Ibland ser en ett hus eller en vägg nånstans som ser ut att vara helt bortom räddning. Ännu jobbigare är det om den där väggen eller det där huset råkar vara något en själv äger…

I påskas tillbringade jag en vecka i vårt hus i Bergslagen. Det ligger inte pittoreskt isolerat ute i någon skog eller långt från städer, men att bli tvungen att elda för att få värme och vara i en byggnad som saknar det mesta av brusande rör och moderna installationer gör att det känns som att befinna sig på en annan planet. Mitt mål med veckan var dels att komma bort från Stockholm och vardagen, dels att få lite jobb gjort på huset. Det var en torr fin påsk så målning stod högst på listan.

Huset är byggt i början av 1900-talet och sedan antagligen påbyggt under 1920-talet. På bottenvåningen finns , farstu, kök, kammare, ett minimalt sovrum, hall och sedan några år faktiskt ett fullt fungerande badrum. Bottenvåningen innehåller flera fina detaljer från olika epoker såsom spegeldörrar, skurgolv och fernissade golv, vackra stora fönster, äldre strömbrytare och köksskåp från olika perioder.

Övervåningen är helt oinredd, den blev liksom aldrig färdigbyggd, men med utrymme för minst två sovrum och garderober. Min familj har ägt huset sedan 1970-talet men på senare år är det mest jag som åker dit, sover över, skurar golv, vädrar, eldar, gräver längs grunden och målar där det behövs allra mest.

Fasaden har hunnit bli väldigt sliten med åren och under hela min livstid(33 år) så har ytterdörren aldrig blivit målad. Som ni ser på bilden ovan har det mesta försvunnit i färgväg och rosten runt låset skapat nya kulörer. De senaste åren har jag tittat på den här dörren och fasaden och känt mig ganska uppgiven. Det har känts nästan hopplöst och omöjligt att få det fixat. Skulle det ens gå att fixa? Eller har förfallet gått för långt?

Det finns något fantastiskt i att sätta igång ett nytt projekt. Plocka fram alla verktyg, se till så att alla finns hemma, göra en plan och sedan sätta igång. Efter att jag borstat och sopat rent alla ytor vid entrén gick jag över till att skrapa. Jag skrapade både dörr och snickerier samt borstade ren det rödfärgade. Jag ville ge hela entrén ett piggare utseende.

Snickerierna runt dörren var inte helt lätta att skrapa. Färgen satt hårt. Men det gör inget! Sitter färgen bra så ska man låta den sitta! Yta blir kanske inte lika slät som om den vore renskrapad, men man måste verkligen inte skrapa ren allt målat virke. Låt färgen sitta om den sitter!

Det var däremot väldigt enkelt att skrapa rent dörren. Färgen som fanns kvar satt väldigt löst och rasade som snö när jag gick över den med skrapan. Efter skrapningen kunde jag se att träet på dörren var i tämligen bra skick. Jag skruvade loss låsplåten och la den i ett bad med linoljesåpa några dagar, halvoljade extra utsatta delar av dörren och gjorde mitt bästa för att få ren gångjärnen.

Gångjärnen stålborstades, oljades, skrapades, såpades och borstades igen. Det tog ganska lång tid men till slut blev de faktiskt nästan helt rena. Jag hade förstås kunnat skruva loss gångjärnen för att bearbeta dem ordentligt. Men då hade jag behövt lyfthjälp och mer tid. Jag tror det blev ganska bra ändå.

Jag målade dörr och snickerier med linoljefärger. Gulockra i två lager på ytterdörren, obruten kulör från Gysinge. Det vita är målat med en helvit obruten kulör, även den från Gysinge. Rödfärgen är Falu ljus.

Det tog fem dagar att färdigställa entréfasaden. Inte alls något heltidsarbete. Jag hann även måla ena gavelfasaden, skura golven och läsa lite böcker. Det blev ganska fint måste jag säga.

Huset fick ett helt nytt utseende med den ommålade entréfasaden. Utöver dörr och snickerier så målade jag även den svarta hängrännan ovanför dörren vit och rödfärgade fasadpartierna.

Sliten, nästan eroderad färg, svart hängränna och smutsig entrétrappa.

I jämförelse med nymålat och skurat.

Det gick att rädda! Nu är bara resten kvar…

Dagens musikaliska inslag har inget med hus att göra eller med Sverige ens, men det är en gammal älskad favorit som jag lyssnat på mycket idag, sittandes hemma med öroninflamation. ”Touch” med Miss A.

ha det!

/L