landsbygd – Fönster mot gården

Publicerad den 13 januari, 2018 av larsliljas · 2 kommentarer

Jag har byggt…

…en ställning för mat åt fåglar strax innan jul enligt gammal tradition.

Mamma och jag begav oss ut till ett av hennes skiften nära byn. Som tur är ligger det längs med stora vägen, så det är lätt att nå från bilen. Mamma fick ta på sig huggarmunderingen och med sin lätta elsåg fällde hon ett antal tre meter höga granar som kunde gallras bort.

Jag kvistade dem ca två meter med hjälp av yxa och då kunde vi delvis få in dem i bilen. Riset som blev tog vi också med.

Hemma blev det ännu mer kvistning och barkning med barkspade. Tre lika långa kvistade och barkade granar med topparna orörda ska sedan bindas ihop till en trefot och resas på gårdsplanen. I klykan läggs en kärve. Slutresultat nedan.

Jag är jättenöjd med resultatet. Det är första gången jag bygger en äkta med långa och barkade stammar. Men det tar en stund, inte minst för någon som är ovan…

Men vad sjutton heter den? Är det julstänger, julspiror, spirur eller något annat? Grannar och bekanta har olika minnen men ingen är jättesäker på sin sak. Trefot är ju själva formen men ingen vedertagen benämning på detta bygge. Hemma på gården har vi i minst tre generationer kallat detta för Nek. Problemet är bara att för alla andra är Nek namnet på själva kärven och inget annat. Nedan en bild på ännu en traditionell vintergran som jag gjorde samtidigt.

Så vad kallar ni de här traditionella skapelserna gjorda av granar? Alltså båda varianterna jag gjort. Hjälp!

Dagens låt är First med Cold War Kids.

Hej så länge!

/Lars

Publicerad den 19 oktober, 201619 oktober, 2016 av larsliljas

Vacker musik i väntan på byggnadsvård

Det är höst nu, jag är trött och har mycket att göra. Det är livet liksom. Snart blir det helg och äntligen dags att åka till Göteborg över helgen. Där finns min fina flickvän på turnépaus. Det ska bli skönt. Sen blir det höstlov och då ska jag spotta i nävarna och jobba för glatta livet med ett hus i Dalarna som ska bli klart inför försäljning. Renovering och restaurering med små medel. Vare sig ägaren eller jag har råd att lägga stora summor. Men det behövs inte. Det behöver inte vara dyrt att fixa sitt hus! Antagligen kommer det ett eller två blogginlägg då. Under tiden blir det vacker musik med vacker video ni kan må bra av. Jag ger er Chop av och med DonChristian och grymma dansare.

https://www.youtube.com/watch?v=MIE9H0TvSiM

ha det fint så länge

Publicerad den 21 september, 201622 september, 2016 av larsliljas

Konservativ byggnadsvård och förvanskning av arv

Ibland blir jag galen av att öppna tidningarna Gård&Torp och Byggnadsvård. Ord som genuin och lantlig står mig upp i halsen. Jag vill inte se fler vitmenade kök eller boningshus som återställts till byggåret 1850, förutom nybyggda kök och ett badrum i amerikansk eller brittisk sekelskiftesstil. Vem fan är det som har råd med dessa renoveringar. Inte jag i alla fall. Inte vår planet heller tänker jag. Kanske är jag avundsjuk? Men hur många kök från 40, 50, 60, 70 och 80-tal har rivits ut för att skapa dessa genuina miljöer? Det ser ibland ut som om folk lever mer i museum än i ett verkligt liv. Jag älskar också gamla prylar och vackra saker, men inte är det ett museum jag lever i. Men det kan förstås också handla om valen som tidningarna gör också. Detta gäller förstås i högre utsträckning för tidningen Gård&Torp. Jag skulle nog önska mig lite mindre perfekta miljöer och mer hantverk och skit under naglarna, för det är ju så det brukar bli när en renoverar sina hem. Var är hemmen med spår av många epoker. De som målat om sitt furukök från 73 men kör det i kombo med nytt kakel och en vedspis? Måste ytskikten vara perfekta? Nina Björk skrev en gång på detta tema så fantastiskt om renoveringshets och perfektion så klicka och läs. Men jag vet att tidningen är gjord främst för inspiration. jag vet jag vet jag vet. Men ändå. Jag längtar efter något helt annat tror jag.

Ett av familjens kök med golv, tak och spis från 1904, överskåp från 40-tal, underskåp och tapet från 70-tal. En salig blandning men inget offrat enbart för stilideal. En är ganska lycklig i det där köket ändå.

Men Byggnadskultur då? Den tidningen vurmar ju inte direkt för inredningsreportage. Jag har läst den tidningen i över femton år, jag var väldigt ung när de första numren damp ned i min brevlåda. Den förändrade mitt liv när den berättade om allt det där som ingen vuxen sa något, om gamla hus, deras värden och hur en tar hand om det. Samtidigt så känns ibland tidningens teman rätt mossiga. Eller en del artiklar inom dem i alla fall. Senaste numret handlar om staden, den täta, genuina och borgerliga stenstaden och kanske läser jag det hela fel men delar av texterna känns som hyllningar av det förflutnas städer. Visst är det också kul med den täta stenstaden, jag har själv bott så i många år. Men vad finns det för behov av att skapa pastischer på de byggnader som byggdes där och varför finns det en hel artikel om sådana pastischer i senaste numret av Byggnadskultur? Är den täta stenstaden verkligen lösningen för framtidens byggande?

Slutligen så vill jag hylla Underbara Clara för hennes insiktsfulla text om det den ”vita fräscha lantliga stilen” som sprids och dominerar i drömmen om det äkta och genuina. Klicka och läs! Ernst Kirschsteiger står på dess barrikader med penseln i högsta hugg. Det är inte att skapa något genuint att måla allt vitt, det är extremt nytt och modernt, vilket kan vara kul. Bara ingen tror att det finns någon historisk koppling i detta. Färgsättning sliten av generationer eller vitpatinerat nytt? Jag ska inte moralisera över andras hem, men tycker att det finns en historielöshet i längtan efter det genuina, äkta och gamla. Att måla ett kök helvitt för hundra år skulle varit vansinne med all sot och smuts.

Nåväl, håll koll på din kulturhistoria men skapa också ett hem du trivs i.

Zara Larsson säger allt så bra ändå:

/Lars

Publicerad den 14 september, 2016 av larsliljas

Vakna vakna vakna

Gårdsplanen hos farsan ramas in, dels av boningshuset, dels av uthuset/gårdshuset. Båda är byggda cirka 1920 och står ganska stadigt på sin kulle i det gamla jordbrukslandskapet. Ni som läst här innan har hört en del om båda husen. Om funna vackra väggar bakom buckliga skivor med trasig tapet i båda husen. Om kakelugnar som fungerar och upphittade kakelväggar från ett gammalt kök.

Denna sommar innehöll som många av er vet inte all den tid jag kanske tänkt mig för arbeten hos farsan. Men jag har ändå gjort en del.

Uthusdörr med flagad plastfärg i blå kulör

Fönster till gårdshusköket. Trasiga rutor, extremt flagad färg och nära nog fösvunnen kittning.

När pappa tog över var inget gjort på länge. En måste inte heller göra mycket. Det är okej med sliten målning. Men här var det frågan om hurvida fönstren skulle överleva alls. De var hårt utsatta sedan färg, kitt och glas gett upp och släppt vind fukt och sol fria. Det första jag gjorde var att halvolja fönstren och täcka för de trasiga rutorna. Träet var väldigt torrt med inte förstört. eftersom jag inte bor i trakten har jag fått ta en sak i taget. En båge en sommar, en dörr nästa. Nu i augusti började det falla på plats. Glas i bågarna, kittade och målade minst två lager med linoljefärg. Det är inte så svårt bara man har glasen. Jag pallar inte att skära mer i tunt glas som spricker. Det kostar men är rimligt att beställa. Fönstren i vit obruten kulör från någon leverantör, dörren obruten gulockra från Gysinge.

Jag är nöjd, farsan är nöjd. Nästa säsong blir det vindsfönstren och annat skoj.

Grimes avslutar dagens inlägg med awesome.

/Lars

Publicerad den 13 september, 2016 av larsliljas

Färg, fönster ännu mer färg (och Troye Sivan)

Jag har under juli och kanske främst augusti jobbat rätt hårt med att få färdigt en del av de projekt som jag tänkt mig för sommaren. Det blev andra saker prioriterade och det var inte dåligt, tvärtom var det på många sätt en fantastisk sommar. Men det kliade i fingrarna också och till slut kom också möjligheter att jobba med husen. Husen ligger främst i Kopparbergslagen mellan Falun och Borlänge. Längs sjöarna Runn och Ösjön ligger många gamla byar med rötter i medeltid och äldre än så. Urbaniseringen drivs på rätt hårt här just nu med många nybyggen i närheten av Dalarnas största städer, men fortfarande kan en skönja gamla bystrukturer och gammal kulturbygd. Husen jag har jobbat på ligger även de i ett gammalt kulturlandskap och är byggda i början av 1900-talet. De är placerade på kullar för att inte stjäla jordbruksmark dessutom! Tänk om någon kunde tänka så långsiktigt idag. Jordbruksmarken kommer vi behöva en vacker dag.

Det har främst handlar om renovering av fönster och byte/målning av vindskivor och liknande denna sommar. Jag har gett upp att skära i äldre glas och efter några fixade så fick resten beställas. Jag är inte så romantisk att alla rutor måste vara munblåst glas, det är vackert förstås men det viktigaste är att glasen är hela och att glaset är tunt nog att rymmas i båge med kittfals och allt. Ett av fönstren är tidig funkis på ett trapphus:

Detta fönster har länge varit ett aber för mig. Det har inte varit i tillräckligt dåligt skick för att behöva akutrenovering samtidigt som det är ett fönster som en passerar nästan varje dag. Det har sett förjävligt ut rent sagt, flagad färg, bortfallet kitt och dessutom en testmålning med bortvald kulör i ena hörnet. Lägg även märke till på bilden att de som spikat den nya panelen(tilläggsisolerat och fram till nyligen plåtfasad) gjort det så snävt att fönstret inte längre går att haka av. Otroligt ogenomtänkt. Nåväl. det har inte varit något störreproblem att jobba med detta fönster. Det är från tidigt 40-tal, superkvalité på virke och 50% av kittet satt fortfarande som berg, även om det inte var så snyggt gjort. Men se skillnaden efter två lager linoljefärg:

Huset får plötsligt en helt annan karaktär. Mamma som äger huset har valt engelskt röd som kulör på fönster. Jag har här valt att som förr ofta gjordes måla fönsterblecket i samma kulör som fönster, men skyddsplåten ovanför i samma kulör som foder. Fasaden får ett lugnt intryck när alla olika färger som fanns nu plötsligt bara är två.

På mammas hus har det också länge varit läge att fixa en av vindskivorna på en del av huset som byggts till senare. De har haft fel kulör i relation till resten av huset och den ena hade dessutom murknat längst ut.

Innan, skadad vindskiva och hängränna i avvikande kulör

Efter. Vindskivan fixad och hängränna inmålad.

Ni ser skillnaden på innan och efter? Markant förändring skulle jag vilja säga. Vindskivorna är nu kortade med en rejält utstickande plåt ovanpå. Dessutom målade i samma kulör som övriga detaljer på huset. Även den gamla hängrännan är nu inmålad. Farsan hjälpte mig mycket här på ganska hög höjd och de ska han ha all ära för.

På mammas tomt finns en gammal friggebod i något som en gång var lackat fusktimmer. Det har sett ganska illa ut i större delen av mitt liv. Vad gör en åt en något sådant? Vi har tvättat ren fasaden, bytt de lappade och murkna vindskivorna och dragit på ett lager rödfärg. Detta är absolut inte byggnadsvård. Jag har inte alls försökt återställa den till ursprungligt skick. Då hade jag fått plocka fram lackburken. Istället har jag försökt få den att smälta in med de övriga uthusen på tomten och rädda den från totalt förfall. Se nedan.

Algbevuxen en gång lackad panel och vindskivor i dåligt skick.

Vindskivor bytta, fasaden tvättade och allt rödfärgat med Falu ljus.

Det är helt otroligt vad lite färg och nya vindskivor kan göra. Sedan dess även fixat nock.

Det sista projektet jag tänkt genomföra denna sommar på denna fastighet var ett uthusfönster och surprise, vindskivorna ovanför som var i lika bedrövligt skick. Men tiden har inte räckt till, det finns så mycket annat att göra, jobba, älska och vara på andra platser. Men det blir klart innan snön för jag har redan påbörjat renovering av fönster, andra strykningen gjord. Återkommer helt enkelt. Jag tror det kommer bli bra.

Dåligt skick på målning(plastfärg) och vindskivor(plastfärg)

fönstret urtaget och på ansiktslyftning. Linoljefärg blev det!

Kontentan av detta inlägg är väl vad lite färg och nya vindskivor kan göra för ett hus. Visst är det några timmars arbete. Men det tar längre tid att se en säsong av Game of Thrones(har sett alla).

Häromkvällen var jag för övrigt på Gröna Lund. Det var många år sedan sist, typ högstadiet tror jag. Jag och några kompisar käkade på en bättre restaurang nära gamla dansbanan, åkte några karuseller och sedan såg vi den fine unge Troye Sivan spela för tusentals kids (och deras föräldrar) mfl. Troye slog igenom via YouTube för några år sedan och har sedan dess blivit en etablerad sångare och artist. Detta var sista av typ 160 spelningar på världsturnén. Utöver att han verkar rätt trevlig och har en mycket fin mörk röst så är han också något så fantastiskt som en öppet homosexuell flick- och pojkidol. Jag har lyssnat på en del av hans låtar men tillhör absolut inte hardcorefansen. Det var dock några tusen andra sådana där denna kväll och tillsammans med dem, Troye på scen, den varma luften, regnbågsflaggorna, karusellerna och frånvaron av fulla människor skapade vi en magisk afton. Kanske att jag lägger upp några filmklipp senare, det lät förvånansvärt bra, men under tiden får ni hålla till godo med en video från YouTube här nedan. Befriande att se en idol stå på scen och som upptakt till en låt bara säga:”this is about being a homosexual”följt av ett enormt jubel från publikhavet. Fler sådana idoler tack.

allt gott i byggnadsvården namn

/Lars

Publicerad den 2 maj, 2016 av larsliljas

1 maj och alla möjligheter vi har

Igår var det 1 maj. Det är en helgdag som firas över hela jorden. En av få politiska helgdagar i vår kalender.

Tyvärr har jag just nu svårt att känna mig hemma i någon av de politiska organisationer som demonstrerade igår. Förra året vandrade jag mellan olika torgmöten och såg många demonstrationer. Året innan gick jag i ett tåg. I år såg jag inget alls…

Det var kanske dumt. Men jag är inte beredd att ställa upp så pass mycket på något partis åsikter att jag kunde delta.

Hade jag varit hemma i Borlänge hade det dock varit enkelt. På min gamla hemstads gator marscherade nazister under 1 maj. Å jag kan bara säga, FY FAN. En skam för den gamla arbetarstadens historia.

Det anordnades glädjande nog fina motdemonstrationer och hade jag varit hemma hade det varit självklart att delta.

Det är dock inte bara på 1 maj vi kan vara politiska och göra våra röster hörda. Det finns möjlighet att göra året om, i många olika sammanhang. Det behöver inte vara den viktigaste saken i ditt liv. Men i tider av främlingsfientlighet och urholkad arbetsrätt är det viktigt att ändå våga stå för sina åsikter som motkraft.

Jag hoppas att jag kan bidra med något till ett öppet och jämställt samhälle. Att allt jag ägnar mig åt inte bara är gamla hus och bilder på vackra prylar. Det kan det vara OCKSÅ. Men det ena behöver kanske inte heller utesluta det andra.

Så, jag fortsätter att tänka på hus. Fotografera detaljer och vackra saker. Planera för nästa restaurering och samtidigt våga vägra främlingsfientlighet, homofobi, och stora skattesänkningar.

IMG_4353_2

Ha en fin majvecka och njut av vårt fantastiska land när det nu vaknar till liv. Var rädda om er och njut av Myriam Fares, Libanons finest, i videoklippet nedan.

/Lars

Publicerad den 21 april, 201621 april, 2016 av larsliljas

Att finnas på olika platser

Just nu sitter jag på ett tåg upp genom södra Norrland mot Sundsvall från Stockholm. Tanken är att jag ska överraska min flickvän på hennes födelsedag innan hon kommer hem från sin turné. Det är pirrigt, nervöst och känns väldigt bra. Vi har inte setts på snart två veckor och jag längtar väldigt mycket. Det är en mulen dag men utanför fönstret svischar Sverige förbi. Det finns väldigt mycket att se i det här landet. Massor av platser en aldrig stannar på eller har tid för.

Mycket av min egen tid delas mellan Stockholm och olika platser i Dalarna. Jag har bott i Stockholm nästan hela mitt vuxna liv och delar av livet där, av staden, älskar jag verkligen. Jag har ett bra jobb, lägenhet, sambo, familj och vänner. Jag har alltid längtat efter stadens liv. Men Dalarna finns alltid där. Hägrande på håll i tanken. En hembygd. Jag har projekt på gång i olika hus. Det är fönster som ska renoveras, golv som ska skuras, spisar att svärta och tak att lägga om. Jag längtar, inte bara efter det kroppsliga arbetet, utan också efter platserna. Kopparbergslagen vid sjöarna Aspan, Faxen, Ösjön och Runn, Tunaslätten, Leksands låga berg och Ludvikas avsomnade gruvsamhällen.

Sjön Väsman i solnedgång sedd från Lekombergs gruva.

Jag har personliga kopplingar till alla de där platserna och det finns minnen och känslor där som inte försvinner. Det är fantastiskt .

I min vardag möter jag massor med människor som lämnat sina platser bakom sig. Det är platser långt bort som de tvingats lämna av olika anledningar och inte kan besöka längre. Jag är rik, för jag kan ta mig till de där platserna på bara några timmar med tåg, buss och bil. Det kan inte alla göra. Syrien och Irak är inte bara långt bort. Där pågår krig. Det gör det inte hemma hos min mamma.

Hemma i min mammas trädgård pågår inga väpnade konflikter.

Sverige är ett fantastiskt land och det finns plats för så många människor här. Låt oss göra Sverige ännu bättre i framtiden och låta än fler människor se landet som en hembygd att drömma om och återvända till. Det finns ju dessutom många övergivna hus i det här landet som skulle behöva lite kärlek.

/Lars

OCH!

Det gick bra att överraska flickvännen. Bästa helgen.

Publicerad den 11 april, 201612 april, 2016 av larsliljas

Ännu mer upphittat

Pappa har börjat röja i lillstugans kök. Kanske går det att ha loppis där framåt sommaren?

Ytskikten är slitna i det gamla köket. Det har använts som förråd och inte fått så mycket kärlek på senare år. Jag har påbörjat ett sakta arbete med fönster och utvändig målning. Huset är i alla fall vattentätt nu. Det var det inte för några år sedan när pappa tog över.

Hängränna, stuprör uthus Tomnäs

Lillstugans dörr

Lillstugans gavel

Men vad ska en göra med alla ytskikt? Det finns så många alternativ för slitna väggskivor och hängande takpapp. Eventuellt kan en sätta hammaren i väggen och kolla vad som finns där bakom. Det gjorde pappa och i vanlig ordning på den här gården fanns det saker att hitta.

Bakom väggskivan fanns spår efter krok i väggen från en gång för längesedan.

Taket har varit pappspänt. Men nu var det i väldigt dåligt skick. Uppenbarligen har taket varit utan papp en gång och under finns fin målning.

Bakom väggskivan en fint målad pärlspont från en gång för längesedan. Uthuset är byggt ungefär 1920 samtidigt som boningshuset.

Så grattis till pappa som än en gång hittat fina saker bakom skadade väggskivor hemma på sin gård! Nu är det bara att bestämma vad som ska ske med de frilagda ytskikten… Linoljefärg hägrar nån gång i framtiden men låt oss inte ha för bråttom. Drömmar om sommarledighet med utrymme för husen skvalpar i huvudet.

Och drömmar om kommande söndag, för då kommer min älskade flickvän hem från sin turné.

Och! Det finns en ny musikvideo från SMTOWN att titta på.

hade!

/Lars

Publicerad den 25 januari, 201626 januari, 2016 av larsliljas · 1 kommentar

Värdet av att titta på tv -och att våga saker

En kväll någon gång innan jul, ja det kanske var en månad innan, så satt jag och tittade på SVTs program om byggnadsvård, Det sitter i väggarna. De var i ett hus i Vadstena, och även om jag blir galen på formatet med den romantiska musiken och den dramatiska mysiga tonen i olika spännande avslöjanden om husets historia så finns det en hel del hedervärda idéer i det här programmet. Inte minst i de praktiska momenten när vi som tittare blir guidade i hur det går till att restaurera olika delar av ett gammalt hus. Fantastiskt bra folkbildningsinitiativ! Det skulle kunna göras många fler sådana inslag med superduktiga byggnadsantikvarien Erika Åberg. Även om hon väl egentligen är lite väl hurtig för min smak. Nåväl, jag satt och tittade och det handlade om att renovera ett trapphus invändigt. Erika bände loss skivor från väggarna och frilade dold äldre pärlspont. Det är ju lätt hänt att en blir lite trött på all denna pärlspont i alla möjliga sammanhang, men nog blev det väldigt mycket vackrare när hon frilagt de gamla väggarna. I mitt huvud så började tankarna gå. Ja just det, i trapphus var det nog ganska vanligt med pärlspont förr. Hållbart och enkelt för hundra år sedan.

Jag tog upp min telefon och skickade ett sms till pappa med en fråga: Hur tror du det ser ut under tapeter och skivor i ditt trapphus? Tittar på ett tv-program där de frilägger trapphusväggar med pärlspont.

Eller ja nåt i den stilen i alla fall. Det är ju ett tag sedan nu. Pappa har tidigare pratat om och suckat lite över att väggarna i trapphuset hade bucklig och trasig tapet och att de vid något tillfälle skulle behöva åtgärdas. Jag fick inget svar på mitt sms, inte på en stund.

Men efter 20 minuter kom den här bilden:

Pappa hade fått mitt meddelande, tagit sig en titt på trapphusväggarna och resolut börjat riva skivorna. Under satt en vacker, ganska smal pärlspont målad i en fin kulör som på sina håll nästan såg nymålad ut. OBS pappa var nöjd! Det kom fler bilder:

Trapphusväggarna sedda ovanifrån

Nedre hallen med köksdörren

Övre hallen efter friläggningen

Bytt fönster i övre hallen

Bevarad hörnlist i övre hallen

På jakt efter matchande kulör för framtida ommålning

och en annan för målning av socklar och foder

På mindre än ett dygn förändrade pappa hallarna nere och uppe och trapphuset ganska drastiskt. de gamla gråbruna tapeterna ersattes med fin panel i vacker kulör. Dessutom kom en av pappas kompisar förbi. Han är en skicklig dekorationsmålare och började leta fram kulören. För visst kommer det att behövas ommålning framöver, men det blir en kul utmaning som jag lovat att hjälpa pappa med. Men efter tvättning såg väggarna faktiskt väldigt bra ut och det duger gott för stunden:

Visst blev det fint? Pappa gjorde än en gång ett otroligt jobb med en del av sitt hus. Det ska bli kul att hjälpa honom med målningen framöver.

Det blev uppenbarligen otroligt mycket spik att dra ur väggarna…

Sensmoralen i denna historia är som följer: Titta på tv! och våga göra! Då kanske det dyker upp fantastiska saker därhemma.

Fantastiska After School får avsluta med ett fantastiskt, makalöst och klassiskt klipp. Let’s Step Up

Publicerad den 4 januari, 20166 januari, 2016 av larsliljas · 1 kommentar

Var inte rädda, det är inte för sent

Ibland ser en ett hus eller en vägg nånstans som ser ut att vara helt bortom räddning. Ännu jobbigare är det om den där väggen eller det där huset råkar vara något en själv äger…

I påskas tillbringade jag en vecka i vårt hus i Bergslagen. Det ligger inte pittoreskt isolerat ute i någon skog eller långt från städer, men att bli tvungen att elda för att få värme och vara i en byggnad som saknar det mesta av brusande rör och moderna installationer gör att det känns som att befinna sig på en annan planet. Mitt mål med veckan var dels att komma bort från Stockholm och vardagen, dels att få lite jobb gjort på huset. Det var en torr fin påsk så målning stod högst på listan.

Huset är byggt i början av 1900-talet och sedan antagligen påbyggt under 1920-talet. På bottenvåningen finns , farstu, kök, kammare, ett minimalt sovrum, hall och sedan några år faktiskt ett fullt fungerande badrum. Bottenvåningen innehåller flera fina detaljer från olika epoker såsom spegeldörrar, skurgolv och fernissade golv, vackra stora fönster, äldre strömbrytare och köksskåp från olika perioder.

Övervåningen är helt oinredd, den blev liksom aldrig färdigbyggd, men med utrymme för minst två sovrum och garderober. Min familj har ägt huset sedan 1970-talet men på senare år är det mest jag som åker dit, sover över, skurar golv, vädrar, eldar, gräver längs grunden och målar där det behövs allra mest.

Fasaden har hunnit bli väldigt sliten med åren och under hela min livstid(33 år) så har ytterdörren aldrig blivit målad. Som ni ser på bilden ovan har det mesta försvunnit i färgväg och rosten runt låset skapat nya kulörer. De senaste åren har jag tittat på den här dörren och fasaden och känt mig ganska uppgiven. Det har känts nästan hopplöst och omöjligt att få det fixat. Skulle det ens gå att fixa? Eller har förfallet gått för långt?

IMG_4314_2

Det finns något fantastiskt i att sätta igång ett nytt projekt. Plocka fram alla verktyg, se till så att alla finns hemma, göra en plan och sedan sätta igång. Efter att jag borstat och sopat rent alla ytor vid entrén gick jag över till att skrapa. Jag skrapade både dörr och snickerier samt borstade ren det rödfärgade. Jag ville ge hela entrén ett piggare utseende.

Snickerierna runt dörren var inte helt lätta att skrapa. Färgen satt hårt. Men det gör inget! Sitter färgen bra så ska man låta den sitta! Yta blir kanske inte lika slät som om den vore renskrapad, men man måste verkligen inte skrapa ren allt målat virke. Låt färgen sitta om den sitter!

Det var däremot väldigt enkelt att skrapa rent dörren. Färgen som fanns kvar satt väldigt löst och rasade som snö när jag gick över den med skrapan. Efter skrapningen kunde jag se att träet på dörren var i tämligen bra skick. Jag skruvade loss låsplåten och la den i ett bad med linoljesåpa några dagar, halvoljade extra utsatta delar av dörren och gjorde mitt bästa för att få ren gångjärnen.

IMG_4328_2

Gångjärnen stålborstades, oljades, skrapades, såpades och borstades igen. Det tog ganska lång tid men till slut blev de faktiskt nästan helt rena. Jag hade förstås kunnat skruva loss gångjärnen för att bearbeta dem ordentligt. Men då hade jag behövt lyfthjälp och mer tid. Jag tror det blev ganska bra ändå.

Jag målade dörr och snickerier med linoljefärger. Gulockra i två lager på ytterdörren, obruten kulör från Gysinge. Det vita är målat med en helvit obruten kulör, även den från Gysinge. Rödfärgen är Falu ljus.

Det tog fem dagar att färdigställa entréfasaden. Inte alls något heltidsarbete. Jag hann även måla ena gavelfasaden, skura golven och läsa lite böcker. Det blev ganska fint måste jag säga.

Huset fick ett helt nytt utseende med den ommålade entréfasaden. Utöver dörr och snickerier så målade jag även den svarta hängrännan ovanför dörren vit och rödfärgade fasadpartierna.

IMG_4314_2

Sliten, nästan eroderad färg, svart hängränna och smutsig entrétrappa.

I jämförelse med nymålat och skurat.

Det gick att rädda! Nu är bara resten kvar…

Dagens musikaliska inslag har inget med hus att göra eller med Sverige ens, men det är en gammal älskad favorit som jag lyssnat på mycket idag, sittandes hemma med öroninflamation. ”Touch” med Miss A.

ha det!