Hälsning i blyerts från förr

Denna text har senare publicerats som krönika i Byggnadskultur nr.4 2020.

15 juni 1935. Vackert väder.

Upptäcker jag att det står skrivet med blyerts på undersidan av stolen när jag vänt den upp och ned på ett bord, för att göra rent ett golv hos mamma vid jul för något år sedan. Jag vet inte vem som skrivit och jag lyckas inte koppla datumet till något särskilt i släktens historia. Inget bröllop och ingen födsel sådär på rak arm. Stolen är betydligt äldre, en Leksandsstol med sju pinnar i ryggen som den ska, från början sammanfogad utan spik eller skruv. Någon har dock förstärkt den med skruv och klossar någon gång. Var det vad som hände den där vackra junidagen 1935? Någon har i alla fall lämnat detta meddelande för framtiden och för mig känns det som en spricka i tiden. En liten tidsresa till då.IMG_7929

En gång låg jag på golvet i övre hallen hemma på gården och tittade i taket. Kanske var det något barn som föranledde placeringen, eller så var jag bara trött. Men ur mitt nya perspektiv kunde jag se sådant som annars inte syns. Som undersidan av pelarbordet intill. Ur en vacker svepande handstil kunde jag läsa:

Annandag påsk 1920. Aug Hilda

IMG_7914

Liljas August och Skommar Hilda Ersdotter var min mormors föräldrar och de gifte sig påsken 1920. Ett bröllopspresentbord alltså. Det visste jag inte innan texten upptäcktes och ingen annan heller vad det verkar. Hilda och August, undrar om de var glada över sitt nya pelarbord och vem de fick det av? Kanske hennes föräldrar, de hade det bättre ställt än de hade det i Liljas. Mina minnen av Hilda är vaga även om hon hann fylla 101 och därmed levde under min barndom. August dog redan på 50-talet. Med små pusselbitar blir bilden av de två mer komplett. Koppar från deras lysningsservis i ett skåp, bröllopsfoto, mormors och mammas berättelser, en text i blyerts under ett gammalt pelarbord på mammas hall. En möjlighet att känna dem lite bättre.

Mitt på gårdslängan ut mot trädgården hemma hos mamma finns en utanpåliggande trappa som leder upp till en dörr. Bakom dörren finns ett litet utrymme, ”mellanrummet” som innehåller madrasser, fotoalbum, tavlor och annat som är svårt att hitta plats för. Från mellanrummet leder två dörrar. En till ett sovrum och en till en vind full av bråte. Dörren in utifrån trappan är gammal, ja det går faktiskt att säga exakt hur gammal dörren är, för i ögonhöjd står tydligt skrivet:

Den 29 mars 1870 Anders Ersson i Torrberg

Liljas Anders Ersson, mammas morfars morfar gör sig påmind varje gång en har ärenden upp till de där rummen. Jag vet nästan inget om människan. Men han bodde på exakt denna plats 1870, hade samma gårdsnamn som jag och han tillverkade en dörr som var färdig det fantastiska datumet 29 mars. Det räcker långt.

Okej alternativtolkning: Han tyckte 29 mars var ett så häftigt datum och blev tvungen att skriva det på dörren, men kanske tillverkade han den inte alls. Husen är äldre. Vad vet jag. Men något betyder det och det minner om honom.

Det jag kanske tycker är mest fantastiskt med dessa små meddelanden är inte heller exakt vad de egentligen betyder. Men de ger kopplingar bakåt, till släktingar och händelser som jag annars sällan tänker på. Personerna bakom meddelandena kommer till liv för ett ögonblick, vare sig jag vet vilka de var eller ej. Påminner om det som en gång varit.

När mormor och morfar levde tvingade jag dem att skriva lappar på möblerna hemma och häfta fast. Vad är det för skåp eller bord? Vem är född i soffan? NI MÅSTE BERÄTTA FÖR OSS.

Det som finns runt oss är spår av det som varit och fyllt av minnen och innebörd. Någon har levt ett liv på just den platsen. Varit kär och kämpat och sörjt. Det är hisnande och fantastiskt. Taket jag tittar upp på när jag ska somna ikväll är antagligen samma tak som Anders Ersson tittade upp på kvällen efter att han förfärdigat sin dörr i mars 1870. Men för att påminnas om detta tror jag det är viktigt att det lämnas små meddelanden ibland. Det är så lätt att glömma annars i brådska till jobb och återvinningsstationen och barnkalasen och allt vad man nu gör i sitt liv.

Innan jag lyfte ned Leksandsstolen med meddelandet om det vackra vädret i juni 1935 lade jag till några egna rader. Utan att försöka härma men med en hälsning från stunden jag befann mig i.

Med detta vill jag uppmana fler att lämna meddelande i blyerts för framtida upptäckt och funderingar. SKRIV PÅ MÖBLERNA!

Eftersom det var så längsedan jag skrev något här blir det mer än en musikvideo idag, det är det enda rimliga. Nedan musik för kulturvård/byggnadsvård, skrapande av färg och genuina byggnader:

1. Grimes, en av de mest fantastiska artister jag vet, laddade upp för att släppa nytt album länge. Nu har hon gjort det!!! En av de första nya släppen var denna awesome, So heavy I fell through the earth:

2. Park Bom återvände i triumf med ett soloalbum efter år av motgångar, hån, dubbelbestraffningar och skit. Hon är en otrolig sångerska. Ni som har koll vet ju vilket segertåg 2019 var för henne och fler av de andra medlemmarna i 2NE1:

https://www.youtube.com/watch?v=dnQflYjicms

3. Den logiska uppföljningen på Bom blir förstås CL från samma 2NE1. Hennes återkomst vintern 2019 var strålande, förstås:

Om ni vill så finns fönstermotgården att följa på Instagram, med mycket mer regelbundna uppdateringar.

För övrigt så önskar jag alla ett feministiskt och antirasistiskt 2020.

/Lars

Från förra sommarens arbetsarkiv

Jag har inte bloggat mycket det senaste året. Det tar tid att skriva långa bra inlägg, men livet har också kommit emellan än en gång. Uppbrott, nystart, jobb och sånt som livet innehåller. Det är så det är bara. Det betyder dock inte att jag inte hunnit med att jobba med hus! En stor sak som hänt under 2017 var att min mamma sålde huset jag vuxit upp för att flytta hem och ta över föräldrahemmet och släktgården i Leksand. Det är en kringbyggd gård med både äldre och nyare tillägg. Jag kommer antagligen skriva mycket om den här platsen framöver. Här nedan kommer bilder från arbete jag gjort under sommaren. Det är inte frågan om restaurering utan snarast om renovering med återbruksfokus. Det här arbetet handlar om entrén på stora huset.

Ytterdörr från 1958. Lackad furu som slitits rätt hårt genom åren. Test med grön kulör upptill.

Snickerierna har inte målats om sedan den stora renoveringen 1958. Tvättning, skrapning, borstning, slipning och spackling som underarbete. Dörren som varit lackad i alla år kommer nu att målas i en kromoxidgrön som förr var vanlig på dörrar. Stolpar och vindskiva får en grå färg som påminner om originalet från 58. Är det då rätt att måla en dörr som varit avsedd som lackad? Det är förstår ingen enkel fråga att svara på. Men det handlat inte heller om ett byte av dörr. Den som vill skulle en gång kunna återställa den. Mamma ville ha färg och en hint om husets ursprungliga byggår 1900. Då passade de gröna kulörerna bra in. Men det är på det stora hela både en filosofisk diskussion, ett antikvariskt dilemma och frågan om en smaksak tänker jag. Resultatet blev i alla fall rätt bra:

Huset har fått en mer välkomnande entré utan några stora pengar eller stora ingrepp.

Dagens video är All night med fantastiska Girls Generation. Deras senaste och kanske sista släpp någonsin:

Strålande

/Lars

Ännu mer upphittat

Pappa har börjat röja i lillstugans kök. Kanske går det att ha loppis där framåt sommaren?

Ytskikten är slitna i det gamla köket. Det har använts som förråd och inte fått så mycket kärlek på senare år. Jag har påbörjat ett sakta arbete med fönster och utvändig målning. Huset är i alla fall vattentätt nu. Det var det inte för några år sedan när pappa tog över.

 

Men vad ska en göra med alla ytskikt? Det finns så många alternativ för slitna väggskivor och hängande takpapp. Eventuellt kan en sätta hammaren i väggen och kolla vad som finns där bakom. Det gjorde pappa och i vanlig ordning på den här gården fanns det saker att hitta.

Så grattis till pappa som än en gång hittat fina saker bakom skadade väggskivor hemma på sin gård! Nu är det bara att bestämma vad som ska ske med de frilagda ytskikten… Linoljefärg hägrar nån gång i framtiden men låt oss inte ha för bråttom. Drömmar om sommarledighet med utrymme för husen skvalpar i huvudet.

Och drömmar om kommande söndag, för då kommer min älskade flickvän hem från sin turné.

Och! Det finns en ny musikvideo från SMTOWN att titta på.

hade!

/Lars

Värdet av att titta på tv -och att våga saker

En kväll någon gång innan jul, ja det kanske var en månad innan, så satt jag och tittade på SVTs program om byggnadsvård, Det sitter i väggarna. De var i ett hus i Vadstena, och även om jag blir galen på formatet med den romantiska musiken och den dramatiska mysiga tonen i olika spännande avslöjanden om husets historia så finns det en hel del hedervärda idéer i det här programmet. Inte minst i de praktiska momenten när vi som tittare blir guidade i hur det går till att restaurera olika delar av ett gammalt hus. Fantastiskt bra folkbildningsinitiativ! Det skulle kunna göras många fler sådana inslag med superduktiga byggnadsantikvarien Erika Åberg. Även om hon väl egentligen är lite väl hurtig för min smak. Nåväl, jag satt och tittade och det handlade om att renovera ett trapphus invändigt. Erika bände loss skivor från väggarna och frilade dold äldre pärlspont. Det är ju lätt hänt att en blir lite trött på all denna pärlspont i alla möjliga sammanhang, men nog blev det väldigt mycket vackrare när hon frilagt de gamla väggarna. I mitt huvud så började tankarna gå. Ja just det, i trapphus var det nog ganska vanligt med pärlspont förr. Hållbart och enkelt för hundra år sedan.

Jag tog upp min telefon och skickade ett sms till pappa med en fråga: Hur tror du det ser ut under tapeter och skivor i ditt trapphus? Tittar på ett tv-program där de frilägger trapphusväggar med pärlspont.

Eller ja nåt i den stilen i alla fall. Det är ju ett tag sedan nu. Pappa har tidigare pratat om och suckat lite över att väggarna i trapphuset hade bucklig och trasig tapet och att de vid något tillfälle skulle behöva åtgärdas. Jag fick inget svar på mitt sms, inte på en stund.

Men efter 20 minuter kom den här bilden:

IMG_5876

Pappa hade fått mitt meddelande, tagit sig en titt på trapphusväggarna och resolut börjat riva skivorna. Under satt en vacker, ganska smal pärlspont målad i en fin kulör som på sina håll nästan såg nymålad ut. OBS pappa var nöjd! Det kom fler bilder:

På mindre än ett dygn förändrade pappa hallarna nere och uppe och trapphuset ganska drastiskt. de gamla gråbruna tapeterna ersattes med fin panel i vacker kulör. Dessutom kom en av pappas kompisar förbi. Han är en skicklig dekorationsmålare och började leta fram kulören. För visst kommer det att behövas ommålning framöver, men det blir en kul utmaning som jag lovat att hjälpa pappa med. Men efter tvättning såg väggarna faktiskt väldigt bra ut och det duger gott för stunden:

IMG_5891

Visst blev det fint? Pappa gjorde än en gång ett otroligt jobb med en del av sitt hus. Det ska bli kul att hjälpa honom med målningen framöver.

IMG_5893

Det blev uppenbarligen otroligt mycket spik att dra ur väggarna…

Sensmoralen i denna historia är som följer: Titta på tv! och våga göra! Då kanske det dyker upp fantastiska saker därhemma.

Fantastiska After School får avsluta med ett fantastiskt, makalöst och klassiskt klipp. Let’s Step Up

/L