Det blev så väldigt mycket text senast jag skrev ett blogginlägg, så den enda lösningen blev att dela den i två delar. Allt handlar om det arbete jag gjort under sommaren 2020 på släktgården som mamma tagit över. På grund av corona och mina studier till Bebyggelseantikvarie i Göteborg hade jag hela sommaren 2020 till förfogande för arbete på gården hemma i Dalarna. Nedan följer del 2.

Trädgård och ängsmark

Gården har sedan tidigt 1970-tal omgivits av stora gräsmattor. Det är gammal ängs- och åkermark närmast husen som blivit till en stor parkliknande miljö med kort gräs. Morfar hade en åkgräsklippare med uppsamlare som han åkte runt på jämt och ständigt. När han gått bort kopplades en robot in. En av de första åtgärderna när mamma tog över gården var att sluta klippa delar av dessa enorma gräsmattor. Gräsmatta är en biologisk öken och vi vill ha en mångfald av växter för bin och andra insekter att trivas i. Hela jordklotet lever idag med massdöd för insekter och djur. Vi behöver alla de hotade djuren för ett balanserat ekosystem. Om vi låter delar av våra trädgårdar växa vilda och hanterar gräsmattorna som äng kan vi ge djuren en gnutta livsutrymme igen. Genom fruktträdgården har vi istället för gräsmatta börjat klippa gångar som delar in ängsmarken i kvarter under fruktträden. De flesta av de 14 träden är från ca 1920 men komplettering pågår fortfarande där något dött.

Målet är artrik äng, men det ställer krav på slåtter en eller två gånger om året. Allt som slås måste därefter avlägsnas för att markerna ska bli så pass magra att ängsväxter trivs. För att göra detta till en rimlig arbetsuppgift behövs en slåtterbalk, vilket min pappa har i sin ägo och snällt lånar ut och helst ett gäng snälla släktingar som hjälper till. Vi hade turen att få tillgång till båda dessa saker denna sommar.

I år reste vi för första gången på många år en hässja intill gården, en konstart som mina morbröder fortfarande behärskar från sin uppväxt i byn. Ett initialt problem var att vi inte längre hade alla delar som utgör en hässja. Men mammas kusin som äger morfars föräldrahem meddelade att där fanns i princip oanvända delar, bara att ta för sig. Vi fick ett antal krak som antagligen tillverkats av morfars äldre bror Axel nån gång vid 1900-talets mitt. En hässja består av krak, röder och stöd. Kraken är de kraftiga stolpar som spettas ned i marken med alla piggar som man sen lägger röderna, alltså de långa störarna på. För att hässjan ska stå upprätt krävs också stöd som kilas mellan kraken och marken så en stabil trefot bildas. Golven (gôlv på Leksandmål) är utrymmet som uppstår mellan kraken, där gräset läggs på röder. Vissa hässjor förr kunde kan uppåt 20 gôlv i samma rad och alltså vara otroligt långa. Vår hässja hade två gôlv. Gräset packas olika tjockt beroende på vilken sorts gräs det är. Man måste vara försiktig med det tunnare gräset så det inte packas för hårt och börjar mögla istället för att torka. Tjämsa kallas metoden att forma gräset till lagom stora hötappar att lägga på hässjan, på röderna.

• 

• 

• 

• 

När gräset torkat på hässjan kunde grannen sedan ta det till sina djur. Jag kunde nästan ingenting om hässjning innan denna sommar, men är väldigt glad över släktingar som kan lära ut. Tack morbröderna!

Kanske blir det en ny hässja nästa år.

Belysning

Ovanför garageportarna har det länge suttit en tom armatur för ytterbelysning. Den har faktiskt varit så diskret att jag knappt tänkt på den alls. Men så stod jag utanför gamla garaget en dag i somras och insåg att där satt en exakt likadan armatur ovanför porten, men med en vacker kupa i klarglas som gav den ett helt annat uttryck än den nakna vid nya garaget.

• 

• 

Jag fick en aha-upplevelse och förstod plötsligt hur armaturen ovanför garaget skulle kunna te sig om det gick att få den att fungera och jag kunde hitta en ny kupa. Ganska snart kunde jag konstatera att det gick att beställa kupor av exakt samma mått via nätet och var på väg att lägga en order. Men så började jag fundera över om jag inte sett en sådan kupa på någon annan plats på gården. Det kändes bekant. Jag gick ut och började se mig om i uthusen. Mycket riktigt, i taket i ett uthus satt exakt en sådan kupa på en vanlig lampsockel. Jag hittade en rund vit glaskupa som jag kunde ersätta den med och som faktiskt storleksmässigt passade mycket bättre inomhus.

• 

• 

Plötsligt hade de gamla armaturerna på båda garagen fina gamla klarglaskupor och fungerade igen. En liten sak som ändå betyder så mycket. Både för ljus och intryck.

Musik för byggnadsvård

Loona (이달의 소녀/Idaru sonyeo) är en grupp, ett koncept med egenskapat universum som det går att förlora sig i. De presenterades från början genom att alla 12 medlemmar från 2016 och framåt släppte ett varsitt solo, samt låtar i olika subgruppskombinationer, fram till hela gruppens gemensamma debut 2018. De flesta av solosläppen var löjligt välproducerade och snyggt gjorda. EXTREMT begåvade artister. Även de tidiga gemensamma släppen höll mycket hög kvalitet. Butterfly från 2019 är en av dessa. Låten är drömsk med fantastisk bas, videon skitsnygg och koroegrafin/dansen knivskarp. För den som uppskattar synkroniserad koreografi är Loona en närmast oöverträffad dröm. För ett år sedan gick jag runt med Butterfly i lurarna i ett dimmigt och blött Göteborg. Låten förhöjde promenaderna genom Botaniska till en magisk nivå. Ut och testa!

Wheesung bytte av någon anledning artistnamn till Realslow häromåret (fast på korenska skrivs det fortfarande 휘성 vilket betyder just Wheesung och är lite förvirrande) och känns som ett nedköp då han är en ikon på den koreanska musikhimlen sedan många år. Idag är det inte så många som bryr sig om vad han släpper för musik men herregud, denna låt vad fantastisk den är. STORSLAGEN.

Musik för slåtter, resning av hässja och elarbeten.

Tack för denna gång.

Ni hittar Fönster mot gården på Instagram för väldigt mycket mer regelbundna uppdateringar om arkitektur, byggnadsvård och hur det är att studera till Bebyggelseantikvarie.

/Lars