Jag är hemma sjuk för tredje dagen. Huvudvärk och trötthet rör sig i mig. Kanske har det blivit för mycket av allt. Fokus nu är att göra så lite som möjligt. Det är svårt att inte känna sig låg och ledsen.
Men mellan vilostunderna rusar tankarna omkring och rycker tag i olika saker. Jobb och privatliv och framtid.
Inte minst köket hemma hos mamma som kommande månader ska genomgå en första etapps renovering med fokus på återbruk fångas i mina tankar om och om igen. Köket är byggt 1958 i gedigna material när stora huset på gården genomgick en omfattande men fin renovering. Det blir den här gången nyinstallation av vedspis, omflyttning av funktioner och inte minst ommålning av luckor och stommar. Målet är att bevara för modernt liv.
Det kommer dyka upp många texter och bilder här på bloggen under våren om det här arbetet.
Såna här tankar är positiva avbrott i sjukdomsmonotonin.
En annan positiv sak är att en av mina favoritlåtar slutligen fått ett officiellt släpp och ligger uppe på YouTube i färdig version. Med textrader som passar mig rätt bra och mindre bra just nu. Jag önskar mest att jag orkade lyssna och slapp huvudvärken:
Detta är berättelsen om en köksrenovering som fått ta tid och vars mål har varit att inte skada huset och de värden som finns där.
Huset där köksrenoveringen genomförts är byggt 1920 och ligger på landsbygden nära Borlänge och Falun. Det är ombyggt vid flera tillfällen, både utvidgat och moderniserat genom åren. Det tillhör min pappa och har dykt upp på den här bloggen vid flera tillfällen tidigare.
När pappa frilagt väggarna i hallen och trapphuset med vackert resultat kunde han inte låta bli att titta närmare på väggarna i köket.
Köket i huset är säkert renoverat vid flera tillfällen, men den tydligaste renoveringen gjordes på 60-talet då huset vid ett av få tillfällen bytt ägare. Köket har sedan dess haft massor av platsbyggda skåp med släta skåp av masonite, släta väggar och ett slätt tak. Golvet täcks av en äldre linoleummatta i parkettimitation, 30- 40-tal? Inredningen är välbyggd och i bra skick med inbyggda diskställ i skåpet ovanför diskbänken. I golvet vid ena köksbänken ligger en stenhäll med metallist i original runt kanten. Den visar var en stor vedspis en gång stått. På dess plats finns nu istället en bred elspis.
Jag och pappa har vid många tillfällen diskuterat hur köket skulle kunna moderniseras på ett bra sätt men det har aldrig riktigt landat i något konkret. Men när pappa började riva skivorna på köksväggarna började det så smått bli dags att tänka framåt.
Vad fanns där bakom? Bilden nedan visar.
Köksväggarna efter rivning av väggskivor. Björkådringen syns nedtill. På golvet ligger den gamla linoleummattan i ekparkettimitation och till vänster syns delar av köksinredningen som täcker två väggar i köket. I hallen skymtar plastmattan från tidigt 80-tal. Lägg märke till de ursprungliga runda elinstallationerna täckta av plåt högt upp på väggen.
På köksväggarna fanns olika lager av skivor med tapeter och en yttre målning. När pappa började lossa skivorna visade det sig att den övre delen av kökets väggar varit skivklädda från början och täckta med tapet med panelen omålad under detta. Den nedre delen av väggarna är dock sedan byggåret ådringsmålade i björkimitation. Denna ådringsmålning har senare, antagligen på 30 eller 40-talet, täckts av en lackad bärnstensfärgad skiva för att slutligen målas över med täckande färg. Detta innebar att ådringsmålningen var intakt och i nästan perfekt skick runt hela köket.
På skivorna som pappa plockade ned gick det också att hitta spår av de äldre tapeterna som suttit i köket.
Spår av äldre tapeter från köket, minst fyra stycken. Den i blått och brunt den första från husets byggår 1920.
Efter att ha funderat ett tag på att måla den rena pärlsponten, något som också skulle kunna vara fint eller att kanske sätta tillbaka och måla de gamla skivorna så bestämde sig pappa för göra något helt annat. Eftersom han jobbat med grafisk design och layout under en stor del av sitt yrkesliv bestämde han sig för att försöka scanna och återskapa den första tapeten som någonsin sattes upp i köket. Efter många timmars jobb var han nöjd med mönsterstorlek och färgerna och skickade mönstret till ett modernt tryckeri. De kunde för ett rimligt pris trycka tapetmönstret med bård, även den från byggåret, i färdiga våder!
Tapet, bård och ursprunglig elinstallation. 20-talet återskapat.
Det färdiga resultatet, med den ursprungliga ådringsmålningen och en ny, för 20-talet tidstypisk bröstlist. En oro av halm jag tillverkat till jul hänger i taket. Endast skruvhålen i bröstlisten ska spacklas och målas.
Sättning av våder med förtryckt bård.
Det är ju ganska fantastiskt faktiskt. Men det tog förstås både tid och kostade en del att genomföra. Pappas goda vän som är dekorationsmålare hjälpte till att passa våderna korrekt efter att de gamla skivorna spikats tillbaka där den en gång satt.
Detta innebar alltså att väggarnas utseende och renoveringsfas började bli klar. Men vad skulle ske med det riktigt viktiga i köket. Funktion och skåpinredning?
Vi pratade mycket om vilka funktioner som var viktiga för pappa. Han ville gärna ha en diskmaskin, möjlighet att elda i en köksspis men också ha en köksfläkt, något han saknat sedan han flyttat in. Jag gjorde en enkel skiss i blyerts på hur detta skulle kunna te sig, och pappa köpte förslaget. Vi har i efterhand gjort några mindre förändringar. Se originalskiss nedan.
Den första skissen.
Den första skissen jag gjorde för ombyggnad av pappas kök. Det ursprungliga bakbordet uteslöts senare (men slängdes förstås inte) och på vänsterkanten kunde en av de ursprungliga skåpsektionerna bevaras bredvid den nya smalare elspisen.
Via muraren som hjälpt pappa att renovera och installera en liten vedspis i den gamla kökshörnan på övervåningen några år tidigare (läs här) hade han kommit i kontakt med en snickare som verkade bra. Det enda var att snickaren inte hade möjlighet att börja inom en snar framtid utan snarare efter ett år. Men eftersom det inte på något vis var bråttom kunde pappa lugnt vänta på detta.
Så en dag när jag lyckosamt var hemma på besök ringde telefonen. Det var snickaren som hörde av sig och berättade att han hade ett inställt jobb och kunde börja med köket hos oss imorgon om det passade. Självklart passade det! Nästa morgon kom han och vi kunde efter en titt på ritning, skåp, mätning och diskussion hjälpas åt att börja demontera köksinredningen så att snickaren skulle kunna ta den till sin verkstad för ombyggnad. Han fick med sig två underskåp och ett överskåp att jobba på.
Provisorisk diskbänk tillsnickrad av den duktiga snickaren i väntan på skåpens återkomst. På golvet kunde vi under tiden konstatera att linoleummattan var äldre än de fasta skåpen, vilket stämmer bra med tanken om att den skulle kunna vara från 30-40-tal eller ännu äldre. Den stora stenhällen med metallist har legat på sin plats sedan 1920.
Själva snickeriarbetet tog inte så lång tid och var färdigt inom två veckor. De båda underskåpen behövde förändras på bredden för att rymma de nya installationerna. Ett utrymme för bakbord fick offras liksom ett mindre kastrullskåp. Bakbordet har fått en ny plats i skafferiet. Underskåpen fick också nya högre socklar för att nå dagens standardhöjd. Överskåpet som skulle sitta ovanför elspisen fick kapas nedtill med ett hyllplan och luckorna byggas om för att skapa rätt höjd mellan spis och fläkt. Snickaren hjälpte dessutom till med att hitta en begagnad diskbänk på rörmokarens lager som både var större än den gamla men som också kunde bytas rakt av mot den som suttit där innan.
I det gamla köket var stänkskyddet bakom köksbänken en perstorpsskiva. Pappa ville nu ha kakel, men vilket? Vi kunde turligt nog hämta inspiration från det gamla kakel vi hittat på den gamla köksväggen en trappa upp i huset. Se bilderna nedan.
Den tidigare dolda kaklade och marmorerade spismuren
Det igensatta skafferiet och köksväggen.
Skåpen levererades tillbaka och sattes på plats. El och vatten drogs om för att passa de nya installationerna. Ett riktigt stort jobb som blev pappas var att spackla och måla om de gamla köksskåpen. Kulören mättes upp från andra skåp i köket, en gråaktig kulör.
Ny begagnad diskbänk i fin kontrast mot gammal ådringsmålning, foder och nysatt kakel.
Den nya grå kulören matchar de gamla och rätt ovanliga skåphandtagen.
De gamla inbyggda diskställen är kvar och skåpen nymålade inuti och utanpå. Väggen nykaklad bakom och ett runt utblås för kolfilterfläkt i skåpets sida.
Jag är nöjd och stolt över den här köksrenoveringen och det vet jag att min pappa också är. Han har låtit den ta tid och han har funderat över många alternativ men också kunnat lyssna på andras förslag. Hantverkarna som varit inblandade har också varit fantastiska genom sin kunskap och sitt engagemang.
Så hur blev det då? Jo så här:
Nästan färdigt! Några lister kvar bara. I stort sett bevarat från tidigare men anpassat för behov och liv idag med belysning, diskmaskin och fläkt. Nymålat, nykaklat och bra matchat med golv och annan äldre inredning.
Vi har på det här viset dels kunnat bevara och förbättra den inredning som redan fanns i köket, men också fått chansen att lyfta fram husets hela historia. I köket syns nu både 1920-tal genom tapet, ådring, foder, socklar och kakel, 1930-40-tal i linoleumgolvet. Köksskåpen och den återanvända bänkskivan i perstorpsplatta visar på husets stora renovering under 1960-talet och elspis, vedspis, diskmaskin och köksfläkt är anpassade för ett liv idag.
Det har varit kul att få vara med och göra detta möjligt. Jag hoppas att någon kommer läsa den här artikeln och känna inspiration att göra liknande med sina egna kök. Med tid och fantasi går det att komma långt. En tråkig tendens idag är att många river ur sina kök från 50- och 60-tal för att bygga ”äldre” varianter från tidigt 1900-tal. Det tycker jag både är slöseri med resurser och historia. Bygg på det som finns i första hand. Mycket av den äldre köksinredning vi har i Sverige idag är från de här åren i mitten av 1900-talet, med massiva stommar och gott om plats. Det moderna köket härstammar från den här tiden och innebar en enorm förbättring i standard jämfört med tidigare.
Vi behöver idag långsiktiga lösningar och vårdande av det som redan finns för att kunna skapa ett hållbart samhälle.
Härnäst ska jag försöka hjälpa min mamma med en liknande renovering. Skiss är redan gjord, kulörer valda och köksspis avdammad i ett uthus.
Dagens låt är Overload, enligt min mening en av de bästa debutlåtarna från en grupp någonsin.
Ibland blir jag galen av att öppna tidningarna Gård&Torp och Byggnadsvård. Ord som genuin och lantlig står mig upp i halsen. Jag vill inte se fler vitmenade kök eller boningshus som återställts till byggåret 1850, förutom nybyggda kök och ett badrum i amerikansk eller brittisk sekelskiftesstil. Vem fan är det som har råd med dessa renoveringar. Inte jag i alla fall. Inte vår planet heller tänker jag. Kanske är jag avundsjuk? Men hur många kök från 40, 50, 60, 70 och 80-tal har rivits ut för att skapa dessa genuina miljöer? Det ser ibland ut som om folk lever mer i museum än i ett verkligt liv. Jag älskar också gamla prylar och vackra saker, men inte är det ett museum jag lever i. Men det kan förstås också handla om valen som tidningarna gör också. Detta gäller förstås i högre utsträckning för tidningen Gård&Torp. Jag skulle nog önska mig lite mindre perfekta miljöer och mer hantverk och skit under naglarna, för det är ju så det brukar bli när en renoverar sina hem. Var är hemmen med spår av många epoker. De som målat om sitt furukök från 73 men kör det i kombo med nytt kakel och en vedspis? Måste ytskikten vara perfekta? Nina Björk skrev en gång på detta tema så fantastiskt om renoveringshets och perfektion så klicka och läs. Men jag vet att tidningen är gjord främst för inspiration. jag vet jag vet jag vet. Men ändå. Jag längtar efter något helt annat tror jag.
Ett av familjens kök med golv, tak och spis från 1904, överskåp från 40-tal, underskåp och tapet från 70-tal. En salig blandning men inget offrat enbart för stilideal. En är ganska lycklig i det där köket ändå.
Men Byggnadskultur då? Den tidningen vurmar ju inte direkt för inredningsreportage. Jag har läst den tidningen i över femton år, jag var väldigt ung när de första numren damp ned i min brevlåda. Den förändrade mitt liv när den berättade om allt det där som ingen vuxen sa något, om gamla hus, deras värden och hur en tar hand om det. Samtidigt så känns ibland tidningens teman rätt mossiga. Eller en del artiklar inom dem i alla fall. Senaste numret handlar om staden, den täta, genuina och borgerliga stenstaden och kanske läser jag det hela fel men delar av texterna känns som hyllningar av det förflutnas städer. Visst är det också kul med den täta stenstaden, jag har själv bott så i många år. Men vad finns det för behov av att skapa pastischer på de byggnader som byggdes där och varför finns det en hel artikel om sådana pastischer i senaste numret av Byggnadskultur? Är den täta stenstaden verkligen lösningen för framtidens byggande?
Slutligen så vill jag hylla Underbara Clara för hennes insiktsfulla text om det den ”vita fräscha lantliga stilen” som sprids och dominerar i drömmen om det äkta och genuina. Klicka och läs! Ernst Kirschsteiger står på dess barrikader med penseln i högsta hugg. Det är inte att skapa något genuint att måla allt vitt, det är extremt nytt och modernt, vilket kan vara kul. Bara ingen tror att det finns någon historisk koppling i detta. Färgsättning sliten av generationer eller vitpatinerat nytt? Jag ska inte moralisera över andras hem, men tycker att det finns en historielöshet i längtan efter det genuina, äkta och gamla. Att måla ett kök helvitt för hundra år skulle varit vansinne med all sot och smuts.
Nåväl, håll koll på din kulturhistoria men skapa också ett hem du trivs i.
Det som nu följer utspelar sig i pappas hus för ungefär ett år sedan. Jag kan egentligen inte ta åt mig äran för något av det som sker i texten utöver att det är jag som skrivit den…
Nåväl, min pappa köpte som sagt ett hus för inte så många år sedan. Sakta men säkert har det också utförts olika arbeten på huset. Stora jobb som gjorts är att skorstenspiporna har renoverats, bergvärme installerats och just nu kopplas kommunalt avlopp och badrummet på bottenvåningen renoveras.
När pappa flyttade in var han den första nya ägaren sedan 1960-talet. Under den perioden på över 50 år hade flera genomgripande förändringarna gjorts. Nya fönster, den nya fasaden, oljepanna, kök, tapeter och en utbyggnad med nytt badrum och sovrum gjord på tidigt 1980-tal för att handikappanpassa huset. Allt för att göra huset modernt och bekvämt för dess invånare. Jag tror de förra ägarna lyckades ganska bra med den föresatsen och hade det rätt bra i sitt hus under många år.
Men modet skiftar och tiden går. Människor blir äldre och dör. Deras livsverk i form av hus och renoveringar blir någon annans arv och funderingar. Pappa klev in i ett hus med en yta av 60- och 80-tal blandat med minnen från 20-talet. Ett hus med många spår av tidens gång och även stora behov av renoveringar.
Var börjar en sina renoveringsprojekt i ett hus där det finns hur mycket som helst att göra men inget är superakut efter att bergvärme installerats?
I det större av övervåningens två rum fanns på takpanelen skador efter en gammal vattenläcka. Den syns lite högst upp på bilden ovan. Det fick bli starten på det nya åtgärdsprogrammet.
Rummet har en lite märklig form med väldigt mycket dörrar, garderober och två stora fönster. Men det har fin utsikt och kanske flest originaldetaljer kvar av alla rum i huset.
Bilden visar del av det större rummet på övervåningen med vackra rums- och garderobsdörrar samt samt socklar och foder från husets byggår i början av 1920-talet.
Pappa bestämde sig för att ta in en snickare som kunde åtgärda skadan i takets pärlspont. Dessutom ville han att snickaren skulle ta upp väggen mot skorstensmuren. Dels för att komma åt spillvärme från eldning i någon av kakelugnarna, dels för att i framtiden kanske installera en kamin i rummet. Jag tyckte att det lät som ett stort jobb att ta bort väggen mot skorstenen men visste vad han ville.
Plötsligt en förmiddag fick jag den här bilden skickad till min telefon
Bilden är tagen på samma plats i rummet som den allra först i inlägget. Den här bilden visar snickaren i färd med att riva vägen mot skorstenen. Väggen som hade sett ut att vara samtidig med husets övriga inredning dolde en kaklad köksvägg från husets första år på 20-talet!
Tydligen har det stora rummet på övervåningen från början tjänstgjort som kök. Dolt bakom den gamla väggen (när sattes den upp egentligen?) fanns även ett skafferi/skåp och ådringsmålad pärlspont av samma typ som dykt upp på andra platser i huset, samt spår efter någon form av liten bänk längst inne i hörnet.
Den tidigare dolda kaklade och marmorerade spismuren
Det igensatta skafferiet och köksväggen.
Spår i golvet efter vedspis med förstärkningar i bjälklaget
Tapetrester på en av de tidigare dolda väggarna
Närbild på en av tapeterna
tapetfragment
Spjället i den dolda spismuren inböjt för att kunna spikas för
Vilket fynd! Rummet på övervåningen blev plötsligt något helt annat och fick massor med historiska spår blottlagda. Tänk hur många år som passerat utan att någon vetat om vad som funnits bakom väggen. Golvsockel och taklist på väggen som dolde ”köket” var av samma typ som i hela huset och från husets byggår. När de valde att dölja köksspåren gjorde någon ett snyggt jobb för att inget skulle synas.
Så vad gör man då med ett upphittat kök från 20-talet i ett av rummen på övervåningen i sitt hus? Det var ju vackert och med mycket karaktär. Men också en rätt udda detalj. Pappa ville i alla fall spara det som hittats synligt. Han kom på att det i husets källare stod en gammal kokspis. Kanske skulle den gå att installera där vedspisen en gång stått?
En gammal söt liten Husqvarna kokspis som stått i husets källare. Hårt använd då plattan var sprucken och hela spisen rostig efter många år oanvänd och bortglömd.
Pappa tog kontakt med Lindqvist kakelugnar och murverk som besiktigade spisen, tog sig an att restaurera den och sedan installera vid den upptäckta köksväggen på övervåningen.
Samtidigt reparerades också de dåliga bitarna av taket i rummet.
Och rummet började sakta men säkert att helt skifta karaktär. Från slitet och opersonligt
Till mycket charm och historia. Kokspisen är renoverad och fungerar fint.
Pappa slet som ett djur med det här rummet. Målning av tak, fönster, väggar och dörrar. Slutligen också slipning av golvet som fanns under skivor och mattor. Det blev väldigt fint.
Bord och stolar togs från vårt hus i Ludvika och fick komma till användning för första gången på länge. Mattor som mammas farmor vävt passade bra in med färgerna i rummet. Mitt enda egentliga bidrag till detta projekt utöver dokumentationen var att jag hittade och rengjorde ett gammalt skåp som stod i ett av källarens rum. Det passade fint i det nya rummet.
Det började som en renovering av ett tak med en gammal vattenskada och slutade med att hela rummet ändrade karaktär. Mycket jobb och en hel del pengar krävdes förstås för att det skulle bli så här fint. Det var en rolig resa att vara del av. Att få prata och fundera kring hur det skulle kunna bli i slutändan.
Fönster mot gården 