanns under skivor och mattor. Det blev väldigt fint.
Bord och stolar togs från vårt hus i Ludvika och fick komma till användning för första gången på länge. Mattor som mammas farmor vävt passade bra in med färgerna i rummet. Mitt enda egentliga bidrag till detta projekt utöver dokumentationen var att jag hittade och rengjorde ett gammalt skåp som stod i ett av källarens rum. Det passade fint i det nya rummet.
Det började som en renovering av ett tak med en gammal vattenskada och slutade med att hela rummet ändrade karaktär. Mycket jobb och en hel del pengar krävdes förstås för att det skulle bli så här fint. Det var en rolig resa att vara del av. Att få prata och fundera kring hur det skulle kunna bli i slutändan.
Bra jobbat pappa!
/L
Fönster mot gården 